Textarkiv ©Tomas Carlsson

Jag flyttar den här bloggen nu till www.merafakta.nu.
Du som prenumererar kan skriva in din e-postadress på den nya bloggen och fortsätta få meddelanden om nya inlägg.
Gå hit.
Du som lagt mig i din RSS läsare kan också gå till min nya blogg och snappa upp RSS-adressen där.
Feeden ser ut så här: http://merafakta.nu/feed/

Du som inte har RSS-läsare kan skaffa en hos Google Reader eller Bloglines
I framtiden kommer jag att publicera ett rikare och bredare innehåll. Fler kategorier alltså. Det blir också mera bilder, eftersom det blir lättare att lägga upp dem med Wordpress som verktyg. Tack Wordpress för det.

Tack till Blogsome för servicen att förse mig med ett verktyg och webbutrymme. Bloggen får ligga kvar orörd som ett minne.

Vi ses ett musklick bort!
(have mercy med att jag inte ställt in allt än, det tar väl någon vecka att få det snyggast)

Tomas Carlsson

Microsoft köpte Skype för en gigantisk summa pengar, 52 miljarder kronor. Men vad köpte företaget egentligen?
Fakta är att det Skype står för är något som Microsoft i stort sett redan har i sin tjänst Messenger. Det förefaller idiotiskt att betala för något man redan har teknik för. Dessutom kan man räkna med att Skypes betydelse minskar i takt med att telefoniföretagens roamingavgifter tvingas sänkas internationellt.
Istället är problemet att tjänster som Facebook, Twitter och Google Talk till viss del avfolkat Messenger. Det var länge sedan man sist hörde att någon “hänger på msn”. Microsoft behövde således fler användare. Och nu fick man 170 miljoner personer på ett bräde. De kostade 305 kronor styck.
Problemet är att de som verkligen “äger” dessa användare är det lilla svenska företaget Joltid. Tidigare har Joltids affärer internationellt beskrivits som en snara om halsen på dem de gör affärer med. Nu undrar många om Joltid fått en snara om halsen på Microsoft. Allt hänger på hur köpeavtalet är utformat.
Det är Niklas Zennström (utvandrad till Danmark) och Janus Friis (dansk) som står bakom Joltid och de har i mer än ett decennium tjänat storkovan på det magiska programmet som binder samman användares datorer, använder deras hårddiskar och processorkraft för att få tjänsterna som ligger ovanpå att fungera. Bland de första var Kazaa - fildelningsprogrammet. När det började hetta till i upphovsrättsfrågan, delade de båda smart upp hela tjänsten i massor av bitar, ägda av diverse företag i en rad länder, att det var fullständigt omöjligt att få en komplett ägarbild. Och sedan såldes Kazaa - men kärnan i funktionaliteten - de små programmen som binder samman användarnas datorer, stannade hos Joltid. De sålde alltså huset, men behöll dörrnyckeln.
På det byggdes sedan Skype. Ny succé. På det byggdes också film/tv-tjänsten Joost. Inte succé, så det döptes om till Baaima och går på sparlåga, men lurar i vassen. Och nu byggs Rdio - en slags spotifyutmanare - på samma konceptprogram (som numera kallas Global Index).
Zennström och Friis sålde Skype till Ebay för en gigantisk summa. Sedan stämde de köparen för att de skulle betala licensavgift för Joltids användarkomponent, dvs dörrnyckeln. En uppgörelse innebar att de båda herrarna fick tillbaka en del av ägarskapet i Skype. Något som nu blir en ny jackpot när Microsoft köper Skype. Och Joltid har fortfarande fullständiga rättigheter att göra vad de vill med sitt program.
Vart tar pengarna vägen? Joltid är ett halvt hemligt företag med en rudimentär hemsida och högst anspråkslös omsättning. Joltid i Sverige ägs av Joltid LTD som verkar finnas på Channel Islands, närmare bestämt Jersey - välkänt skatteparadis. Så sannolikt utvecklas tekniken i Sverige och intäkterna hamnar någon annanstans.
Microsoft vill sannolikt koppla ihop alla Skype-användare med alla användare av Hotmail, Outlook, Messenger, samt deras online-program som är under utveckling. Strategin är självklart att hinna ikapp jättar som Google, Twitter och Facebook som “äger” oerhört många användare. Och vitsen med att äga stora skaror är att det blir fin-fina förtjänster på annonsförsäljning.
Så för 305 kronor per användare räknar Microsoft med att tjäna storkovan. Skype tjänar omsätter mer än fem miljarder kronor om året. Med lite boost för varumärket och utökad annonsering kan den löjligt höga köpesumman vara betald av tjänsten självt på bara något år.
Om nu inte snaran dras åt bara.
© Tomas Carlsson

Läser med intresse Erik Fichtelius idéer om att nå ut bredare med programmen på Sveriges Utbildningsradio AB, kallat UR, där han är direktör. Men det finns ett problem i retoriken i hans debattinlägg Lös upphovsrätten och släpp UR-programmen fria.

Han vill ha ge fler aktörer möjlighet att använda programmen som kommer fram via UR. Han är medveten om att detta kommer att kosta pengar, men undviker nogsamt att diskutera hur pengafrågan ska lösas.
Som direktör är det naturligtvis en guldsits om råvaran är gratis, då kan man producera mera utan att kostnaden ökar. UR finansieras av TV-licenspengar, en finansieringsform som är starkt ifrågasatt. Men de har likväl bara en påse pengar och vad Fichtelius vill är att få/ge mera för pengarna.

Det felaktiga argumentet han använder är “Låt också andra än public service-företagen paketera och distribuera de program folket redan betalat för”. Istället är det så att “folket” har betalat för sändningsrättigheter, inte program. Detta gäller särskilt i de fall produktionen har externa rättighetshavare. Men även de interna rättighetshavarna har saker att säga till om när det gäller hur många gånger ett program får sändas, var det får sändas och hur långt i efterhand.
Vill Erik ha större spridning på sitt material så kan han redan idag få det. Det är bara att betala, så går det bra. Men då krymper förstås nyproduktionen, särskilt den interna. Och han vill ju inte ta pengar från de anställda. Hur skulle det se ut om de fick sänkt lön för att pengarna ska räcka till en bredare visning av filmerna.

Erik antyder också att han tycker att programmen ska få klippas om i exempelvis skolor, osv. Han nämner Creative Commons, CC. Men CC är inte tillämpligt i Sverige, eftersom vi har en upphovsrättslag ämnad att förhindra att den ideella upphovsrätten på minsta sätt förhandlas bort. Upphovsmannen får alltid bestämma hur, var och när ett verk ska visas.
CC tolkas av vissa som någon slags frihet att göra vad man vill. Signalerar han då att saker kanske FÅR paketeras eller klippas om, kommer det också att ske i större utsträckning än idag. Säg att det verkligen blev fritt att klippa om UR-program - hur många vill då ställa upp i t ex sjukhusprogram när man vet att man kan hamna i omklippt form på youtube vilken dag som helst?

Jag kan tycka att aktiebolaget UR ändrar sitt namn till något mera tidsenligt, eftersom det handlar i stor utsträckning om filmer och inte radio. Sedan kan man diskutera om UR ska vara ett radio-, teve- eller mediehus och vad de ska syssla med.

