Textarkiv ©Tomas Carlsson

Idén bakom Google Chrome OS är utmärkt. Det är något jag efterlyst i tio år. Men räkna inte med att det blir riktigt förverkligat inom kort. Jag tror det tar mellan fem och tio år till innan en sådan lösning vinner stor spridning.

Det var vid millenieskiftet jag började umgås med idén om ett moduluppbyggt operativsystem där du bara startar de delar som absolut behövs för det du vill göra. Väldigt ofta vill man bara köra en webbläsare. Man sparar då både internminne och tid om inte ett stort svulstigt operativsystem ligger i bakgrunden och snurrar.

Googles planer på ett operativsystem av den lättare typen har offentliggjorts i precis rätt tid, men jag märker att många överskattar möjligheterna och tidshorisonten. Många verkar också skadeglada åt att Microsoft och Apple hotas av “uppstickaren” Google. Alla älskar en uppkäftig underdog. Men nu är inte Google en sådan tydlig underdog längre. Och även en Google-sol har sina fläckar.

Vi kommer att bli alltmer uppkopplade. Vi kommer att jobba mer och mer online, via webbläsare. Utvecklingen har pågått en tid, men det går inte så snabbt som många tror. Det är inte heller så stabilt som man kan kräva. Spridningen av ett Chrome OS hänger mycket på den framtida utvecklingen av mobila nät. Just nu kan du köpa utrustning för att komma åt super-3G, om två år är den utrustningen värdelös, då det finns helt andra hastigheter som kräver annan utrustning. Och två år efter det, åter nya tekniker. Det är först när de mobila näten får samma stabilitet och pålitlighet som Wifi-näten, som det finns utrymme för något som Chrome OS.

Jag är också starkt tveksam till att Google klarar att skapa ett operativsystem som man kan lita på går att koppla samman med nästan vilken perifer utrustning som helst. Säga vad man vill om Microsoft, men de har åtminstone gjort ett stort jobb för att få andra tillverkares utrustning att fungera bra ihop med Windows. Apple har här misslyckats och det finns mycket utrustning, bland annat skrivare, som inte går att använda från en macdator. Jag tror att Google kommer att få brottas med samma problem.

Du kan istället se de första versionerna av Chrome OS som ett större och utökat Android (deras OS för mobiler) och de netbooks ChrOS är avsett för blir egentligen väldigt stora “smartphones”.

Ännu är det alldeles för många program som inte går att köra på ett bra sätt online. Du måste ha en stationär installation för att stå ut att jobba med dem. Det kommer att vara så ett bra tag till, nämligen till mobila nät blir stabila och tillräckligt snabba. Photoshop, Itunes, Excel, Dreamweaver, CAD-program, videoredigeringsprogram, osv, är några exempel.

Folk älskar netbooks, de små bärbara datorerna. Det är nämligen första gången som så lätta datorer går att köpa till priser billigare än en ordinär bärbar dator. Att det blivit så har till stor del med processorutvecklingen att göra. Och den kommer att fortsätta. När du köper dator så vill du kunna använda den direkt. Med dina program och med dina filer. Därför kommer även i fortsättningen netbooks att vara populära, fast med Windows 7 i. Vi kommer med all sannolikhet att få se en sådan från Apple också, men enligt traditionen något dyrare.

Luta dig tillbaka och glöm bort Chrome OS ett tag till. Utvecklingen kommer att gå i den riktningen, men du behöver inte bry dig förrän om många år från nu. Om du inte är datornörd förstås - då älskar du att lägga all din tid på att experimentera med nya grejer. Vi andra sparar både tid och pengar på att invänta andra vågen i varje teknikutvecklingsfas. Det är bästa konsumentstrategin.

© Tomas Carlsson 2009-11-24

En kollega stukad foten ganska illa igår. Det verkar röra sig om skadade ledband under och framför den yttre fotknölen.

