Textarkiv ©Tomas Carlsson

Upphovsrätten till intellektuella verk; musik, böcker, konst, osv, ska kortas eller slopas anser anti-upphovsrättslobbyn. Nu senast i en debattartikeln i DN.

“Den intellektulla upphovsrätten är inte nödvändig för att skapa samhällsekonomiska vinster…Den är inte heller nödvändig för att öka mängden av innovationer.”, säger forskaren Magnus Wiberg i artikeln “Fildelning kan vara bra för samhällsekonomin”.

Han avslutar med syntesen: “Om nu copyright- och patentlagstiftningen mot förmodan verkligen ökar innovationstakten genom att höja lönsamheten i produktionen, varför har det då producerats kommersiella varor och tjänster i tusentals år i total frånvaro av sådan lagstiftning?”

Det hela påminner mig om kommunistivrarnas drömmar om ett samhälle där ingen fick tjäna för mycket, alla skulle dela på alla resurser och hela folket skulle vara en enda maskinell massa. Det har gått ganska dåligt för dessa samhällen. Framfötter, kreativitet och samhällsutveckling trycks tillbaka i sådana samhällen. Förtryck har följt av kontrollmaktens missbruk. Intellektuella med aparta åsikter har deporterats till saltgruvorna. Den fria åsiktsbildningen utraderats.

Magnus Wibergs undran om varför det har producerats i tusentals år utan upphovsrättslagstiftning innehåller felaktiga påstående.

1. Det har tidigare inte producerats en mikrodel av det som produceras nu.
2. Det har inte tidigare gått att distribuera verk (och sälja dem) ens en pyttedel av vad som är möjligt nu.

Det låter väldigt konstigt när man tänker på hur det gick till på 1400-talet när någon gjort ett verk (om de ens hade tid under en 12-timmars arbetsdag på fälten). Sannolikheten att bli känd var minimal. Sannolikheten att få det tryckt var minimal . Möjligheten att distribuera var ytterst begränsad. Det är anledningen till att antalet verk idag ökar dubbel-logaritmiskt när vi har mera tid, bättre kanaler och enklare teknik.

Om ett intellektuellt verk har hög attraktionskraft är det också kommersiellt gångbart. Om det inte är det, är det heller inte säljbart.
Ta musik till exempel. Den som skapar en komposition som folk åtrår och vill njuta av, har också möjlighet till framgång rent materiellt. Utan upphovsrätt begränsas den möjligheten starkt.

Varför skriver inte antiupphovsrättslobbyn egna låtar att njuta av om verken inte har något ekonomiskt värde för dem?
Det finns ingen lag som tvingar en verkskapare att ta betalt. Gör egna verk som är lika bra som de idag åtrådda verken! När tillräckligt många gör sådana verk och sprider dem gratis försvinner marknaden för de upphovsrättsägare som vill ha betalt för sina verk. Det är det som är marknadsekonomi. Planekonomi och kommunism är att ta ifrån andra deras rättigheter och dela ut dem till alla andra.

Det är därför jag undrar om inte piratpartiet är det nya kommunistpartiet. De kan inte se möjligheten att själva skapa något och sprida fritt. De ser bara möjligheten att utnyttja andras skapande för sina egna syften. Med marknadsekonomiskt tänkande hade de konkurrerat ut höga priser på verk. Väldigt få antiupphovsrättslobbyister är dock kreatörer med framgång.

Faktum är att massor av människor idag skapar verk och sprider fritt. De konsumeras och ger njutning för massorna. Titta på youtube, titta på flickr. Men så fort ett verk når en sådan punkt där det blir så populärt att det blir möjligt för skaparen att göra sig en karriär, då vill skaparen också utnyttja den möjligheten. På samma sätt som 1970-talets kommunister, de som gjort karriär och blivit rika, idag är mera åt det borgerliga hållet i sin inställning till fördelningen av samhällsresurser. Jag tror det ligger i den mänsklig naturen att vilja förbättra sin tillvaro materiellt sett.

Upphovsrätten behövs för att behålla möjligheten att nå framgång för kreativa människor. Fildelning och annat är bra marknadsföring för dessa människor. Men de måste få ha kvar möjligheten att ta betalt för konsumtion av deras verk.