En idé kan vara att UR börjar med video-on-demand. Det är inget som hindrar att en utomstående part bäddar in en sådan lösning på en extern webbplats. Besökaren till den webbplatsen kan betala för visningen, eller så kan webbplatsägaren bjuda på visningen som en service och själv betala. Betalningar som går till UR och som sedan i passande grad fördelas till rättighetshavarna.
Figges UR-filmer är filmer precis som andra filmer. Och andra filmer sprids idag relativt framgångsrikt med video-on-demand.
Skillnaden är att UR-filmer ofta har sin produktionskostnad betald, till skillnad från andra filmer som via video-on-demand ska dra in denna kostnad, såväl som andra ersättningar och dessutom lite vinst till finansiärerna. UR kan därför vara mycket billigare i ett video-on-demand-system.

Erik har många gånger varit blåsväder, men inget ont om Erik, han vill inget illa. Snabb i tanken och entusiastisk. Men så här säger han till tidningen Chef när han bedömdes där som en “medelmåtta”:
– Redan som ung Ekochef fick jag kämpa med min spontanitet, som kunde ställa till det för mig. Jag kämpar fortfarande med den.
Jag hoppas denna spontanitet kan leda till att Erik går i frontlinjen för en modernisering av spridningsformerna för programmen, till exempel finansiering genom video-on-demand. Det är fullt möjligt eftersom UR är fristående från staten. Kanske kan till och med behovet av finansiering via tevelicenspengar minska?

Slutligen vill jag tipsa om en trevlig filmsnutt: Kartonghuset med Erik Fichtelius

©Tomas Carlsson

Affären i Katrineholm där kommunchefen bloggade och bad kommunmedborgarna om hjälp med att besvara frågor från Katrineholmskurirens reporter har varit en tsunami genom bloggvärlden. Nu när vågen dragit sig tillbaka en aning är det dags att reflektera över vad händelsen egentligen innebär.
Oavsett hur klantigt en reporter formulerar sina frågor finns det på flera punkter anledning att diskutera hur en myndighet ska agera i sådana här fall. Dessa punkter har inte alls belysts tydligt i bloggtsunamin. Istället har ju det fantastiska i öppenhet pekats ut som den heliga svarta stenen alla vill kyssa.
Men det finns samtidigt en poäng i att myndigheter emellanåt agerar strikt, kommunalgrått och tråkigt. Det är dels på grund av att myndigheten är skattefinasierad och ska vara totalkontrollerad av medborgare via det demokratiska systemet och dels till skydd för enskilda genom att myndigheten i hela sitt agerande ska handla efter lagar, regler och förordningar och inte göra något utöver detta utan beslut i styrande organ, i det här fallet i kommunfullmäktige. Det är enda chansen för de folkvalda att kunna påverka myndighetens utövande av den makt den är satt att förvalta av politikerna.

Kommunchefer bör få vara människor, bör få publicera sig i privata frågor, det är alldeles säkert. Men var går gränsen mellan det privata och arbetet i en myndighetsfunktion? Så kan frågeställningarna nedan sammanfattas.

Detta måste vi diskutera vidare kring, kanske reglera i lagstiftning och framförallt skapa klarhet i hur vi vill ha det.

Vilka plattformar ska en myndighet använda för att kommunicera med kommunmedlemmarna?
Kommunchef.com är inte på något sätt i kommunal förvaltningen. Rätten till domänen ägs av Penseo - Thomas Selig.
Plattformen är inte ens en punkt SE-adress. Den kan således inte ha med kommunchefens officiella myndighetsutövning att göra. Avsändaren kan tolkas som privatpersonen som är kommunchef och det fristående bolaget under ledning av Thomas Selig. Lite som att skicka ut dokument från kommunen med med Ica Stormarknads brevpapper. De går inte att entydigt klarlägga om kommunchefens blogg har med myndigheten att göra eller inte. Använder han sin meddelarfrihet på fritiden eller är det på kommunfullmäktiges uppdrag som kommunchefens personliga ställningstagande dagligen publiceras i ett massmedium.

Vilka uppgifter ska publiceras med en myndighets namn och logotype som avsändare?
Om man tittar på Katrineholms kommunchefs blogg så finns det under myndighetens flagga ett smörgåsbord av privat livsåskådning, personliga reflektioner, personligt varumärkesbyggande, självbiografiska inslag, mm. Detta tillsammans med annan information direkt kopplad till tjänstemannafunktionens arbetsuppgifter. Det behöver klargöras av de övergripande myndigheter, som har tillsyn på hur t ex kommuner bedriver sin verksamhet, i vilken mån privat och offentligt ska blandas.

Ska en myndighetstjänsteman bedriva opinionsbildning och personligt varumärkesbyggande i tjänsten?
Enligt svensk tradition ska en myndighets uppfattning stödja sig på lagar, förordningar och regler. Enskilda tjänstemän har inte tidigare haft som uppgift att “småprata” med medborgarna i personliga spörsmål, aktivt påverka opinionen i politiska eller myndigheters skyldigheter och rättigheter, eller skapa allianser utanför myndigheten i stora folkgrupper.

Ska information som bloggats ha ansetts nå alla berörda?
I brytpunkten där nästan alla, men inte alla, använder internet som informationskälla kan man fundera över vilken information som även ska meddelas på annat sätt än via en blogg. Att blogga kan ibland också anses vara som att affischera i skogen. Vet man inte om att det sitter ett anslag på ett visst ställe kan man inte heller tillgodogöra sig informationen.

I vilken ordning ska en myndighet och dess tjänstemän utföra sina arbetsuppgifter.
Förvaltningslagens paragraf 4 ger ett tydligt svar: “Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.”
I det här fallet kan man ifrågasätta om funktionen kommunchef i Katrineholm först ska välja att blogga på en plattform fristående från kommunen och först därefter svara på frågorna. Det kan i vart fall inte anses vara “så snart som möjligt”, att först blogga. Svaren lämnades först dagen efter.

Effektiviteten i att blanda allmänna handlingar med andra handlingar.
Oavsett om bloggen kan anses vara en myndighetsplattform eller inte, så ska en tjänsteman som i ett privat sammanhang får en uppgift, en handling eller en fråga som rör tjänsten, överföra denna till det myndighetens system för diarieföring och eventuell arkivering. Enligt Offentlighets och Sekretesslagen innebär det att mail, blogginlägg, samt kommentarer till blogginlägg kan vara sådant som ska diarieföras och hållas ordnat så att det är lätt att hitta. Det kan kosta mycket pengar om tjänstemännen bloggar.

Lämpligheten i att publicera ett urval av inkommande allmänna handlingar.
Enligt min uppfattning bör det diskuteras mera om handlingar som skickas in till en myndighet ska publiceras offentligt utan att någon har begärt det. Det öppnar annars för en godtycklighet hos enskilda tjänstemän att i frågor som misshagar dem utöva skampåle-metoder i syfte att göra medborgarna rädda för att meddela kritik eller ställa intrikata frågor till myndigheten.

Ska en myndighet gynna eller missgynna enskilda företag?
Katrineholms kommun bevakas av flera medier. Att avslöja en undersökning som ett medieföretag håller på med gynnar andra medieföretag. Omvänt blir det då missgynnande för det undersökande medieföretaget. Man skulle kunna säga att genom att kommunen iställer publicerar ALLA frågor från olika medier, inklusive enskilda proffsbloggare, så varken gynnas eller missgynnas någon. Samtidigt innebär det dock att det blir omöjligt för ett medieföretag att via skriftliga frågor undersöka en myndighet. Frågorna får istället ställas live, gärna med direktsändning på webben. Detta minskar möjligheterna till en djupgående, rättvis och noggrann granskning, något som inte kan sägas vara medborgarna till gagn.

Tillägg 2011-02-16: En helt annan sak gällande en politiker: http://www.politikerbloggen.se/2011/02/16/42779/
Är inte helt jämförbart med en tjänsteman men visar i alla fall att det är inte helt odiskutabelt hur våra överhuvuden använder sociala medier.