Eftersom jag har en bakgrund som anställd friidrottstränare med några specialkurser inom idrottsskador, vill jag tipsa om en metod att minimera skadeverkningen av en ledbandsskada i foten. Det finns veckor att spara, och du som läser detta kan ha nytta av det om det händer dig eller någon som befinner sig i din närhet.

Som en tumregel använder vi att varje minut det tar innan följande åtgärd är gjord, så många veckor (upp till max åtta) blir konvalescensen.

Gör så här omedelbart vid misstänkt ledbandsskada i foten:
1. Sätt på hårt tryckförband rakt på det skadade stället.
2. Låt det sitta i minst tio minuter och sitt/ligg stilla med högläge.
3. Sätt på kompressionsförband med visst extra tryck över det skadade stället. Låt sitta i 12 timmar under kroppsvila i övrigt (dvs ta dig till en säng).
4. Byt till kompressionsförband utan tryck på det skadade stället. Lägg om detta minst två gånger per dag första veckan. Undvik att belasta foten de närmaste dagarna.

Det kan vara svårt att fixa förband när man är på ställen där man inte väntar sig att skada foten. Men det går. Jag har varit med om att använda allt från strumpbyxor till tröjor. Om vi utgår ifrån att skadan sitter under och framför yttre fotknölen (den vanligaste skadan) lägger man en mindre strumpa som ett U under fotknölen. Sedan tar man ett annat tygstycke (kan
vara en tröjärm, lång stickad strumpa, osv) och lindar om mkt hårt.
Det allra bästa är om man kan sticka in en pinne i förbandet över det skadade stället och sedan vrida förbandet som en skruv så att det blir väldigt hårt tryck.
Om inget annat finns att tillgå kan man (och helst då en annan person) trycka hårt med händerna i minst tio minuter.

Du som idrottar, t ex badminton och liknande: ha alltid en elastisk binda, typ Daurbinda, i din träningsväska. Då kan du slippa flera veckors konvalescens.

Hela syftet är att stoppa den inre blödningen i foten. Efter tio minuter har den avstannat. Nästa syfte är att hålla undan vätskebildning så att det trasiga ledbandet får lättare att läka ihop. Kompressionsförbandet pressar upp vätskan mot vaden. Man ska inte bli förvånad om det uppstår en svullnad högre upp på benet. Men tårna får inte bli vita, då sitter kompressionsförbandet för hårt och har blivit ett tryckförband istället.

Utan snabb insats tar det sex veckor för ett ledband att läka. Man ska dock tänka på att det även slits av lite nervbanor och dessa tar tolv veckor att läka. Under denna tid är det lätt att stuka foten på nytt, då kroppens normala reaktionssystem inte fungerar på grund av avslitna nervbanor i foten. Man bör alltså vara försiktig och ev ha stödstrumpa i upp till tolv veckor.

© Tomas Carlsson 2009-11-24

Sprickande IT-bubblor har alla hört talas om. Men vad kallar man motsatsen? IT-startgas?

Jag tror att nya operativsystemet Windows 7 kan vara just startgas för IT-branschen. Då tänker jag på den entusiasm som finns kring den nya produkten. Många och stora företag och organisationer funderar på allvar att lämna Windows XP nu och växla till Windows 7. Sannolikt är det stabiliteten och att systemet kräver mindre av hårdvaran än Vista, som gör det intressant.
En sak är klar - IT-konsulterna kommer att gå bra nu. De som ska hjälpa företagen med övergången, anpassningen och utbildningen. Nästa steg är att utvecklarna får fart och gör nya spännande applikationer som utnyttjar de nya möjligheterna i systemen. Steg tre är då att företagen börjar använda de nya applikationerna och om de är bra så gör de också bättre affärer.

Tittar vi bakåt så hade vi konkjunkturmässigt en uppgång när Windows 98 dök upp. Allt störtdök i samma veva runt millenieskiftet som Windows Millenium dök upp. Sen började en ny uppgång när Windows XP äntrade scenen. Nytt ras i samband med att Windows Vista dök upp.
Allt detta kan naturligtvis vara ett sammanträffande. Men med tanke på att Windows XP finns installerat i hundratals miljoner datorer över hela världen, är varje lyckad lansering från Microsoft också en viktig faktor för hela IT-industrin.
Läs min test av Windows 7 i tidningen Ny Teknik. Och läs också om hur de stora organisationerna resonerar.