Det är istället betalmodellerna som måste balanseras. Varje skapare av ett verk tjänar lika mycket på 100 kronor x 1000, som på 10 kronor x 10 000.. Legal fildelning är då fortsättningen på den inledande virala marknadsföringen där vänner tipsar vänner. Legal fildelning är inte fri fildelning. Det är fildelning där konsumenten betalar, men lägre summor och kanske i bulk, dvs månadsprenumeration.

©Tomas Carlsson - 2009-06-10

Det dräller av Wordpress- och blogg-guider på nätet. Här är några jag hittat som innehåller nyttiga tips:

Blogga med Wordpressinstallation på egen server
http://www.iis.se/docs/wordpress_webb_090505.pdf
Svensk sajt med hjälpsidor:
http://wp-support.se/
Wordpress egen supportsajt:
http://support.wordpress.com/
Diskussionsplats med många hjälpsamma personer:
http://en.forums.wordpress.com/
Sökmotoroptimera din blogg:
http://www.marcuswestberg.se/seo-guide-wordpress/
Guide inriktad för inkomster:
http://www.caroline-middlebrook.com/blog/files/NicheSitesWP.pdf
Portal för Wordpress-guider:
http://www.instantshift.com/2009/04/05/135-ultimate-round-up-of-wordpress-tutorials/
Bloggskola:
http://mj.barczyk.se/blog/skolan/
Bloggskola II:
http://www.bloggskolan.se/
Bloggtidningen:
http://bloggtidningen.se/
Börja Blogga (tack Anders):
http://borjablogga.se

© Tomas Carlsson 2009-06-09

Det är ganska coolt att kunna styra olika elprylar i hemmet från sin mobiltelefon när man är någon annanstans på den här planeten. Bara en sådan grej som att starta motorvärmaren till bilen från bussen på väg hem från jobbet kan vara riktigt praktiskt. Hemautomation blir mer och mer användbart i takt med prylarna blir smartare, men framförallt i takt med att de blir billigare.
Ibland undrar jag dock om inte det “intelligenta hemmet” mera är en dröm i nivå med “det papperslösa kontoret”.
IT skulle minska pappersförbrukningen när alla dokument fanns i datorn och kunde skickas fritt. Istället blev det tvärtom. Pappersförbrukningen ökade. Och ökningen var i takt med att antalet sålda skrivare ökade och i takt med att vi producerade dokument enklare, dvs gjorde fler och fler dokument. Människor vill helt enkelt helst läsa på papper.
Samma sak tror jag det är med “det intelligenta hemmet”. Vi vill gärna tänka oss smarta lösningar som sätter på och stänger av olika prylar i hemmet, men när det kommer till kritan vill vi nog ändå med egna ögon se att det funkar när vi trycker på en på/av-knapp. Det är samma sak som med robotdammsugare. Man kör den gärna, men sparar ingen tid därför att man står och tittar på den när den jobbar - därför att det är så fascinerande och därför att man vill kolla att den verkligen dammsuger överallt.
Här har jag nyligen skrivit i Ny Teknik om saken i artikeln Styr alla dina prylar på distans - med sms.

Äldre test av skrivarepapper: Dyraste pappret inte bäst.

Äldre test av skrivare: Billig färglaser kan bli dyr.
Dyra utskrifter kan löna sig.

(c) Tomas Carlsson 2009-05-22

Här är några korta notiser om prylar jag skrev för ett tag sedan:

Datorn som skottsäker väst.

Microsoft bygger socialt nätverk

Kom ihåg vad du hörde på radion.

Asus stoppar rubbet i tangentbordet

(c) Tomas Carlsson 2009-05-21

För vissa är de sociala medierna väldigt lätta att förstå och hantera, medan det för andra kan vara nästan obegripligt.

Hittade de här tio budorden som väl kan ses som en vidareutveckling av den netiquette som i mitten av 1990-talet utvecklades för e-postlistor.