©Tomas Carlsson

Det är svårt att bli intervjuad, något som säkert många andra som jobbar med att intervjua andra också tycker. Jag har blivit det några gånger, men det är den där blygsamhetströskeln man måste över varje gång. När det ändå är färskt länkar jag här till det porträtt Frilansjournalisten publicerat.

Lysande framtid - “men annorlunda”

©Tomas Carlsson

På återbesök i min födelsestad Malmö ser jag att gamla IKEA-huset ersatts av en annan möbelfirma med väldigt märklig och knasig marknadsföring.
Deras slogan är inget som imponerar på malmöborna: More is more - Möbelstore.

Ännu värre är namnet XXXLutz. Det är totalt omöjligt att uttala. Folk funderar på vad de tänkte på egentligen när de valde namnet.

Jag har bott några år i Göteborg och där finns en folkhumor som namnger saker på ett halvtorrt, men roligt sätt. Jag ger därför mitt bidrag till Malmöborna genom att härmed erbjuda dem att använda det mera folkliga namnet:

KRYSSEN-LUTZ

© Tomas Carlsson

Det är mycket rabalder nu om kvällstidningen Expressen och Ulf Nilson krönika om sina självpåhittade militanta muslimerna.
Men det är inte första gången han blandar ihop islam och terrorism. Han gjorde det redan 10 juli 2005 när han i en krönika skrev: “Islam är en farlig religion”.
Eftersom sådant ignorant faktabedrägeri spelar odemokratiska strömningar i händerna vill jag påstå att i det avseendet är Expressen en farlig tidning och Ulf Nilson en farlig man.
Expressen har under flera decennier låtit Ulf Nilsons okunnighet i integrationsfrågor, utanförskap och politik smetas ut över tidningssidorna. Man kan nog säga att Expressen har en konsekvent främlingsfientlig hållning i och med detta och tidningens infantila grabbighet har mer än en gång gjort bort sig, t ex med kampanjen “Släng ut dom”. Jag är förvånad över att folk fortfarande lägger pengar på sådan smörja.

Vi måste lära oss att skilja på muslimer och islamister. Muslimer är utövare av religion, islamister håller på med politik. Ulf Nilson har nu lärt sig att använda ordet “islamister”, men han verkar tyvärr inte förstå vad det betyder.

Jag skrev så här för några år sedan i en krönika jag sålde till Journalisten:
“I Sverige verkar folk ha svårt att skilja på religionen islam och den politiska ideologin islamism. Det är inte konstigt eftersom skildringar i svensk media återkommande likställer begreppen, blandar orden eller väljer otydliga omskrivningar. De bäddar för kontroversiella politiska strömningar.”
I artikeln räknade jag upp exempel på exempel där det i media förekom en sådan sammanblanding. Det gällde en storsatsning på reportageserie hos Sydsvenskan, det gällde Göran Rosenberg på DN, Monica Gunne hos Aftonbladet och föredrag på seminarie hos Föreningen Grävande Journalister. Överallt denna sammanblandning av religionen och politiken. Jag skulle kunna lägga till hur man på SVT och Gomorron Sverige intervjuar Mattias Gardell och inte alls är påläst om hans bok Islamofobi, ett alster som inte heller lyckas särskilt väl med att distingera skillnaderna mellan islam och islamism. Istället lät Gomorron Sverige Gardell förolämpa och förnedra Göteborgs-Postens recensent som påtalat just denna brist. Helt oemotsagd, för att programvärden inte var påläst och inte heller insatt i problematiken.

Överallt i media var ointresset monumentalt inför diskussioner om att islam och islamism inte är samma sak. Journalisten publicerade inte ens krönikan jag sålt till dem, trots att den var högaktuell med tanke på de serieteckningar som Närkes Allehanda just publicerat och fått islamistiska hot om. Qia Rindewall på Journalisten låtsades först inte om att hon ens kände till den, när jag ringde och undrade om publicering, och då hade de ändå betalt mitt arvode redan.

Vi svenskar är sekulariserade i stor grad, men blir inte särskilt upprörda över att folk har en religiös tro, ber och lever efter allmänt fromma regler. Nästan alla religioner har tolerans, tålamod, kärlek och omtanke som sina huvudteser, även islam. Men vi blir upprörda över politiska system som på ett omänskligt sätt vill styra och straffa människor.
Islamism handlar om skapa total underkastelse, om att låta självutnämnda maktpersoner inneha den dömande makten, om att agera våldsamt och aggressivt mot meningsmotståndare - allt under den kapade flaggan islam. Det är sådant som gör människor i Sverige upprörda. Snacka med folk på gatan i Malmö så får ni höra på ilska. Det tragiska är att de via media fåtts att tro att muslimer förespråkar islamistisk politik och också står för förtryckarmentalitet eller en slags rasism mot icke-muslimer.

Det finns istället många opublicerade vittnesmål om hur muslimer förtrycks av islamister. Det finns i våra storstäder omfattande förtryck och våld som utövas utan att våra myndigheter på minsta sätt visar intresse att stäva det.

Men glädjande nog finns det, dock inte förrän nu, vissa tendenser i media om att diskutera denna skillnad mellan politik och religion som varit självklar i alla stora internationella medier i tiotals år. Det ger hopp om att även myndigheterna så småningom ska reagera och hjälpa dem som utsätts för islamisterna odemokratiska och ibland också olagliga metoder.

© Tomas Carlsson

Regeringen “stal” pengar från egna företagare genom att ta bort alla praktiskt användbara karensdagar i sjukförsäkringen.
Regeringen ljög om vad det skulle innebära och kallade det en förbättring.
Regeringen blev lomhörd och uppfattade aldrig den massiva kritiken som visade på det totalt knasiga i hela idén.
Regeringen lomhördhet upphörde när de lyssnade på oppositionen och insåg att de skulle utmärka sig som en minoritet i frågan om att slå på företagarna.
Nu lovade Maud Olofsson att “titta på” om vi ska få tillbaka våra karensdagar (som ju ökade för en till sju). “Och vad det i så fall ska kosta”.
Sanningen är att vi blev tillslängda glasspinnen efter att de åt upp glassen de ryckte ur händerna på oss.
0,74 procent sänkt egenavgift ger bara drygt en hundralapp i månaden. Det har också visat sig att de egenföretagare med en karensdag har överfinansierat sin försäkring.
Om nu regeringen klarar av att backa tillbaka saken till full rättvisa, dvs att vi får bara en karensdag, är det rimligt att inte ta bort hela de 0,74 procentens rabatt. Istället ska vi samtidigt kompenseras för det vi tidigare betalt in för mycket till försäkringen.
Nu har regeringen anslutit sig till socialförsäkringsutskottet förslag om att kortare karenstid ska införas. Vi får verkligen hoppas att det blir rättvisa och samma regler som för anställda, nämligen att välja en dags karens.
Jag skrev en debattartikel och skickade till ett 30-tal tidningar. Det kom in i bland annat Göteborgs-Posten under rubriken “Bedrägligt svar om sjukförsäkringen” och i Norran med rubriken “Tror Maud Olofsson att vi är korkade.”

Jag har inte kunnat kolla om det har kommit in i fler tidningar, så har du sett den på fler ställen som tipsa gärna om det i en kommentar här.