© Tomas Carlsson 2009-10-23

PS: Så här skrev jag om Vista.
Här är en annan artikel jag skrev om Vista.
Den som vill gå ännu längre tillbaka i tiden hittar här vad jag skrev om Windows XP.
Fakta-arkeologerna kan gå tillbaka till it-bubblans sprickdagar och läsa vad jag skrev om Windows Millenium, Windows NT 5.

Jag har länge skojat om att mobiltelefonen eller mp3-spelaren borde ha en liten rakapparat i botten. Självklart vill ingen ha en massa skäggstubb fastkletat i sin mobil. Det är mest för att det finns så mycket grejer i en mobil idag, som jag skojat om detta.
Nu har jag just testat en kamera med inbyggd projektor. Du kan läsa om det hos Ny Teknik i artikeln om
Kameran som visar uppåt väggarna.
Det är en lysande idé att kunna visa bilder på väggen direkt ifrån kameran, även om batteriet inte räcker till någon större ljusstyrka, så funkar det bra om man drar för persiennerna i rummet.
I sammanhanget kom jag att tänka på verktygslådorna för laddbara maskiner. Sådana lådor där man till samma batteri (ackumulator) kan koppla på borrmaskin, såg, slip, fräs, osv.
Då saknar jag en standard för små laddbara prylar där man till samma batteri kan koppla på:
* Mobil/mp3/kamera
* Superkamera/video
* Ficklampa
* Rakapparat
* Cd-spelare m inbyggd högtalare
* Younameit
Det är ju egentligen miljövansinne att varenda en apparat kräver sin egen ackumulator och sin egen laddare, osv. Nu börjar det iofs bli en standard med miniusb som laddkabel till mobiler och det är på tiden, men det går att gå ett steg längre. Satsa all utveckling på ett enda batteripack, ett med superegenskaper.
Då kan man ha ett par sådana batterier i fickan och en enda laddare, istället för som nu, behöva fyllan sin portfölj med massor av kablar och extrabatterier till de olika apparater man tar med sig på resan.

(Jag kallar konsekvent ackumulatorer för batterier i texten ovan för att många inte vet skillnaden)
© Tomas Carlsson 2009-10-09

Bilden kan vara nästan hur dålig som helst, huvudsaken är att ljudet är bra. Det menade den legendariske regissören Alfred Hitchcock. Och den som studerar de allra mest skickliga regissörernas verk lägger också märke till att ibland ger bilden nästan ingen information alls. Istället är det ljuden som berättar.
Det var därför den ultralilla videokamerna Flip Mino HD var en positiv överraskning när jag testade den. De flesta har lagt märke till att när man filmar med sin mobil eller vanliga digitalkamera så blir ljudet kasst. Särskilt i miljöer som är akustiskt stökiga. Flippen hanterar ljudet förvånansvärt bra. Det är inte perfekt, men det är acceptabelt för en kamera som är så pass liten.
Dessutom blir bilden okay även under lite ljussvagare förhållanden.
Den tredje bra saken med kameran är att alla program finns lagrade i den så att man kan börja jobba med sina klipp i vilken dator som helst som råkar komma i ens väg.
I övrigt saknas de allra flesta finesser en vanlig videokamera har. Därför är kameran speciellt lämpad för den som enkelt vill kunna dokumentera i rörlig bild, utan att vilja sätta sig in i avancerad kamerateknik. Dessutom finns det chans att kameran finns med “när det händer”, till skillnad från en traditionell videokamera som vanligtvis ligger i väskan på hotellrummet, eller samlar damm på en hylla hemma.

Jag har testat och skrivit om kameran för Ny Teknik i artikeln Busenkelt för alla att göra ett klipp.

