Textarkiv ©Tomas Carlsson

Sprickande IT-bubblor har alla hört talas om. Men vad kallar man motsatsen? IT-startgas?

Jag tror att nya operativsystemet Windows 7 kan vara just startgas för IT-branschen. Då tänker jag på den entusiasm som finns kring den nya produkten. Många och stora företag och organisationer funderar på allvar att lämna Windows XP nu och växla till Windows 7. Sannolikt är det stabiliteten och att systemet kräver mindre av hårdvaran än Vista, som gör det intressant.
En sak är klar - IT-konsulterna kommer att gå bra nu. De som ska hjälpa företagen med övergången, anpassningen och utbildningen. Nästa steg är att utvecklarna får fart och gör nya spännande applikationer som utnyttjar de nya möjligheterna i systemen. Steg tre är då att företagen börjar använda de nya applikationerna och om de är bra så gör de också bättre affärer.

Tittar vi bakåt så hade vi konkjunkturmässigt en uppgång när Windows 98 dök upp. Allt störtdök i samma veva runt millenieskiftet som Windows Millenium dök upp. Sen började en ny uppgång när Windows XP äntrade scenen. Nytt ras i samband med att Windows Vista dök upp.
Allt detta kan naturligtvis vara ett sammanträffande. Men med tanke på att Windows XP finns installerat i hundratals miljoner datorer över hela världen, är varje lyckad lansering från Microsoft också en viktig faktor för hela IT-industrin.
Läs min test av Windows 7 i tidningen Ny Teknik. Och läs också om hur de stora organisationerna resonerar.

© Tomas Carlsson 2009-10-23

PS: Så här skrev jag om Vista.
Här är en annan artikel jag skrev om Vista.
Den som vill gå ännu längre tillbaka i tiden hittar här vad jag skrev om Windows XP.
Fakta-arkeologerna kan gå tillbaka till it-bubblans sprickdagar och läsa vad jag skrev om Windows Millenium, Windows NT 5.

Upphovsrätten till intellektuella verk; musik, böcker, konst, osv, ska kortas eller slopas anser anti-upphovsrättslobbyn. Nu senast i en debattartikeln i DN.

“Den intellektulla upphovsrätten är inte nödvändig för att skapa samhällsekonomiska vinster…Den är inte heller nödvändig för att öka mängden av innovationer.”, säger forskaren Magnus Wiberg i artikeln “Fildelning kan vara bra för samhällsekonomin”.

Han avslutar med syntesen: “Om nu copyright- och patentlagstiftningen mot förmodan verkligen ökar innovationstakten genom att höja lönsamheten i produktionen, varför har det då producerats kommersiella varor och tjänster i tusentals år i total frånvaro av sådan lagstiftning?”

Det hela påminner mig om kommunistivrarnas drömmar om ett samhälle där ingen fick tjäna för mycket, alla skulle dela på alla resurser och hela folket skulle vara en enda maskinell massa. Det har gått ganska dåligt för dessa samhällen. Framfötter, kreativitet och samhällsutveckling trycks tillbaka i sådana samhällen. Förtryck har följt av kontrollmaktens missbruk. Intellektuella med aparta åsikter har deporterats till saltgruvorna. Den fria åsiktsbildningen utraderats.

Magnus Wibergs undran om varför det har producerats i tusentals år utan upphovsrättslagstiftning innehåller felaktiga påstående.

1. Det har tidigare inte producerats en mikrodel av det som produceras nu.
2. Det har inte tidigare gått att distribuera verk (och sälja dem) ens en pyttedel av vad som är möjligt nu.

Det låter väldigt konstigt när man tänker på hur det gick till på 1400-talet när någon gjort ett verk (om de ens hade tid under en 12-timmars arbetsdag på fälten). Sannolikheten att bli känd var minimal. Sannolikheten att få det tryckt var minimal . Möjligheten att distribuera var ytterst begränsad. Det är anledningen till att antalet verk idag ökar dubbel-logaritmiskt när vi har mera tid, bättre kanaler och enklare teknik.

Om ett intellektuellt verk har hög attraktionskraft är det också kommersiellt gångbart. Om det inte är det, är det heller inte säljbart.
Ta musik till exempel. Den som skapar en komposition som folk åtrår och vill njuta av, har också möjlighet till framgång rent materiellt. Utan upphovsrätt begränsas den möjligheten starkt.