© Tomas Carlsson

Återanvändning eller multianvändning av prylar man redan har ligger mig varmt om hjärtat. Det vet alla som följer den här bloggen.
När jag fick tips om nyheten att det utvecklas teknik för bredband via den vanliga teveantennen tyckte jag det var en klart intressant utveckling.
Frekvenserna för de gamla analoga tevekanalerna är dessutom särskilt väl lämpade för ändamålet att nå platser långt från den digitala motorvägen.
Det är också intressant att se statistiken för Sverige och att bara cirka 2500 hushåll eller arbetsplatser i Sverige idag inte kan få bredband med de tekniker som redan finns. Det är ett väldigt stort steg i rätt riktning jämfört med för sex, sju år sedan. Om antenntekniken eller motsvarande kommer till Sverige går det att få i det närmaste 100 procents täckning.

Jag har skrivit om den nya antenntekniken i artiklen Bushen får bredband via antennen hos Ny Teknik.

© Tomas Carlsson
Tipstack till Kjell!

Domen i Hudiksvalls tingsrätt mot en 32-årig man som länkat till en videoström från Canal Plus är orimlig och måste vara fel. Det bör inte vara möjligt att stämma folk på skadestånd för att de länkat till material som den som lagt ut inte skyddar.
Internet är som ett offentligt torg. Alla har rätt att beträda internet och där ta del av alla de webbsidor som är utlagda helt öppet. Ungefär som jag har rätt att på torget titta på ett anslaget dokument.

Tingsrätten gör två fel i domen:
1. Den jämför fallet med mp3-målet år 2000 där högsta domstolen kom med ett utslag.
2. Den förstår inte tekniken och tolkar länkar som tillgängliggörande av verk.

MP3-målet inte jämförbart
Jag har skrivit ett antal artiklar angående 17-åringen i Falköping som åtalades för att han på sin hemsida hade länkat till olagligt utlagda mp3-filer på webben. Läs mina artiklar här, här och här.
Domstolar i tre nivåer bedömde att 17-åringen inte skulle få straff och åtalen ogillades. Det var alltså inte brottsligt att länka på det sätt 17-åringen hade gjort.

Tingsrätten Hudiksvall om mp3-målet:
I rättsfallet NJA 2000 s. 292 tog Högsta domstolen fasta på att en besökare på den hemsida som den tilltalade hade ansvar för bara hade att klicka på den länk som den tilltalade hade anordnat, att besökaren därmed omedelbart förflyttades till den musikfil som besökaren var intresserad av och att denna fil därmed blev tillgänglig för överföring till besökaren egen dator. Högsta domstolen konstaterade att det i målet aktuella tillgängliggörandet av musikfilerna därför var att bedöma som offentligt framförande.

Framförallt är felet att rätten skriver “det i målet aktuella tillgängliggörandet” när HD beslutat att det inte var ett tillgängliggörande. Det tycker jag tyder på att Tingsrätten “vill” att det till varje pris ska vara ett tillgängliggörande.
Sedan glömmer tingsrätten att mp3-målet handlade om länkning till olagligt utlagda mp3-filer. Medan Canal Plus-länken inte var olagligt utlagd. Det var Canal Plus egen originallänk.

Högsta domstolen i mp3-målet:
Eftersom T.O:s åtgärder är att bedöma som offentligt framförande eller medverkan därtill är sådant förfogande inte straffbart.

HD antyder att utläggning på en webbserver av mp3-filer utan lov kan betraktas som ett offentligt framförande. Då blir det plötsligt civilrätt och inte straffrätt. Dvs det är inte brottsligt. Istället kan det bli frågan om licensavgift för att få lov att göra ett sådant framförande. Men i Canal Plus-fallet var det ju Canal Plus självt som stod för framförandet av sin sändning.
Det finns en viss rimlighet i att utläggning av mp3-filer kan vara ett olovligt framförande, och även om det är långsökt, så kan med viss rimlighet länkar till sådana vara medhjälp (men då tycker jag nog att det ska vara i väldigt stor omfattning och inte en grabbs rätt obesökta privata hemsida, dessutom utan kommersiellt intresse).
Men det är totalt orimligt att på sin hemsida inte få tala om, inte få yttra, var Canal Plus har sin öppna videoström och nätadressen till denna. Tänk att det står en delvis övertäckt staty på torget och du talar om från vilken vinkel man kan se hela statyn. Och blir straffad för detta.

Tingsrätten förstår inte tekniken
Okunskapen märks på ord som “besökaren omedelbart förflyttades” och “därmed blev tillgänglig för överföring”.
Besökaren förflyttas nämligen ingenstans. Besökaren väljer att titta på vad som sänds från en viss nätadress. Jag kan skriva av adressen på ett papper och skriva in den i programmet i en helt annan dator och uppnå samma effekt. Jag kan också ha massor av sidor uppe som flikar, ha flera webbläsare igång, samt andra program. Alltså flyttas jag ingenstans alls.
Inget blev heller “därmed tillgängligt”. Det var tillgängligt hela tiden för alla, vem som helst, bara man skriver in rätt nätadress.

Lagen ger inget stöd till domen
Tingsrätten i Hudiksvall tittar speciellt på två paragrafer i Lag om upphovsrätt:
§2: 1. När verket överförs till allmänheten. Detta sker när verket på trådbunden eller trådlös väg görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket. Överföring till allmänheten innefattar överföring som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

Här kan man konstatera att Canal Plus sändningar inte kopierats, duplicerats eller på annat sätt gjorts tillgängliga på den åtalades hemsida. Iställer finns verket endast tillgängligt via den nätadress som tillhör Canal Plus. Alltså är paragrafen inte alls relevant i domen.

46 § En framställare av upptagningar av ljud eller rörliga bilder har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över sin upptagning genom att
1. framställa exemplar av upptagningen, och
2. göra upptagningen tillgänglig för allmänheten.

Denna paragraf handlar om producenträtten. Den hade varit relevant om den åtalade kopierat videoströmmen. Det gjorde han inte. Alltså har Canal Plus ensamt förfogat över möjligheten att göra upptagningen tillgängligt för allmänheten.

MEN de har gjort det på ett klumpigt och inte särskilt smart sätt med tanke på deras önskan om att få betalt från varje dator där upptagningen visas. Den som vill ta betalt får helt enkelt ta ansvar för att det tekniskt inte går att titta om man inte betalt. T ex genom att skydda sändningen med kryptering så att varje ström bara kan tittas på i en dator i taget. Sådana skydd klarar andra, men uppenbarligen inte Canal Plus vid den här tidpunkten.

Men det är orimligt att en person ska straffas för att Canal Plus inte är kompetenta rent tekniskt.

©Tomas Carlsson 2010-11-15

Jag har alltid propagerat för maximal användarvänlighet i datorprogram. Men då glömde jag en kategori - de lömska hackerprogrammen som gör det till en barnlek för andra att ta sig in i min dator.
Jag testade nämligen Firesheep åt Ny Teknik. Du kan läsa om mina fynd i artikeln Spionprogrammet grymt effektivt.

När du läst artikeln så googlar du på ordentligt i ett låst nätverk och lär dig mera om hur du ska skydda dig mot “eldfåret” Firesheep.
Och vidtar åtgärder. Typ nu.

Och tipsar alla dina vänner. Om de är osäkra kan nämligen all info du lämnar via dina konton på nättjänsterna också komma ut.