Sammanfattningsvis tycker jag att det genom tiderna bästa sättet att beskriva hur man ska förhålla sig till sociala medier är att se det som en “middagsbjudning”. Med rätt beteende deltar man i ett inspirerande samtal, blir det fel får man sitta med och lyssna men ingen lyssnar på en och nästa gång blir man inte ens inbjuden.

© Tomas Carlsson 2009-04-12

Köpte nyligen ett usb-minne på 16 gigabyte för 199 kronor.
Nu har jag en hel hög med minnen liggande, det ena mindre än det andra i gigabyte räknat.
Vad ska de användas till? Kanske går det att bygga någon platsleksak av dem?
Bästa förslaget vinner en bra videofilm!

/Tomas

Min nya sajt pulvermos.se handlar om att laga mat “på frihand”, dvs göra något annorlunda än ursprungsrecept. Tänka till helt enkelt, vara kreativ och inte vara rädd för att prova nya metoder och ingredienser.

Erik Hörnfeldt kallar min sajt för “mat på slak lina” i ett inlägg på sin matsajt Bacon.

Vill du provläsa på pulvermos.se kan du testa t ex Köttfärssås som lyxmat.

©Tomas Carlsson 2009-04-14

Jag höll i förra veckan i en kurs för journalister som handlar om prylar, tjänster och program för snabba publiceringsflöden.
En av eleverna skrev i söndags en krönika i SVD om saken:
Rörlig bild skräckfilm för avtalsinnehavaren

Jag gillar särskilt formuleringen: “läraren Tomas Carlsson (203 centimeter lång medial enmansorkester) gav en digital dinosaurie som jag nytt liv.”

Här är förresten länken till kursbeskrivingen hos Fojo: Prylarna och programmen

© Tomas Carlsson 2009-04-14

Den här texten handlar om falska rubriker.

Har du någon gång köpt en kvällstidning på grund av feta rubriker om något sensationellt på förstasidan eller på löpsedeln? När du sedan läser artikeln inne i tidningen upptäcker du att det handlar om något som hände för 15 år sedan och tagits upp på nytt på ett uppseendeväckande sätt. Eller hände i långtbortistan och inte alls berör dig. Du blir besviken.
Då är du inte ensam. Rubriker ska normalt tilltala de läsare som är intresserade av ämnet, men mer och mer handlar det om att skrupelfritt fånga alla läsare - för att tjäna mera pengar.

Trenden kommer att öka och accelerera med texter på webben. Ungefär som den här artikelns rubrik. Det är högst sannolikt att kungen någon gång hamnat i en prekär situation och blivit påkommen. Det har de flesta människor råkat ut för. Dessutom är det inte sagt vilken kung det handlar om. Bara för att ordet “kungen” står i början av meningen börjar den med versal/stor bokstav och då är det lätt att tro att det handlar om svenska Kungen.

Allt fler, även tradionell media, publicerar sig med hjälp av bloggverktyg och vill synas i bloggosfären. Den som är passiv kan räkna med att texten har samma verkan som att affischera i skogen. Med hjälp av nyhetsläsare/bloggläsare, program som förenklar läsandet av många webbplatser, blir rubriken ensam det som avgör hur många som läser texten. Alla är människor, även rubriksättare. Därför är det lätt hänt att antalet rubriker som mer eller mindre lurar läsaren tas till för att öka antalet personer som besöker själva artikeln - och exponeras för annonserna där som sedan inbringar pengar till webbplatsen.

Som du ser ovan har jag även markerat vissa ord med kraftigare stil. Det är ett annat knep för att öka läsningen av texten. Men genom att lite mer eller mindre oetiskt ha markerat ord som är förstärkningsord istället för att markera ord som ökar förståelsen för texten, ökar jag antalet personer som läser och stannar kvar i texten.

Så går det till.

Men. Det finns en fara. Samma fara som att ropa “vargen kommer” för att skoja. Till slut när vargen verkligen kommer tar ingen en på allvar. Och det finns ett sätt att påverka. Diskutera rubriksättning, klaga och sluta att läs på webbplatser där du känner dig lurad. På sikt leder det till att de ärliga och vänligt sinnade publicisterna favoriseras, till nackdel från dem som försöker lura dig bara för att tjäna mera pengar än vad de redan gör.