Varför skriver inte antiupphovsrättslobbyn egna låtar att njuta av om verken inte har något ekonomiskt värde för dem?
Det finns ingen lag som tvingar en verkskapare att ta betalt. Gör egna verk som är lika bra som de idag åtrådda verken! När tillräckligt många gör sådana verk och sprider dem gratis försvinner marknaden för de upphovsrättsägare som vill ha betalt för sina verk. Det är det som är marknadsekonomi. Planekonomi och kommunism är att ta ifrån andra deras rättigheter och dela ut dem till alla andra.

Det är därför jag undrar om inte piratpartiet är det nya kommunistpartiet. De kan inte se möjligheten att själva skapa något och sprida fritt. De ser bara möjligheten att utnyttja andras skapande för sina egna syften. Med marknadsekonomiskt tänkande hade de konkurrerat ut höga priser på verk. Väldigt få antiupphovsrättslobbyister är dock kreatörer med framgång.

Faktum är att massor av människor idag skapar verk och sprider fritt. De konsumeras och ger njutning för massorna. Titta på youtube, titta på flickr. Men så fort ett verk når en sådan punkt där det blir så populärt att det blir möjligt för skaparen att göra sig en karriär, då vill skaparen också utnyttja den möjligheten. På samma sätt som 1970-talets kommunister, de som gjort karriär och blivit rika, idag är mera åt det borgerliga hållet i sin inställning till fördelningen av samhällsresurser. Jag tror det ligger i den mänsklig naturen att vilja förbättra sin tillvaro materiellt sett.

Upphovsrätten behövs för att behålla möjligheten att nå framgång för kreativa människor. Fildelning och annat är bra marknadsföring för dessa människor. Men de måste få ha kvar möjligheten att ta betalt för konsumtion av deras verk.

Det är istället betalmodellerna som måste balanseras. Varje skapare av ett verk tjänar lika mycket på 100 kronor x 1000, som på 10 kronor x 10 000.. Legal fildelning är då fortsättningen på den inledande virala marknadsföringen där vänner tipsar vänner. Legal fildelning är inte fri fildelning. Det är fildelning där konsumenten betalar, men lägre summor och kanske i bulk, dvs månadsprenumeration.

©Tomas Carlsson - 2009-06-10

Den här texten handlar om falska rubriker.

Har du någon gång köpt en kvällstidning på grund av feta rubriker om något sensationellt på förstasidan eller på löpsedeln? När du sedan läser artikeln inne i tidningen upptäcker du att det handlar om något som hände för 15 år sedan och tagits upp på nytt på ett uppseendeväckande sätt. Eller hände i långtbortistan och inte alls berör dig. Du blir besviken.
Då är du inte ensam. Rubriker ska normalt tilltala de läsare som är intresserade av ämnet, men mer och mer handlar det om att skrupelfritt fånga alla läsare - för att tjäna mera pengar.

Trenden kommer att öka och accelerera med texter på webben. Ungefär som den här artikelns rubrik. Det är högst sannolikt att kungen någon gång hamnat i en prekär situation och blivit påkommen. Det har de flesta människor råkat ut för. Dessutom är det inte sagt vilken kung det handlar om. Bara för att ordet “kungen” står i början av meningen börjar den med versal/stor bokstav och då är det lätt att tro att det handlar om svenska Kungen.

Allt fler, även tradionell media, publicerar sig med hjälp av bloggverktyg och vill synas i bloggosfären. Den som är passiv kan räkna med att texten har samma verkan som att affischera i skogen. Med hjälp av nyhetsläsare/bloggläsare, program som förenklar läsandet av många webbplatser, blir rubriken ensam det som avgör hur många som läser texten. Alla är människor, även rubriksättare. Därför är det lätt hänt att antalet rubriker som mer eller mindre lurar läsaren tas till för att öka antalet personer som besöker själva artikeln - och exponeras för annonserna där som sedan inbringar pengar till webbplatsen.

Som du ser ovan har jag även markerat vissa ord med kraftigare stil. Det är ett annat knep för att öka läsningen av texten. Men genom att lite mer eller mindre oetiskt ha markerat ord som är förstärkningsord istället för att markera ord som ökar förståelsen för texten, ökar jag antalet personer som läser och stannar kvar i texten.

Så går det till.