© Tomas Carlsson 2010-10-26

Artpix by
©Tomas Carlsson

Visst vill man svära när utrustningen inte är kompatibel med nya versioner.
Nu tycker jag Apple målat in sig i ett hörn. Historien handlar om en Iphone 3GS, en Imac G5 och en MiniMac anno 2010.
Ska som vanligt synka min Iphone med min Imac G5 och upptäcker då att den vill lägga in Iphone OS 4.1. Låter vettigt. Men det går inte. Den bara inte gör uppgraderingen.
Uppgraderar då min Iphone med nya Mac Mini. Det går bra, förutom att det sedan inte går att ringa med telefonen. Ingen service, står det helt enkelt istället för min telefonoperatör.
Ringer du supporten som vill få mig att göra en massa konstiga saker. Vi kommer till slut överens om följande: Först installera om 4.1. Om det inte funkar ska jag återställa telefonen till fabriksinställningarna och därifrån installera om. Visserligen raderas allt, men jag har ju backup på allt på min G5:a. Inget av detta hjälper och supporten tycker att jag ska skicka in telefonen för “den är nog trasig“.
Upptäcker då själv att jag sätta telefonen i flygplansläge och sedan tillbaka i aktivt läge, då plötsligt fungerar telefondelen.
Ska då bara lägga tillbaka alla program, musik, kontakter, osv. Men se det går inte, för då krävs Itunes 9.2 på G5:an. Försöker installera denna, men se det går inte för då krävs MacOS 10.5, som jag inte har.
Supporten säger då att jag får lägga in allt manuellt igen via min Mac mini - ett evighetsjobb helt enkelt. Undrar om det inte finns något sätt att flytta över apparna från G5:an till Mac mini. Men då hänvisar min Iphoneoperatör/support till Apple för de har inte med detta att göra.
Ringer Apple som blir arga på Telenor och ska skriva rapport för att de inte svarat på mina frågor.
Apple känner inte heller till något sätt att flytta över apparna.
Kommer själv på att jag kan flytta dem i Finder mellan datorerna och sedan dra varje app och släppa på Itunes. Så jag får till slut in allt utom musiken, som jag tycker är för stort för att flyttas och jag vill i fortsättningen också sköta synkningen av just musik med G5:an (det är 60 GB).
Får då rådet att köpa Mac Os 10.5. Det kostar bara ett par hundralappar, så jag går med på det. Slutet på sagan kommer när jag väl fått leverans av skivan.

Den här sortens cirkel-inkompabilitet kan göra vem som helst galen, så i fortsättningen när jag svär så säger jag “så ända in i Apple”.

© Tomas Carlsson

Med sin cd Sluten anstalt blues - Live från Mariestadsfängelset tar Johnny Kask steget från att vara ett utmärkt cover/tribute-band till att bli historiska. Idén att plagiera originalskivan Johnny Cash at San Quentin är både rolig och smart. Särskilt nu när fängelset lägger ned och går till historien.
Nu kan musikerna i Johnny Kask inte komma i närheten av den samhörighet som Johnny Cash kunde skapa med de intagna. Innan sin legendariska skiva hade Cash spelat i över tio år på olika fängelser och kände stor empati med de intagna.
Johnny Kask är dessutom inte först med att spela Cashlåtar i ett svenskt fängelse. Redan 1973 gjorde Mr Cash själv skivan “Johnny Cash på Österåker”. Han talar till och med lite svenska mellan låtarna.
Sångaren Bonni Pontén skojar med de intagna i snacket mellan låtarna på Mariestadsfängelset, men stämningen kommer aldrig riktigt igång på skivan.
Gruppen har valt att göra cd:n till ett mellanting mellan album och EP genom att ta med sex låtar, där huvudnumret är Sluten anstalt blues - en travesti på Cashs låt Folsom Prison blues. Och i tolkningen skjuter inte den omsjungne stackaren en man i Reno, utan i Skövde. Förutom denna låt är det “Blod på mina händer” och “Hälsa min Marie” som är skivans höjdpunkter
Överhuvudtaget är alla tolkningarna gjorda med stor humor och värme. Det är den stora behållningen med Johnny Kask. Tyvärr bär inte den här liveinspelningen särskilt bra på skiva. Upplevelsen av Johnny Kask på scen är mycket större, bättre och känslosammare.
Jag är övertygad om att projektet kan bära i många år och göra succé överallt i Sverige, men då behövs också en rejäl studioinspelning av repertoaren. Frågan är om Bonni och Micke Blomqvist hinner med allt när de nu också satsar på turne med sitt “riktiga” band, legendariska Asta Kask.
© Tomas Carlsson

En ny uppfinning från Google var inte särskilt bra. Google Instant ger dig ett sökresultat för varje bokstav du skriver. Meningen är att spara några sekunder ifall det medans du skriver dyker upp en träff du är ute efter.
Problemet: varje bokstav genererar en sökning och det lastar ner Googles servrar så att med funktionen igång är det andra saker som inte fungerar.
Dessutom råkar du snabbare ut för skylten som säger “we are sorry” och en framkastad misstanke om att du är maskin. För att komma förbi den måste man skriva av några bokstäver som finns i en bild.

Funktioner som slutat fungera är olika kombinationer av avancerade sökoperatorer, t ex inurl: och allinurl: .
Verkligen trist, men man förstår när en miljard sökningar om dagen istället blir många miljarder. Något måste bort.

Stäng istället av Google Instant. Så här gör du.
Gå in under Setting, Search settings uppe till höger på Googles startsida.
Bläddra en bit ned och klicka i knappen för att inaktivera Google Instant.
Därefter fungerar Google som vanligt igen, men bara på den webbläsaren på den datorn.

(c) Tomas Carlsson

Standard procedure when handling nice new item wrapped in cellophane:

Before you can use it:
1. Tear apart the cellophane
2. Open the box carefully
3. Locate the poweradapter and put the item for charging in x hours.
4. Wait

Next, usally the next day:
1. open up the box again
2. Locate the manual
3. Hover through the manual a couple of times.
4. Locate essential parts of it and study it carefully
5. Make all connections your item needs
6. Start to discover your new life improvement equipment.

Jag har länge påstått att GSM-nätet är trasigt. På många av de stora riksvägarna går det inte att tala i telefon ostört. Samtal bryts och vissa partier har ingen täckning alls. Detta trots en teknik som funnits väldigt länge och borde ha kunnat byggas ut till full funktionalitet. Det heter ju trots allt MOBILtelefon.
3G-nätet är ännu sämre. Här är det många som inte ens har täckning i sin bostad eller på sitt kontor, om fastigheten ligger avsides eller har försvårande fysiska hinder.
Har du minsta lilla täckning någonstans i fastigheten kan den hjälpas upp med en 3G-förstärkare. En sådan fångar upp signalen och förstärker den i det närmsta området, t ex en bostad.
Jag ser produkten som ett direkt resultat av operatörernas dåliga nät, som bara fokuserar på områden där det bor mycket människor. De glömmer bort att 25 procent av Sveriges befolkning inte bor så, utan mera glest, samt att många med mobiltelefon rör sig utanför sådana områden och då vill bli nådda.
I tätbefolkade områden kan vi klara oss lika bra med fastnät och telefonkiosker överallt, precis som det var förr. Det gick till och med att ringa till en kiosk. Bekvämligheten med mobilen är när vi rör oss, eller befinner oss i områden med dålig koncentration av fastnätstelefoner.
Ännu krävs det tillstånd att få använda en 3G-förstärkare, men en del operatörer är säkert bara glada att sådana sätts upp i områden där de har dålig täckning. Då gör kunderna jobbet åt dem.
Jag menar att tillståndskravet kan ifrågasättas. Varje mobil är i sig själv en liten 3G-sändare och effekten/räckvidden på en 3G-förstärkare är så låg att den inte borde störa mera i områden med dålig signal. Tvärtom.
Istället kanske operatörerna själva skulle titta på detta och gödsla med 3G-förstärkare på hus och i hus. Det torde vara ett billigt sätt att bygga bort de problem de har.
© Tomas Carlsson 2010-06-09

Äntligen fick SVTplay en plats bland Iphones appstore. Du kan se massor av teveprogram i mobilen. Samma sak gäller TV4play.
Alla OS-älskare jublade ända till de upptäckte vilket dåligt avtal de har med sin operatör. Mobiltelefonsamlaren Joakim Jardenberg blev särskilt sur, vilket han skrev om i sitt blogginlägg Telia dödar Play i mobilen. Det finstilta i hans Telia-avtal slog ned som en rörkrasch i en gammal svart/vit teve.