© Tomas Carlsson 2009-08-21

Upphovsrätten till intellektuella verk; musik, böcker, konst, osv, ska kortas eller slopas anser anti-upphovsrättslobbyn. Nu senast i en debattartikeln i DN.

“Den intellektulla upphovsrätten är inte nödvändig för att skapa samhällsekonomiska vinster…Den är inte heller nödvändig för att öka mängden av innovationer.”, säger forskaren Magnus Wiberg i artikeln “Fildelning kan vara bra för samhällsekonomin”.

Han avslutar med syntesen: “Om nu copyright- och patentlagstiftningen mot förmodan verkligen ökar innovationstakten genom att höja lönsamheten i produktionen, varför har det då producerats kommersiella varor och tjänster i tusentals år i total frånvaro av sådan lagstiftning?”

Det hela påminner mig om kommunistivrarnas drömmar om ett samhälle där ingen fick tjäna för mycket, alla skulle dela på alla resurser och hela folket skulle vara en enda maskinell massa. Det har gått ganska dåligt för dessa samhällen. Framfötter, kreativitet och samhällsutveckling trycks tillbaka i sådana samhällen. Förtryck har följt av kontrollmaktens missbruk. Intellektuella med aparta åsikter har deporterats till saltgruvorna. Den fria åsiktsbildningen utraderats.

Magnus Wibergs undran om varför det har producerats i tusentals år utan upphovsrättslagstiftning innehåller felaktiga påstående.

1. Det har tidigare inte producerats en mikrodel av det som produceras nu.
2. Det har inte tidigare gått att distribuera verk (och sälja dem) ens en pyttedel av vad som är möjligt nu.

Det låter väldigt konstigt när man tänker på hur det gick till på 1400-talet när någon gjort ett verk (om de ens hade tid under en 12-timmars arbetsdag på fälten). Sannolikheten att bli känd var minimal. Sannolikheten att få det tryckt var minimal . Möjligheten att distribuera var ytterst begränsad. Det är anledningen till att antalet verk idag ökar dubbel-logaritmiskt när vi har mera tid, bättre kanaler och enklare teknik.

Om ett intellektuellt verk har hög attraktionskraft är det också kommersiellt gångbart. Om det inte är det, är det heller inte säljbart.
Ta musik till exempel. Den som skapar en komposition som folk åtrår och vill njuta av, har också möjlighet till framgång rent materiellt. Utan upphovsrätt begränsas den möjligheten starkt.

Varför skriver inte antiupphovsrättslobbyn egna låtar att njuta av om verken inte har något ekonomiskt värde för dem?
Det finns ingen lag som tvingar en verkskapare att ta betalt. Gör egna verk som är lika bra som de idag åtrådda verken! När tillräckligt många gör sådana verk och sprider dem gratis försvinner marknaden för de upphovsrättsägare som vill ha betalt för sina verk. Det är det som är marknadsekonomi. Planekonomi och kommunism är att ta ifrån andra deras rättigheter och dela ut dem till alla andra.

Det är därför jag undrar om inte piratpartiet är det nya kommunistpartiet. De kan inte se möjligheten att själva skapa något och sprida fritt. De ser bara möjligheten att utnyttja andras skapande för sina egna syften. Med marknadsekonomiskt tänkande hade de konkurrerat ut höga priser på verk. Väldigt få antiupphovsrättslobbyister är dock kreatörer med framgång.

Faktum är att massor av människor idag skapar verk och sprider fritt. De konsumeras och ger njutning för massorna. Titta på youtube, titta på flickr. Men så fort ett verk når en sådan punkt där det blir så populärt att det blir möjligt för skaparen att göra sig en karriär, då vill skaparen också utnyttja den möjligheten. På samma sätt som 1970-talets kommunister, de som gjort karriär och blivit rika, idag är mera åt det borgerliga hållet i sin inställning till fördelningen av samhällsresurser. Jag tror det ligger i den mänsklig naturen att vilja förbättra sin tillvaro materiellt sett.