Men. Det finns en fara. Samma fara som att ropa “vargen kommer” för att skoja. Till slut när vargen verkligen kommer tar ingen en på allvar. Och det finns ett sätt att påverka. Diskutera rubriksättning, klaga och sluta att läs på webbplatser där du känner dig lurad. På sikt leder det till att de ärliga och vänligt sinnade publicisterna favoriseras, till nackdel från dem som försöker lura dig bara för att tjäna mera pengar än vad de redan gör.

Det är viktigare att ta fram intressanta och bra texter, än att ta mediokra saker och “hotta” upp med rubriker som ger fel intryck. Tyvärr är utvecklingen sådan att det senare är billigare att ta fram för medierna. Men det är bara billigare så länge det finns köpare/läsare/besökare.

Det är alltså du som bestämmer.

©Tomas Carlsson 2009-03-21

Det är inte lätt att få tag på jurister som vill prata i en fråga med utgångspunkt från andra än varumärkesägare. När jag jagade advokater för ett uttalande om länsrättens dom som gynnade vägverkets rätt att ta tillbaka registreringsplåtarna med GOOGLE på, ville de inte förknippas med fallet.

Min tolkning är att de bedömde domen som felaktig och att privatpersonen borde ha rätt att behålla skyltarna. Ett sådant uttalande skulle riskera att Google inte skulle anlita just den advokatbyrån.

I korthet: En person i Helsingborg har ansökt och fått beviljat att ha GOOGLE som registreringsbeteckning på bilen. Företaget Google Sweden kontaktade vägverket och krävde att de återkallade skyltar. Det gjorde vägverket - vilket de flesta förvaltningsjurister jag pratat med de senaste åren anser inte går. I förvaltningslagen finns nämligen en bestämmelse om att beslut som är gynnande för en enskild person inte får ändras till nackdel.

Till slut fick jag tag på duktiga jurister kopplade till universitetsväsendet utan kommersiella kopplingar till marknaden för varumärkesskydd. De tyckte att domskälen var märkligt formulerade.

Men vem skyddar dem som har rättigheter i strid mot en varumärkesägares krav? Utan egentligen veta, misstänker jag att det finns massvis av duktiga advokater som kan försvara ett varumärke, men betydligt färre som är duktiga på att försvara rätten att använda en beteckning på lagligt sätt när varumärkesägare klagar.

Artikeln heter Googlebilen finns inte mer och är publicerad hos Realtid.se.

Jag skrev ett annat blogginlägg om saken när ärendet seglade upp för ett par år sedan. Det heter Google bussade på vägverket.

Här finns varumärkeslagen. Här finns varumärkesregistret.

©Tomas Carlsson 2009-02-04

Kvällstidningarnas har i sin kärnkod en inbyggd bug som de har svårt att bli av med utan total kodrevidering. För att få kassaflödet att fungera måste det skruvas på sanningen. Ingen av de två parametrarna sanningshalt och kassaflöde kan fungera samtidigt.

language=tabloidix
If content=”true” then ($=0 and #end); else #vinst
#vinst
set content=”false”
let kassa=kassa+1
if kassa <= kassa-1 go #vinst
#end

Enda sättet att tvinga fram en kodrevidering är att betala med kapsyler eller annan ogiltig valuta när du köper kvällstidningen.
Falskt för falskt.

©Tomas Carlsson 2009-01-28

Vitsen med att ha både ditt skrivbord och dina program på nätet istället för på en lokal dator är att du inte längre blir beroende av en enda terminal. Nackdelen är att du blir beroende av att ha en internetuppkoppling.
Jag har testat två svenska system i artikeln Datorduellen bland molnen i tidningen Ny Teknik.
Tekniken är ännu i sin linda, men några finesser är tankekittlande. Bland annat att du kan dra ett fönster ut mot kanten av din skärm och få det att dyka upp hos din kollega/kompis, och på så sätt visa eller samarbeta om ett dokument.
©Tomas Carlsson 2008-11-14

Att sälja sin gamla soffa på Blocket.se är inget brott. Men många har upptäckt att det går att sälja båda det ena och andra, och snart är det en affärsverksamhet. Titta på alla loppisar som växer fram. Här och var står det fyndgrejer och dräller. Det är inte få som köper på sig och några timmar senare lägger ut en annons på Tradera, Blocket, eller någon av de andra säljsidorna.
Det har också Skatteverket upptäckt och därför skaffar de mer och mer avancerad utrustning och verktyg för att hitta storsäljarna, de som samtidigt inte skattar för sina intäkter.
Med sina digitala spindlar kan de sniffa av sajter, eller till och med webben som sådan, efter misstänkt aktivitet.
Speciella analysprogram är sedan till hjälp för att skapa en bild av hur en viss person är aktiv på nätet och vilka intäkter det kan handla om. Efter en jämförelse med vad personen deklarerat tas beslut om det ska bli revision eller inte.
Vill du veta mer så har jag har skrivit en artikel om det hos Ny Teknik. Artikeln heter Skattespindlar hittar miljoner.