Jag har tidigare skrivit om begränsningarna, bland annat i min test av mobila bredband i Råd & Rön.
Det gäller visserligen mobilt bredband, men problematiken är densamma som för surf i mobiltelefonen.
Som mobil mediekonsument är det meningslöst när operatören har snäva begränsningar, oavsett om det är 5/10/20 gigabyte per månad. Youtube är en verklighet för mobilsurfare och det ryms inte mycket youtubande om dagen inom de begränsningarna. För att inte tala om dem som har 0,5 gigabyte per månad.
Jag kom lätt upp i ett par Gigabyte bara genom att se på Youtube-musikkonserter en eftermiddag.
Förhoppningsvis kommer marknade att styra det här så att kunder väljer operatörer utan begränsning, t ex Telenor.
Sanningen är dock att även om man väljer en operatör utan begräsning så kan en kundtillströmning i stora flockar göra att hastigheten i alla fall stryps vid populära evenemangsutsändningar. Särskilt i folktäta områden. Det är då nätets inbyggda fysiska begränsningar som gör att hastigheten stryps då. Operatörerna hinner inte med utbyggnaden i samma takt som trafikvolymerna ökar. Ungefär på samma sätt som när de första telefonmodemuppkopplingarna började säljas i större mängder i mitten av 1990-taler.
Det vore smartare för operatörer som vill sälja mycket och ha nöjda kunder att erbjuda ett billigare “mobilsurf” för vanlig surfning och garantera 1 megabit/sekund.
Som tilläggspaketet kunde då erbjudas något kallat “strömmande mediesurf”, ett paket som ger obegränsad datamängd/högre hastighet och prissätta det efter arknadspriserna. Jag behöver inte 6 megabit/sekund för mail, vädertjänster eller Facebook, men väl för svt/tv4-play, youtube eller mina olika musiktjänster.

© Tomas Carlsson 2010-03-01

Det kan ta flera timmar att komma igång och jobba med en dator som inte varit startad på ett tag. Åtminstone om den har Windows installerat.
I mitt labb har jag olika datorer för olika ändamål. Startade idag en dator som inte varit igång sedan i augusti 2009, dvs för sex månader sedan. Det poppar upp rutor överallt om nödvändiga uppdateringar. Det gäller operativsystem, såväl som enskilda program. För att inte tala om antivirusskydd, spionprogramskydd, osv.
För att känna sig helt säker, måste allt tas om hand, innan man kan börja jobba. Tänk, bara för Windows låg det 55 nya uppdateringar och väntade. Jättebra att uppdateringar kan göras på detta sätt, men evighetsväntan gör att man hellre jobbar på en annan dator än startar den som varit i vila några månader.
Och tänk vad alla uppdateringar stup i kvarten sinkar företag, myndigheter och organisationer. Tidsspillan för sånt borde räknas in i datorkostnaden…

© Tomas Carlsson 2010-02-24

Min iPhone bara stannade och blev svart. Batteriet varmt. Skickade in den. Fick en ny. Men ville ha tillbaka data som fanns i den med trasigt batteri.
“Vi får inte byta batteri på garantiärenden. Du kan bekosta ett batteribyte själv, men då försvinner garantin”, säger Telenors verkstad.
På min fråga om de inte kan skicka med en förfrågan om att ta ut data till Apple, dit den trasiga skickas intakt, svarar de: “vårt avtal med apple tillåter oss inte att skicka med några meddelande”.

There are now indications that IPAD will have a webcam . See > here < .

It raises a few questions and instead I have a very different proposal:
1. How helpful is it with a webcam in the same flat area you are writing on. It will shoot up in the sky, where hopefully your face will not be seen.
Imagine your webcam on your desktop computer or laptop where you have the screen vertically consolidated. Would it work for you to make your feeds on the screen simultaneously when it is vertical in relation to your face?
2. What are the benefits of a webcam on a computer that does not have phone capabilities? Yes, although you can run Skype or MSN with video, it requires that the person you call also sits by a computer.

The advantages of a webcam becomes more apparent when you connect a real keyboard and IPAD stands upright in a rack like a regular monitor. At the same time disappears, however, the mobility of such a solution and you might as well use a different type of computer.

What I hope is instead the following:

1. Insert a real camera on the back of IPAD. It should be clearly better than the overall poor camera in the iPhone. At least 5 megapixels, lighting / flash and zoom are a minimum requirement.
2. Revolutionize photography with a program based on my idea, you can read below. Of course shoots have to be made with the zoom buttons on the side of the IPAD, instead of one hand tapping the screen (another shortcoming of the iPhone).

Camera-revolutionary-idea , a la Tomas Carlsson
When shooting with the portable device that has screen of seven inches or more image-editing should be done even before a shot is taken.
Camera program, which is to be shooting in such a solution offers the opportunity to change the lighting, contrast, color and sharpness of the optional parts of the image.
Two modes can be offered. Mode one is studio mode. Then the camera sits steadily and it becomes easy to select areas.
Mode two is mobile mode. Then, a calculation algorithm has to keep track of which area to have the adjustment and allow this to follow when the camera moves slightly due to uncontrollable hand movements.

© Tomas Carlsson 2010-02-03

Det finns nu antydningar till att iPad kommer att ha en webbkamera. Se >här< .
 
Det väcker några frågor hos mig och jag har ett helt annat förslag:
1. Hur användbart är det med en webbkamera i en platta man ska skriva på.
Tänk dig webbkameran på din stationära dator eller den bärbara där du har skärmen vertikalt ställd. Skulle det funka för dig att göra dina inmatningar på den skärmen som samtidigt måste vara tangientiellt ställd i förhållande till ditt ansikte?
2. Vad är nyttan med en webbkamera på en dator som inte har telefoni? Ja, visserligen kan man köra Skype eller MSN med videokonferens, men det kräver att den du ringer också sitter vid en dator.

Nyttan med en webbkamera blir mera uppenbar när man kopplar ett riktigt tangentbord till iPad och har den stående upprätt i ett ställ som en vanlig bildskärm. Samtidigt försvinner dock mobiliteten med en sådan lösning och man kan lika gärna använda en annan typ av dator.

Det jag hoppas på är istället följande:

1. Sätt in en riktig kamera på baksidan av iPad. Den bör vara klart bättre än den totalt usla kameran i iPhone. Minst 5 megapixel, belysning/blixt och zoom är ett minikrav.
2. Revolutionera fotograferandet med ett program som bygger på min idé du kan läsa nedan. Självklart ska avtryck zoom ske med knappar på sidan av iPad, inte med en hand du måste peka på skärmen med (ännu en brist hos iPhone).

Kamerarevolutionsidé, a la Tomas Carlsson
Vid fotografering med med bärbar enhet som har skärm på sju tum eller mer bör bildredigering kunna ske redan före bilden tas.
Kameraprogrammet, som sköter tagningen ska i en sådan lösning erbjuda möjlighet att förändra ljus, kontrast, färger och skärpa i valfria partier av bilden.
Två lägen kan erbjudas. Läge ett är stativläge. Då står kameran stadigt och det blir enkelt att markera områden. Läge två är mobilt läge. Då måste en beräkningsalgoritm hålla reda på vilket område som ska ha vilken justering och låta detta följa med när kameran flyttar sig en aning pga okontrollerbara handrörelser.