Det är viktigare att ta fram intressanta och bra texter, än att ta mediokra saker och “hotta” upp med rubriker som ger fel intryck. Tyvärr är utvecklingen sådan att det senare är billigare att ta fram för medierna. Men det är bara billigare så länge det finns köpare/läsare/besökare.

Det är alltså du som bestämmer.

©Tomas Carlsson 2009-03-21

Det är inte mycket du skulle ge din ena arm för att få. Utom möjligtvis då viktiga telefonsamtal. För då är det många som gladeligen blockerar sin ena arm för att hålla luren till örat.

Sedan slutet av 1980-talet har jag använt olika typer av headset till telefonen. Det började med trådburna och övergick sedan till trådlösa.

Under tiden på Mariestads-Tidningen som sportchef och tekniskt ansvarig på redaktionen förundrades jag över folks förmåga att på olika sätt hantera telefon och anteckningar samtidigt. Många höll telefonen i vänster hand, men för höger öra och skrev sedan så gott de kunde i sina anteckningsblock.

När jag började där 1987 fanns inte ens elektriska skrivmaskiner. Med en bakgrund som ingenjör insåg jag snabbt vilken tid vi skulle spara med datorer, så jag började ganska snart ta alla anteckningar på dator. Eftersom jag skriver med nio fingrar fick det också bli en lösning för telefonen. Då fanns det smarta hållare att fästa i luren, så att densamma gick att fästa med en båge över skallen så att luren satt stadigt vid öra och mun som hållen av en hand.

Så småningom blev det en mera gedigen lösning: specialtelefon, headset-uttag och riktigt dubbelsidigt headset. Redan då insåg jag att det var guds gåva till mina händer.

Tiden har gått och antalet headset som avverkats är otaliga. Nu är det fortfarande dator och telefon som gäller, men datorn använder jag just nu på ett tåg och mobiltelefonen är ansluten till ett trådlöst stereoheadset. Musiken i öronen tonar ned om någon ringer eller jag själv ringer ut. Ljudet är perfekt och jag kan göra precis vad jag vill, röra mig fritt och känna mig totalt obegränsad. Varje gång jag får samtal i en trådbunden telefon får jag en känsla av att vara fastbunden, som om halva min tid slösas på att huvudet används till samtalet, medan resten av kroppen inte kan göra annat än det man kan göra med en hand i närheten av telefonapparaten.

© Tomas Carlsson 2009-02-18

Det är inte lätt att få tag på jurister som vill prata i en fråga med utgångspunkt från andra än varumärkesägare. När jag jagade advokater för ett uttalande om länsrättens dom som gynnade vägverkets rätt att ta tillbaka registreringsplåtarna med GOOGLE på, ville de inte förknippas med fallet.

Min tolkning är att de bedömde domen som felaktig och att privatpersonen borde ha rätt att behålla skyltarna. Ett sådant uttalande skulle riskera att Google inte skulle anlita just den advokatbyrån.

I korthet: En person i Helsingborg har ansökt och fått beviljat att ha GOOGLE som registreringsbeteckning på bilen. Företaget Google Sweden kontaktade vägverket och krävde att de återkallade skyltar. Det gjorde vägverket - vilket de flesta förvaltningsjurister jag pratat med de senaste åren anser inte går. I förvaltningslagen finns nämligen en bestämmelse om att beslut som är gynnande för en enskild person inte får ändras till nackdel.

Till slut fick jag tag på duktiga jurister kopplade till universitetsväsendet utan kommersiella kopplingar till marknaden för varumärkesskydd. De tyckte att domskälen var märkligt formulerade.

Men vem skyddar dem som har rättigheter i strid mot en varumärkesägares krav? Utan egentligen veta, misstänker jag att det finns massvis av duktiga advokater som kan försvara ett varumärke, men betydligt färre som är duktiga på att försvara rätten att använda en beteckning på lagligt sätt när varumärkesägare klagar.

Artikeln heter Googlebilen finns inte mer och är publicerad hos Realtid.se.