© Tomas Carlsson 2008-10-31, reviderat 208-11-01.

Jag har testat de mobila bredbanden från sex stycken leverantörer. Gemensant för dem alla är att de är otydliga med vad du får för pengarna och vad det kommer att kosta dig.
Det rimliga är att konsumenten direkt får en realistisk förväntan om vad det är som ingår i priset, istället för kryptiska formuleringar som ger intryck av överföringshastigheter som de flesta aldrig kan få. Helt enkelt vanligt “nöjd kund”-tänkande.
Men det är ännu en ung produkt och om några år har priserna rasat, tekniken stabiliserats och alla vet när och var man får bäst trådlös tillgång till internet.

Testet finns i Råd & Rön och har titeln “Lovar runt men håller tunt.

Vill du gå direkt till en pdf finns den här.

©Tomas Carlsson 2008-10-15

Det är en attack mot Microsoft, det är ett politiskt utspel om hur webben bör användas och det är en sammanlänkning av datorn och webben.

Jag har testat och skrivit om webbläsaren i artikeln Ny Teknik testar Googles webbläsare.

©Tomas Carlsson 2008-09-03

Bättre sätt att framkalla paranoia finns nog inte. Installerade spionprogrammet Spector Pro på en bärbar dator. Sen testade jag att spionera på mig själv. När jag såg att i princip allt jag gjorde vid datorn kunde återkallas av den som installerat programmet blev jag, hmm, mörkrädd.
1. Om någon installerat ett sådant program utan att jag vet det på någon av mina datorer så har jag inga hemligheter längre. Password till banken, ja, allt syns tydligt och klart.
2. När jag avinstallerat det, hur vet jag att det inte finns någon liten rest kvar någonstans, en rest som den med rätt kunskaper kan utnyttja för att kompromentera datorn. Hej, hej, CIA, typ.
Så jag “slängde” datorn, dvs gav den som lekdator till min lilla dotter. Tur att den inte var helt ny och dyr.

Jag har skrivit om Spector Pro här:
Chefens bästa spionprogram i tidningen Ny Teknik.

© Tomas Carlsson 2008-08-28

Har du blivit uppringd av någon som vill sälja domännamn eller en sajt till dig?
Nu blir det åtminstone lite lättare att förbereda sig på den typ av försök till lurendrejeri.
IIS har gett ut skriften “Oseriösa metoder vid telefonförsäljning av domännamn”.

Jag har fått den typen av samtal titt som tätt och man känner igen dom ganska snart. De beskriver ett hot - ditt namn kan kidnappas - och sedan erbjuder de en lösning. Lösningen är alltid mycket dyrare än vad det kostar att anlita ett seriöst företag. Eller så erbjuder de att göra en webbplats till mig. Den sajten får jag gratis för att de ska få använda den som exempel när de marknadsför sig i “mitt område”. Men sen kostar det hutlöst i webbhotellhyra och man kan knappt bli av med dem heller.
De som ringer mig i dessa ärenden lägger alltid på luren när jag svarar på deras fråga: “vad sysslar ditt företag med” och jag svarar: “jag skriver om den typen av företag som du representerar”.

© Tomas Carlsson 2008-08-26

Prova att skriva in www.folkskam.se i webbläsaren. Då dirigeras du om till folksam.se.
Sedan 2007 har försäkringsbolaget Folksam registrerat in det sedan länge använda öknamnet Folkskam. Enligt administratören för SE-domänen, iis.se ser det ut så här för folkskam.se:

Kontakt-ID folksa0702-00008
Namn Harald Lansky
Företag FOLKSAM ÖMSESIDIG SAKFÖRSÄKRING
Organistionsnummer [SE]502006-1619
E-postadress harald.lansky@folksam.se

Sannolikt har de registrerat namnet för att skydda det mot att andra registrerar det och sätter upp en satirsajt. Nu när de även pekat namnet mot företagets sajt tyder de på att du vill fånga in även felstavande surfare. Men det blir också väldigt lustigt att de faktiskt därigenom erkänner namnet som ett namn i folkmun på sitt företag.