©Tomas Carlsson 2010-02-03

Lovorden haglar över Google efter deras bloginlägg om en ny inställning till google.cn, den kinesiska varianten av Google, som hittills varit censurerad för att få finnas för de kinesiska myndigheterna. Google blev illa sett när företaget gick med på att censurera google.cn för att kunna ha ett google på kinesiska. Nu uppfattar många skribenter det som att Google inte längre ger efter för myndigheterna och ska sluta censursamarbeta.
Men vänta lite nu. Vad är det Google skriver i sitt inlägg A new approach to China?

De skriver som politiker:
“att vi bör se över möjligheten för vår verksamhet i Kina”
“Vi har beslutat att vi inte längre är villiga att fortsätta censurera våra resultat på Google.cn, och det under de kommande veckorna kommer vi att diskutera med den kinesiska regeringen den grund på vilken vi kan driva en ofiltrerad sökmotor inom lagens råmärken, om ens alls”, “Vi inser att detta mycket väl kan innebära att stänga Google.cn, och möjligen för våra kontor i Kina.”

Med detta som bakgrund ska man tänka på att det finns lika mycket folk i Kina som det finns internetanvändare totalt i världen. Kina är potentiellt en marknad för Google lika stor som resten av världen.

Man ska också tänka på att Google.com finns också i Kina, om än filtrerad av kinesiska myndigheter. Jag har länge undrat varför Google helt enkelt inte överlät all filtrering till kinesiska myndigheter, så som de gör till andra diktaturstater, och redan från början släppte allt på google.cn fritt. Men företaget ville in i Kina för att göra affärer där. Självklart - det kommer att bli världens största marknad för webbföretag som Google.

Nu ska Google “prata med” myndigheterna. Men deras uttalande har mera inriktningen av ett hot, än ett slutgiltigt ställningstagande. Och det är inte alls säkert att Googles ägare och finansiärer tillåter företaget att bygga in Kina med en ny kinesisk mur. Anledningen är att det öppnar för andra företag att ta marknadsandelar där, andelar som på sikt kan hota Google.

Min gissning är att Google och Kina når en kompromiss. När ilskan över intrångsförsöken lagt sig börjar pengarna tala igen…

© Tomas Carlsson 2010-01-25

<  >
Hittat av Spanarna på http://24h.myndigheten.se/

Det här räcker. Kommentar överflödig.

©Tomas Carlsson 2010-01-23

Google har lyckats med Google Docs. Adobe har lyckats med Buzzword och Photoshop. ZoHo har lyckats med en hel rad kontorsprogram som webbplatser. Nu i år vill Microsoft också konkurrera.
Jag har testat nya Office 2010 och dess koppling till Office Web Apps i artikeln Nu flyttar Excel ut på webben som publicerats hos Ny Teknik.
Ännu är det långtifrån klart, men en viss behagkänsla är det att programmet på datorn och programmet på webben har liknande utseende. Däremot är det först när det kommer rimligt mycket funktionalitet i webbprogrammen som vi ser om Microsoft verkligen kan konkurrera.

© Tomas Carlsson 2010-01-22

Idén bakom Google Chrome OS är utmärkt. Det är något jag efterlyst i tio år. Men räkna inte med att det blir riktigt förverkligat inom kort. Jag tror det tar mellan fem och tio år till innan en sådan lösning vinner stor spridning.

Det var vid millenieskiftet jag började umgås med idén om ett moduluppbyggt operativsystem där du bara startar de delar som absolut behövs för det du vill göra. Väldigt ofta vill man bara köra en webbläsare. Man sparar då både internminne och tid om inte ett stort svulstigt operativsystem ligger i bakgrunden och snurrar.

Googles planer på ett operativsystem av den lättare typen har offentliggjorts i precis rätt tid, men jag märker att många överskattar möjligheterna och tidshorisonten. Många verkar också skadeglada åt att Microsoft och Apple hotas av “uppstickaren” Google. Alla älskar en uppkäftig underdog. Men nu är inte Google en sådan tydlig underdog längre. Och även en Google-sol har sina fläckar.

Vi kommer att bli alltmer uppkopplade. Vi kommer att jobba mer och mer online, via webbläsare. Utvecklingen har pågått en tid, men det går inte så snabbt som många tror. Det är inte heller så stabilt som man kan kräva. Spridningen av ett Chrome OS hänger mycket på den framtida utvecklingen av mobila nät. Just nu kan du köpa utrustning för att komma åt super-3G, om två år är den utrustningen värdelös, då det finns helt andra hastigheter som kräver annan utrustning. Och två år efter det, åter nya tekniker. Det är först när de mobila näten får samma stabilitet och pålitlighet som Wifi-näten, som det finns utrymme för något som Chrome OS.

Jag är också starkt tveksam till att Google klarar att skapa ett operativsystem som man kan lita på går att koppla samman med nästan vilken perifer utrustning som helst. Säga vad man vill om Microsoft, men de har åtminstone gjort ett stort jobb för att få andra tillverkares utrustning att fungera bra ihop med Windows. Apple har här misslyckats och det finns mycket utrustning, bland annat skrivare, som inte går att använda från en macdator. Jag tror att Google kommer att få brottas med samma problem.

Du kan istället se de första versionerna av Chrome OS som ett större och utökat Android (deras OS för mobiler) och de netbooks ChrOS är avsett för blir egentligen väldigt stora “smartphones”.

Ännu är det alldeles för många program som inte går att köra på ett bra sätt online. Du måste ha en stationär installation för att stå ut att jobba med dem. Det kommer att vara så ett bra tag till, nämligen till mobila nät blir stabila och tillräckligt snabba. Photoshop, Itunes, Excel, Dreamweaver, CAD-program, videoredigeringsprogram, osv, är några exempel.

Folk älskar netbooks, de små bärbara datorerna. Det är nämligen första gången som så lätta datorer går att köpa till priser billigare än en ordinär bärbar dator. Att det blivit så har till stor del med processorutvecklingen att göra. Och den kommer att fortsätta. När du köper dator så vill du kunna använda den direkt. Med dina program och med dina filer. Därför kommer även i fortsättningen netbooks att vara populära, fast med Windows 7 i. Vi kommer med all sannolikhet att få se en sådan från Apple också, men enligt traditionen något dyrare.

Luta dig tillbaka och glöm bort Chrome OS ett tag till. Utvecklingen kommer att gå i den riktningen, men du behöver inte bry dig förrän om många år från nu. Om du inte är datornörd förstås - då älskar du att lägga all din tid på att experimentera med nya grejer. Vi andra sparar både tid och pengar på att invänta andra vågen i varje teknikutvecklingsfas. Det är bästa konsumentstrategin.

© Tomas Carlsson 2009-11-24

En kollega stukad foten ganska illa igår. Det verkar röra sig om skadade ledband under och framför den yttre fotknölen.

Eftersom jag har en bakgrund som anställd friidrottstränare med några specialkurser inom idrottsskador, vill jag tipsa om en metod att minimera skadeverkningen av en ledbandsskada i foten. Det finns veckor att spara, och du som läser detta kan ha nytta av det om det händer dig eller någon som befinner sig i din närhet.

Som en tumregel använder vi att varje minut det tar innan följande åtgärd är gjord, så många veckor (upp till max åtta) blir konvalescensen.