Upphovsrätten behövs för att behålla möjligheten att nå framgång för kreativa människor. Fildelning och annat är bra marknadsföring för dessa människor. Men de måste få ha kvar möjligheten att ta betalt för konsumtion av deras verk.

Det är istället betalmodellerna som måste balanseras. Varje skapare av ett verk tjänar lika mycket på 100 kronor x 1000, som på 10 kronor x 10 000.. Legal fildelning är då fortsättningen på den inledande virala marknadsföringen där vänner tipsar vänner. Legal fildelning är inte fri fildelning. Det är fildelning där konsumenten betalar, men lägre summor och kanske i bulk, dvs månadsprenumeration.

©Tomas Carlsson - 2009-06-10

Det dräller av Wordpress- och blogg-guider på nätet. Här är några jag hittat som innehåller nyttiga tips:

Blogga med Wordpressinstallation på egen server
http://www.iis.se/docs/wordpress_webb_090505.pdf
Svensk sajt med hjälpsidor:
http://wp-support.se/
Wordpress egen supportsajt:
http://support.wordpress.com/
Diskussionsplats med många hjälpsamma personer:
http://en.forums.wordpress.com/
Sökmotoroptimera din blogg:
http://www.marcuswestberg.se/seo-guide-wordpress/
Guide inriktad för inkomster:
http://www.caroline-middlebrook.com/blog/files/NicheSitesWP.pdf
Portal för Wordpress-guider:
http://www.instantshift.com/2009/04/05/135-ultimate-round-up-of-wordpress-tutorials/
Bloggskola:
http://mj.barczyk.se/blog/skolan/
Bloggskola II:
http://www.bloggskolan.se/
Bloggtidningen:
http://bloggtidningen.se/
Börja Blogga (tack Anders):
http://borjablogga.se

© Tomas Carlsson 2009-06-09

Det är ganska coolt att kunna styra olika elprylar i hemmet från sin mobiltelefon när man är någon annanstans på den här planeten. Bara en sådan grej som att starta motorvärmaren till bilen från bussen på väg hem från jobbet kan vara riktigt praktiskt. Hemautomation blir mer och mer användbart i takt med prylarna blir smartare, men framförallt i takt med att de blir billigare.
Ibland undrar jag dock om inte det “intelligenta hemmet” mera är en dröm i nivå med “det papperslösa kontoret”.
IT skulle minska pappersförbrukningen när alla dokument fanns i datorn och kunde skickas fritt. Istället blev det tvärtom. Pappersförbrukningen ökade. Och ökningen var i takt med att antalet sålda skrivare ökade och i takt med att vi producerade dokument enklare, dvs gjorde fler och fler dokument. Människor vill helt enkelt helst läsa på papper.
Samma sak tror jag det är med “det intelligenta hemmet”. Vi vill gärna tänka oss smarta lösningar som sätter på och stänger av olika prylar i hemmet, men när det kommer till kritan vill vi nog ändå med egna ögon se att det funkar när vi trycker på en på/av-knapp. Det är samma sak som med robotdammsugare. Man kör den gärna, men sparar ingen tid därför att man står och tittar på den när den jobbar - därför att det är så fascinerande och därför att man vill kolla att den verkligen dammsuger överallt.
Här har jag nyligen skrivit i Ny Teknik om saken i artikeln Styr alla dina prylar på distans - med sms.

Äldre test av skrivarepapper: Dyraste pappret inte bäst.

Äldre test av skrivare: Billig färglaser kan bli dyr.
Dyra utskrifter kan löna sig.

(c) Tomas Carlsson 2009-05-22

Här är några korta notiser om prylar jag skrev för ett tag sedan:

Datorn som skottsäker väst.

Microsoft bygger socialt nätverk

Kom ihåg vad du hörde på radion.

Asus stoppar rubbet i tangentbordet

(c) Tomas Carlsson 2009-05-21

För vissa är de sociala medierna väldigt lätta att förstå och hantera, medan det för andra kan vara nästan obegripligt.

Hittade de här tio budorden som väl kan ses som en vidareutveckling av den netiquette som i mitten av 1990-talet utvecklades för e-postlistor.