Jag skrev ett annat blogginlägg om saken när ärendet seglade upp för ett par år sedan. Det heter Google bussade på vägverket.

Här finns varumärkeslagen. Här finns varumärkesregistret.

©Tomas Carlsson 2009-02-04

Nya videoprojektorer blir billigare och billigare. Och mindre och mindre.
Och det är inte konstigt eftersom projektionsytan får man stå för själv.
En platt-teve är fortfarande ganska dyr. Den kräver nämligen ett gigantisk lcd-element (eller liknande). Och en projektions-teve ska vi inte prata om. Ni har alla sett folk på parkeringsplatser försöka få in det nyköpta platt-tevepaketet i baksätet eller bagageluckan.
Den sagan är all när projektorn kostar under 3000 och har hyfsad bildkvalitet.
Utvecklingen går i rasande takt just nu. Jag har skrivit om tekniken i Ny Teknik och artiklen heter
Ha bion i fickan.
Testade också en apparat från Aiptek och den artikeln heter Rakapparat? Nä det är en pytteprojektor.
Det är fortfarande för dålig bildkvalitet i de allra minsta, men en bara lite större projektor har bra bild. Det har jag skrivit om i artikeln Ta med bion på resan.

Varför frakta jättegrejer från Korea när man kan skicka små miniprylar som ryms i fickan?

Kvällstidningarnas har i sin kärnkod en inbyggd bug som de har svårt att bli av med utan total kodrevidering. För att få kassaflödet att fungera måste det skruvas på sanningen. Ingen av de två parametrarna sanningshalt och kassaflöde kan fungera samtidigt.

language=tabloidix
If content=”true” then ($=0 and #end); else #vinst
#vinst
set content=”false”
let kassa=kassa+1
if kassa <= kassa-1 go #vinst
#end

Enda sättet att tvinga fram en kodrevidering är att betala med kapsyler eller annan ogiltig valuta när du köper kvällstidningen.
Falskt för falskt.

©Tomas Carlsson 2009-01-28

Vad är en redaktion?

Det kanske man först ska definiera innan man diskuterar vad som är redaktionella jobb.

Joakim Jardenberg som leder det nystartade Mindpark - företaget som ska leta nya möjligheter med webbpublicering åt en rad medieföretag - skriver om nya typer av uppdrag på nätredaktionerna i krönikan Nya tider, nya jobb för redaktionen.

Jag förknippar redaktionellt arbete med journalistik. Vad är journalistik? Så här tycker wikipedia. Mycket av det Mindparkledaren tar upp handlar om uppgifter som traditionellt sett sköts av andra avdelningar hos ett medieföretag - avdelningar utanför redaktionen.

Det är en jättebra idé att utöka medieföretagen med nya tjänster - sådana som är enbart fokuserade på utveckling av kanalen Nätet. Precis vad som behövs jämfört med många av de anorektiskt bemannade nätmedier som idag har svårt att skilja på god journalistik och snabb publicering av “innehåll”.
Innehållstänket från 1990-talet lever kvar och har klistrat sig fast i vissa branscher - då var det lite sött och gulligt, men också naivt. Nu har medierna mognat. Nu är det inte gulligt längre. Men ändå naivt.
Kanske beror det på att mediefolk inte var de första att haka på nät-trenden - det var nya guldgrävare med storslagna framgångsplaner i sikte.

Gratis är visserligen gott, men hur mycket gratis kan vi sätta i oss och fortfarande behålla god journalistik? Jag ser en tydlig tendens där tidigare seriösa och tunga aktörer på mediemarknaden går mot mer och mer infotainment och snuttifiering av sitt material. Det ska stå ut, det ska vara underhållande, det ska vara anpassat för alla kanaler. Samtidigt förlorar man det genomträngande, det belysande, det tunga som som är motvikt på vågen där diverse makter sitter i andra vågskålen. Några fortsätter hålla fanan högt, andra försöker men faller igenom, åter andra försöker inte ens och varken Publicistklubben, Journalistförbundet eller TU verkar vara med på banan när nya medieföretag och publicister poppar upp nästan varje minut.