Jag hörde namnet första gången 1979. Min dåvarande flickvän berättade att hennes pappa jobbat på ett bygge där han fått en nedfallande mutter i huvudet och blivit långtidssjukskriven, men helt utan ersättning från försäkringsbolaget Folksam.

Själv hade jag vid den tiden Skandia som försäkringsbolag och de skötte sig ganska bra fram till för cirka tio år sedan, då jag bytte till Länsförsäkringar. Jag har hittills varit helt nöjd med detta.

©Tomas Carlsson 2008-08-23

Växla till ett Matrix-liv med dina jobbaktiviteter i virtuella världar så slipper du skatten.
Nä, så enkelt är det inte. Skattelagarna är utformade så att man alltid ska betala skatt oavsett om pengarna kommer från Second Life eller “first life”.
Utan tvekan verkar det gå att försörja sig i de virtuella världarna, men det är inte utan att jobba hårt. Fördelen med att t ex tillverka kläder och sälja är att varje kopia inte kräver något merarbete i den virtuella affären eller fabriken.
När jag undersökte skatteverkets nosande på Second Life med flera och skrev artikeln “Svenska staten stoppar virtuella skatteparadis” var det lite av en svindlande känsla att tänka framåt på hur nationer kan komma att luckras upp.
Tänk dig att väldigt många börjar använda virtuella världar i sitt yrke. De låtsaspengar som där flödar kan du omvandla till riktiga pengar via en utbetalning från företaget som tillhandahåller den virtuella världen. Utbetalningen skulle i princip kunna göras i vilket skatteparadis som helst. I förlängningen har svenska staten få eller om ens någon möjlighet att skaffa insyn i dessa ekonomiska förehavande, så som världen idag är uppdelat i nationellt avgränsade juridiska områden.
Fantisera gärna om hur detta kan påverka världen och hur myndigheter kanske måste samarbeta globalt på ett helt annat sätt än tidigare. Och att det kanske kommer att krävas globala myndigheter som fattar beslut långt, långt från vår verklighet här i Sverige.
Eller kan myndigheterna släppa inkomster fria om de eminerar från en virtuell värld? Eller lägga skatten på ip-trafiken istället?
Just nu rör det sig om småsummor i jämförelse med “real life”, så det vore inte orimligt att sådan skattekontroll bedöms som kontraproduktiv eftersom det kostar mera att ha översyn, än vad det går att få in i skattepengar.
Men växer det så kommer något att hända, det är jag övertygad om. Något ont ur demokratisynpunkt. Något som har med statlig kontroll av ip-trafik att göra.

©Tomas Carlsson 2008-06-11

För flera år sedan registrerade jag mig på Google AdSense. Jag både skriver om bloggar och håller kurser om bloggning, så det var helt enkelt tvunget att sätta sig in i tekniken.
På den här bloggen la jag in ett litet annonsblock på en inte alltför framträdande plats. Men det började ticka lite smått i pengaräknaren på mitt annonskonto hos Google. Mera tick desto oftare det kom nya inlägg till bloggen.
För ett par månader sedan, dvs efter flera år, ramlade det in en check på drygt 600 kronor. Jag hade uppnått den magiska gränsen 100 US-dollar, vilket är den nivå man måste upp till innan det betalas ut några pengar.
Det var extremt krångligt att få ut pengarna, för min bank fick skicka iväg checken för verifiering och sedan kostade det dessutom 150 kronor i uttagsavgift eftersom det gällde en utlandsbank.
Men efter några veckor kom pengarna, och de gick rakt in i min lilla frilansfirma - för jag har ju tjänat pengarna genom att blogga kring min journalistik. Det slog mig dock hur enkelt jag hade kunnat plocka ut pengarna till mitt privatkonto istället. Och det slog mig att det nog slår andra också. Kollade med Skatteverket, och jodå, de jagar AdSense-annonsörer.