Sammanfattningsvis tycker jag att det genom tiderna bästa sättet att beskriva hur man ska förhålla sig till sociala medier är att se det som en “middagsbjudning”. Med rätt beteende deltar man i ett inspirerande samtal, blir det fel får man sitta med och lyssna men ingen lyssnar på en och nästa gång blir man inte ens inbjuden.

© Tomas Carlsson 2009-04-12

Köpte nyligen ett usb-minne på 16 gigabyte för 199 kronor.
Nu har jag en hel hög med minnen liggande, det ena mindre än det andra i gigabyte räknat.
Vad ska de användas till? Kanske går det att bygga någon platsleksak av dem?
Bästa förslaget vinner en bra videofilm!

/Tomas

Min nya sajt pulvermos.se handlar om att laga mat “på frihand”, dvs göra något annorlunda än ursprungsrecept. Tänka till helt enkelt, vara kreativ och inte vara rädd för att prova nya metoder och ingredienser.

Erik Hörnfeldt kallar min sajt för “mat på slak lina” i ett inlägg på sin matsajt Bacon.

Vill du provläsa på pulvermos.se kan du testa t ex Köttfärssås som lyxmat.

©Tomas Carlsson 2009-04-14

Den här texten handlar om falska rubriker.

Har du någon gång köpt en kvällstidning på grund av feta rubriker om något sensationellt på förstasidan eller på löpsedeln? När du sedan läser artikeln inne i tidningen upptäcker du att det handlar om något som hände för 15 år sedan och tagits upp på nytt på ett uppseendeväckande sätt. Eller hände i långtbortistan och inte alls berör dig. Du blir besviken.
Då är du inte ensam. Rubriker ska normalt tilltala de läsare som är intresserade av ämnet, men mer och mer handlar det om att skrupelfritt fånga alla läsare - för att tjäna mera pengar.

Trenden kommer att öka och accelerera med texter på webben. Ungefär som den här artikelns rubrik. Det är högst sannolikt att kungen någon gång hamnat i en prekär situation och blivit påkommen. Det har de flesta människor råkat ut för. Dessutom är det inte sagt vilken kung det handlar om. Bara för att ordet “kungen” står i början av meningen börjar den med versal/stor bokstav och då är det lätt att tro att det handlar om svenska Kungen.

Allt fler, även tradionell media, publicerar sig med hjälp av bloggverktyg och vill synas i bloggosfären. Den som är passiv kan räkna med att texten har samma verkan som att affischera i skogen. Med hjälp av nyhetsläsare/bloggläsare, program som förenklar läsandet av många webbplatser, blir rubriken ensam det som avgör hur många som läser texten. Alla är människor, även rubriksättare. Därför är det lätt hänt att antalet rubriker som mer eller mindre lurar läsaren tas till för att öka antalet personer som besöker själva artikeln - och exponeras för annonserna där som sedan inbringar pengar till webbplatsen.

Som du ser ovan har jag även markerat vissa ord med kraftigare stil. Det är ett annat knep för att öka läsningen av texten. Men genom att lite mer eller mindre oetiskt ha markerat ord som är förstärkningsord istället för att markera ord som ökar förståelsen för texten, ökar jag antalet personer som läser och stannar kvar i texten.

Så går det till.

Men. Det finns en fara. Samma fara som att ropa “vargen kommer” för att skoja. Till slut när vargen verkligen kommer tar ingen en på allvar. Och det finns ett sätt att påverka. Diskutera rubriksättning, klaga och sluta att läs på webbplatser där du känner dig lurad. På sikt leder det till att de ärliga och vänligt sinnade publicisterna favoriseras, till nackdel från dem som försöker lura dig bara för att tjäna mera pengar än vad de redan gör.

Det är viktigare att ta fram intressanta och bra texter, än att ta mediokra saker och “hotta” upp med rubriker som ger fel intryck. Tyvärr är utvecklingen sådan att det senare är billigare att ta fram för medierna. Men det är bara billigare så länge det finns köpare/läsare/besökare.