God journalistik är inte gratis, det är inte ens billigt. Det är dyrt. God journalistik är också fri journalistik. Fri journalistik är en förutsättning för god demokrati. God demokrati är inget som ramlar över en, det är något ett samhälle förtjänat genom århundrade av kamp mot orättvisor och maktfullkomlighet. Varje samhälle har det samhällsstyre det förtjänar, men med 50 års förskjutning. Det du kämpar för idag får dina barn skörda frukterna av. Det du inte kämpar för - det drabbas dina barn av.

Vill vi ha medier där webbstatistik visar vilka reportagesatsningar som gett mest besök = pengar, eller vill vi ha medier som med hög integritet själva väljer vad som ska granskas, när det ska granskas och som väger orden på guldvåg?

Hur sökmotoroptimerar man en artikel som grundar sig på en undersökning om ännu okända förhållanden angeläget att lyfta fram till samhällets kännedom? Kan Google bli trafikleverantör på begrepp som “övergrep i rättsak” eller är det andra ord som måste in i artikeln för att bli hittad av många, snabbt? Sex, våld, Britney Spears eller hotell är kanske bra ord att lägga in i artikeln om den muslimska familjen i Göteborg som försöker värja sig mot övergrepp från islamister?

Ska vi ha en länkstrategi som är blind? Ska vi länka till skumma organisationers propagandasidor bara för att ha många länkar, eller ska det ske ett journalistiskt urval? Är en länkning en slags marknadsföring? Om vi skriver om krisen hos Volvo - vart ska länken då gå - till Volvos PR-sidor eller till kontaktuppgifterna för Volvos VD? Är det okay med en mailto:-länk till Skandiadirektören som står inför rätta? Nej, såklart ska en oberoende artikel bara länka till fördjupningsmaterial med lika hög integritet som den research som ligger till grund för artikeln.

Research och bearbetning av råmaterialet står för 90 procent av det journalistiska hantverket. Varje redaktionell kraft som läggs på annat som har med marknad eller prenumerantkontakt att göra minskar andelen “god journalistik”.

Så utöka inte redaktionerna med nya typer av tjänster som gör icke-redaktionella saker. Komplettera istället redaktionerna med personal som understödjer och skapar bättre möjligheter för god journalistik och bättre demokrati. Och utöka nätredaktionerna med journalistiska resurser.

©Tomas Carlsson 2008-12-14

När det gäller kamera har jag alltid sagt att den minsta kompaktkameran är den bästa därför att den finns med när kamera behövs. Alltså tas de flesta av mina bra bilder med den lilla kameran och inte med den större, trots att den större har mera finesser och mera avancerad teknik.
Samma sak gäller nu med bärbar dator. Därför förbannar jag lite att jag i våras skaffade en bärbar - visserligen med stor härlig skärm och allt annat smått och gott jag tyckte behövdes i datorn. Men den är för tung för att släpas med överallt.
Nyligen testade jag LG:s nya X110 - en så kallad netbook. Den är liten som damernas lilla handväska på balen, något tyngre (såvida inte balväskan rymmer en fickplunta förstås) och betydligt mera användbar än den stora klumpigare datorna.
Skrev en test för Realtid.se och artikeln heter Minsting för affärsmän.

Och nu upptäcker jag situation efter situation då jag behövt en dator, men inte har någon tillgänglig därför att den jag har är för tung och jag inte skaffat någon netbook ännu.

Jag ser i annonser att det finns många netbooks att välja mellan. Men en sådan här dator är som bäst när den har inbyggt 3G, dvs mobilt internet. Jag tror att det kommer att ändra vårt sätt att leva våra liv när fler och fler skaffar sådana nyttiga apparater. Och många gör det nu - de säljer väldigt bra har jag förstått. Jag är inte förvånad.

Känner jag mig själv rätt har jag en netbook-modell före sommaren. Vilken det blir hänger på vad vårens nyheter har att erbjuda. Men en handväska i lagom storlek till blir det i alla fall. En liten väska med en liten dator, men med större användbarhet än en stor maskin som står kvar hemma på kontoret för det mesta.

©Tomas Carlsson 2008-12-14