Det är som mest några hundra som läser den här bloggen om dagen. Hur mycket pengar tjänar då inte aktiva bloggare med tusentals eller tiotusentals besökare om dagen? Och man kan fråga sig var den lagliga och moraliska gränsen går för när intäkterna ska redovisas som näringsverksamhet. Enligt skatteverket från första kronan.

Du bloggare, och härmed också näringsidkare, redovisar du dina adsense- och affiliate-intäkter i näringsverksamhet och skattar för det?

Jag har skrivit om detta i Få bloggare skattar för Googleintäkter hos Ny Teknik.

© Tomas Carlsson 2008-04-14

Många gjorde sig lustiga över att Google Translate i sin introduktion av svenska som ett av översättningsspråken, inte var helt felfritt. Visst blir det kul att översätta från svenska till kinesiska och sedan tillbaka, men man glömmer att vissa språk har ett annorlunda sätt att säga saker på. Finska har exempelvis inga genus. Då blir det svårt att översätta tillbaka, det är självklart. Annars är en rolig fredagslek att översätta från svenska till ett annat språk, till ett tredje och fjärde och sedan tillbaka till svenska igen. Det blir som viskleken när den första i ringen säger en mening i örat på nästa, som viskar vidare och när sista man sedan säger sin mening är den helt galen. Lek, som sagt.
Nu allvar:
Istället, när jag själv också tänkt efter lite, är det väldigt värdefullt att det nu går att förstå webbsidor eller text på språk som man tidigare inte skulle drömma om att förstå.
Det kommer att påverka vårt samhälle. Som Fredrik Hären så vist påpekat under sin föreläsning på Kunskapens dag (youtube) så lever vi i en del av världen som bara förstår oss själva, medan stora delar av Asien och Afrika både förstår oss och sig själva.
Det händer mycket i Korea, Kina, Taiwan och andra länder “over there”, men vi har inte en susning. Förvånat noterade folk nyligen hur stora Huawei - Kinas svar på Ericsson - är och kommer att bli. Nu sitter massor av svenskar med mobilt bredband med ett modem från Huawei, men ingen förstår riktigt att det egentligen är på bekostnad av Ericsson och SonyEricsson, som då INTE är leverantör av dessa massprodukter.
Om vi läst lite mera på affärssidorna i asiatiska webbtidningar, så hade vi vetat och också kanske fått ideer om sätt att hänga med i deras utveckling - för den går fort.
Nu går det - med Google Translate - som bland annat översätter från mandarin (kinesiska) till svenska.
Det blir yxigt ibland, men det blir begripligt.

Här är tio sätt att använda gratis översättningstjänster:
1. Följ med i media via webbtidningar i länder där språket inte ens har våra bokstäver. Kolla in t ex IT-sidorna i Koreanska tidningar. (indiska tidningar, där det händer mycket, är ofta engelskspråkiga).
2. Korrespondera med kollegor i din bransch som du tidigare inte kunnat diskutera med. Gå med på e-postlistor som är betydelsefulla i denna del av världen. Tipsa dem om Google Translate, och nämn att du använder det, så blir dina värsta grodor förlåtna.
3. Lägg in automatiska översättningsfunktioner på din egen hemsida, så att andra länders besökare enkelt kan läsa dem. Google Translate har ett verktyg för detta.
4. Sök avgränsat med Googles sökfunktion i Translate så att bara resultat på ett visst språk visas. Du blir förvånad över hur olika nyheterna kan vara där jämfört med här.
5. Lägg in en knapp i bokmärkeslisten i webbläsaren för att snabbt översätta text du markerat på en sida.
6. Slå upp enstaka ord i “uppslagsverket” som finns hos Google Translate.
7. Nätflirta jorden runt. Äktenskapsmarknaden för Västvärlden har plötsligt mångdubblats.
8. Reseplanera. Du hittar mera genuina attraktioner när du tittar i information för inhemska turister i det land du ska åka till.
9. Lär dig ett nytt språk. Du och en vän kan börja korrespondera på exempelvis ryska. Om ett år kan ni språket halvflytande.
10. Imponera på chefen. Översätt den senaste rapporten du producerat till mandarin. “Jag tyckte det var lika bra att göra det i farten eftersom Kina är en så stor marknad och de kanske hittar den då på nätet och köper från oss”.

Jag har skrivit om Google Translates lansering hos Realtid.se i artikeln Nu kan du kinesiska.

© Tomas Carlsson 2008-05-13