Det är alltså du som bestämmer.

©Tomas Carlsson 2009-03-21

Det är inte mycket du skulle ge din ena arm för att få. Utom möjligtvis då viktiga telefonsamtal. För då är det många som gladeligen blockerar sin ena arm för att hålla luren till örat.

Sedan slutet av 1980-talet har jag använt olika typer av headset till telefonen. Det började med trådburna och övergick sedan till trådlösa.

Under tiden på Mariestads-Tidningen som sportchef och tekniskt ansvarig på redaktionen förundrades jag över folks förmåga att på olika sätt hantera telefon och anteckningar samtidigt. Många höll telefonen i vänster hand, men för höger öra och skrev sedan så gott de kunde i sina anteckningsblock.

När jag började där 1987 fanns inte ens elektriska skrivmaskiner. Med en bakgrund som ingenjör insåg jag snabbt vilken tid vi skulle spara med datorer, så jag började ganska snart ta alla anteckningar på dator. Eftersom jag skriver med nio fingrar fick det också bli en lösning för telefonen. Då fanns det smarta hållare att fästa i luren, så att densamma gick att fästa med en båge över skallen så att luren satt stadigt vid öra och mun som hållen av en hand.

Så småningom blev det en mera gedigen lösning: specialtelefon, headset-uttag och riktigt dubbelsidigt headset. Redan då insåg jag att det var guds gåva till mina händer.

Tiden har gått och antalet headset som avverkats är otaliga. Nu är det fortfarande dator och telefon som gäller, men datorn använder jag just nu på ett tåg och mobiltelefonen är ansluten till ett trådlöst stereoheadset. Musiken i öronen tonar ned om någon ringer eller jag själv ringer ut. Ljudet är perfekt och jag kan göra precis vad jag vill, röra mig fritt och känna mig totalt obegränsad. Varje gång jag får samtal i en trådbunden telefon får jag en känsla av att vara fastbunden, som om halva min tid slösas på att huvudet används till samtalet, medan resten av kroppen inte kan göra annat än det man kan göra med en hand i närheten av telefonapparaten.

© Tomas Carlsson 2009-02-18

Det är inte lätt att få tag på jurister som vill prata i en fråga med utgångspunkt från andra än varumärkesägare. När jag jagade advokater för ett uttalande om länsrättens dom som gynnade vägverkets rätt att ta tillbaka registreringsplåtarna med GOOGLE på, ville de inte förknippas med fallet.

Min tolkning är att de bedömde domen som felaktig och att privatpersonen borde ha rätt att behålla skyltarna. Ett sådant uttalande skulle riskera att Google inte skulle anlita just den advokatbyrån.

I korthet: En person i Helsingborg har ansökt och fått beviljat att ha GOOGLE som registreringsbeteckning på bilen. Företaget Google Sweden kontaktade vägverket och krävde att de återkallade skyltar. Det gjorde vägverket - vilket de flesta förvaltningsjurister jag pratat med de senaste åren anser inte går. I förvaltningslagen finns nämligen en bestämmelse om att beslut som är gynnande för en enskild person inte får ändras till nackdel.

Till slut fick jag tag på duktiga jurister kopplade till universitetsväsendet utan kommersiella kopplingar till marknaden för varumärkesskydd. De tyckte att domskälen var märkligt formulerade.

Men vem skyddar dem som har rättigheter i strid mot en varumärkesägares krav? Utan egentligen veta, misstänker jag att det finns massvis av duktiga advokater som kan försvara ett varumärke, men betydligt färre som är duktiga på att försvara rätten att använda en beteckning på lagligt sätt när varumärkesägare klagar.

Artikeln heter Googlebilen finns inte mer och är publicerad hos Realtid.se.

Jag skrev ett annat blogginlägg om saken när ärendet seglade upp för ett par år sedan. Det heter Google bussade på vägverket.

Här finns varumärkeslagen. Här finns varumärkesregistret.

©Tomas Carlsson 2009-02-04