Gör så här omedelbart vid misstänkt ledbandsskada i foten:
1. Sätt på hårt tryckförband rakt på det skadade stället.
2. Låt det sitta i minst tio minuter och sitt/ligg stilla med högläge.
3. Sätt på kompressionsförband med visst extra tryck över det skadade stället. Låt sitta i 12 timmar under kroppsvila i övrigt (dvs ta dig till en säng).
4. Byt till kompressionsförband utan tryck på det skadade stället. Lägg om detta minst två gånger per dag första veckan. Undvik att belasta foten de närmaste dagarna.

Det kan vara svårt att fixa förband när man är på ställen där man inte väntar sig att skada foten. Men det går. Jag har varit med om att använda allt från strumpbyxor till tröjor. Om vi utgår ifrån att skadan sitter under och framför yttre fotknölen (den vanligaste skadan) lägger man en mindre strumpa som ett U under fotknölen. Sedan tar man ett annat tygstycke (kan
vara en tröjärm, lång stickad strumpa, osv) och lindar om mkt hårt.
Det allra bästa är om man kan sticka in en pinne i förbandet över det skadade stället och sedan vrida förbandet som en skruv så att det blir väldigt hårt tryck.
Om inget annat finns att tillgå kan man (och helst då en annan person) trycka hårt med händerna i minst tio minuter.

Du som idrottar, t ex badminton och liknande: ha alltid en elastisk binda, typ Daurbinda, i din träningsväska. Då kan du slippa flera veckors konvalescens.

Hela syftet är att stoppa den inre blödningen i foten. Efter tio minuter har den avstannat. Nästa syfte är att hålla undan vätskebildning så att det trasiga ledbandet får lättare att läka ihop. Kompressionsförbandet pressar upp vätskan mot vaden. Man ska inte bli förvånad om det uppstår en svullnad högre upp på benet. Men tårna får inte bli vita, då sitter kompressionsförbandet för hårt och har blivit ett tryckförband istället.

Utan snabb insats tar det sex veckor för ett ledband att läka. Man ska dock tänka på att det även slits av lite nervbanor och dessa tar tolv veckor att läka. Under denna tid är det lätt att stuka foten på nytt, då kroppens normala reaktionssystem inte fungerar på grund av avslitna nervbanor i foten. Man bör alltså vara försiktig och ev ha stödstrumpa i upp till tolv veckor.

© Tomas Carlsson 2009-11-24

Sprickande IT-bubblor har alla hört talas om. Men vad kallar man motsatsen? IT-startgas?

Jag tror att nya operativsystemet Windows 7 kan vara just startgas för IT-branschen. Då tänker jag på den entusiasm som finns kring den nya produkten. Många och stora företag och organisationer funderar på allvar att lämna Windows XP nu och växla till Windows 7. Sannolikt är det stabiliteten och att systemet kräver mindre av hårdvaran än Vista, som gör det intressant.
En sak är klar - IT-konsulterna kommer att gå bra nu. De som ska hjälpa företagen med övergången, anpassningen och utbildningen. Nästa steg är att utvecklarna får fart och gör nya spännande applikationer som utnyttjar de nya möjligheterna i systemen. Steg tre är då att företagen börjar använda de nya applikationerna och om de är bra så gör de också bättre affärer.

Tittar vi bakåt så hade vi konkjunkturmässigt en uppgång när Windows 98 dök upp. Allt störtdök i samma veva runt millenieskiftet som Windows Millenium dök upp. Sen började en ny uppgång när Windows XP äntrade scenen. Nytt ras i samband med att Windows Vista dök upp.
Allt detta kan naturligtvis vara ett sammanträffande. Men med tanke på att Windows XP finns installerat i hundratals miljoner datorer över hela världen, är varje lyckad lansering från Microsoft också en viktig faktor för hela IT-industrin.
Läs min test av Windows 7 i tidningen Ny Teknik. Och läs också om hur de stora organisationerna resonerar.

© Tomas Carlsson 2009-10-23

PS: Så här skrev jag om Vista.
Här är en annan artikel jag skrev om Vista.
Den som vill gå ännu längre tillbaka i tiden hittar här vad jag skrev om Windows XP.
Fakta-arkeologerna kan gå tillbaka till it-bubblans sprickdagar och läsa vad jag skrev om Windows Millenium, Windows NT 5.

Jag har länge skojat om att mobiltelefonen eller mp3-spelaren borde ha en liten rakapparat i botten. Självklart vill ingen ha en massa skäggstubb fastkletat i sin mobil. Det är mest för att det finns så mycket grejer i en mobil idag, som jag skojat om detta.
Nu har jag just testat en kamera med inbyggd projektor. Du kan läsa om det hos Ny Teknik i artikeln om
Kameran som visar uppåt väggarna.
Det är en lysande idé att kunna visa bilder på väggen direkt ifrån kameran, även om batteriet inte räcker till någon större ljusstyrka, så funkar det bra om man drar för persiennerna i rummet.
I sammanhanget kom jag att tänka på verktygslådorna för laddbara maskiner. Sådana lådor där man till samma batteri (ackumulator) kan koppla på borrmaskin, såg, slip, fräs, osv.
Då saknar jag en standard för små laddbara prylar där man till samma batteri kan koppla på:
* Mobil/mp3/kamera
* Superkamera/video
* Ficklampa
* Rakapparat
* Cd-spelare m inbyggd högtalare
* Younameit
Det är ju egentligen miljövansinne att varenda en apparat kräver sin egen ackumulator och sin egen laddare, osv. Nu börjar det iofs bli en standard med miniusb som laddkabel till mobiler och det är på tiden, men det går att gå ett steg längre. Satsa all utveckling på ett enda batteripack, ett med superegenskaper.
Då kan man ha ett par sådana batterier i fickan och en enda laddare, istället för som nu, behöva fyllan sin portfölj med massor av kablar och extrabatterier till de olika apparater man tar med sig på resan.

(Jag kallar konsekvent ackumulatorer för batterier i texten ovan för att många inte vet skillnaden)
© Tomas Carlsson 2009-10-09

Bilden kan vara nästan hur dålig som helst, huvudsaken är att ljudet är bra. Det menade den legendariske regissören Alfred Hitchcock. Och den som studerar de allra mest skickliga regissörernas verk lägger också märke till att ibland ger bilden nästan ingen information alls. Istället är det ljuden som berättar.
Det var därför den ultralilla videokamerna Flip Mino HD var en positiv överraskning när jag testade den. De flesta har lagt märke till att när man filmar med sin mobil eller vanliga digitalkamera så blir ljudet kasst. Särskilt i miljöer som är akustiskt stökiga. Flippen hanterar ljudet förvånansvärt bra. Det är inte perfekt, men det är acceptabelt för en kamera som är så pass liten.
Dessutom blir bilden okay även under lite ljussvagare förhållanden.
Den tredje bra saken med kameran är att alla program finns lagrade i den så att man kan börja jobba med sina klipp i vilken dator som helst som råkar komma i ens väg.
I övrigt saknas de allra flesta finesser en vanlig videokamera har. Därför är kameran speciellt lämpad för den som enkelt vill kunna dokumentera i rörlig bild, utan att vilja sätta sig in i avancerad kamerateknik. Dessutom finns det chans att kameran finns med “när det händer”, till skillnad från en traditionell videokamera som vanligtvis ligger i väskan på hotellrummet, eller samlar damm på en hylla hemma.

Jag har testat och skrivit om kameran för Ny Teknik i artikeln Busenkelt för alla att göra ett klipp.

© Tomas Carlsson 2009-08-21