Skildra - textarkiv, ©Tomas Carlsson

För flera år sedan registrerade jag mig på Google AdSense. Jag både skriver om bloggar och håller kurser om bloggning, så det var helt enkelt tvunget att sätta sig in i tekniken.
På den här bloggen la jag in ett litet annonsblock på en inte alltför framträdande plats. Men det började ticka lite smått i pengaräknaren på mitt annonskonto hos Google. Mera tick desto oftare det kom nya inlägg till bloggen.
För ett par månader sedan, dvs efter flera år, ramlade det in en check på drygt 600 kronor. Jag hade uppnått den magiska gränsen 100 US-dollar, vilket är den nivå man måste upp till innan det betalas ut några pengar.
Det var extremt krångligt att få ut pengarna, för min bank fick skicka iväg checken för verifiering och sedan kostade det dessutom 150 kronor i uttagsavgift eftersom det gällde en utlandsbank.
Men efter några veckor kom pengarna, och de gick rakt in i min lilla frilansfirma - för jag har ju tjänat pengarna genom att blogga kring min journalistik. Det slog mig dock hur enkelt jag hade kunnat plocka ut pengarna till mitt privatkonto istället. Och det slog mig att det nog slår andra också. Kollade med Skatteverket, och jodå, de jagar AdSense-annonsörer.

Det är som mest några hundra som läser den här bloggen om dagen. Hur mycket pengar tjänar då inte aktiva bloggare med tusentals eller tiotusentals besökare om dagen? Och man kan fråga sig var den lagliga och moraliska gränsen går för när intäkterna ska redovisas som näringsverksamhet. Enligt skatteverket från första kronan.

Du bloggare, och härmed också näringsidkare, redovisar du dina adsense- och affiliate-intäkter i näringsverksamhet och skattar för det?

Jag har skrivit om detta i Få bloggare skattar för Googleintäkter hos Ny Teknik.

© Tomas Carlsson 2008-04-14

Många gjorde sig lustiga över att Google Translate i sin introduktion av svenska som ett av översättningsspråken, inte var helt felfritt. Visst blir det kul att översätta från svenska till kinesiska och sedan tillbaka, men man glömmer att vissa språk har ett annorlunda sätt att säga saker på. Finska har exempelvis inga genus. Då blir det svårt att översätta tillbaka, det är självklart. Annars är en rolig fredagslek att översätta från svenska till ett annat språk, till ett tredje och fjärde och sedan tillbaka till svenska igen. Det blir som viskleken när den första i ringen säger en mening i örat på nästa, som viskar vidare och när sista man sedan säger sin mening är den helt galen. Lek, som sagt.
Nu allvar:
Istället, när jag själv också tänkt efter lite, är det väldigt värdefullt att det nu går att förstå webbsidor eller text på språk som man tidigare inte skulle drömma om att förstå.
Det kommer att påverka vårt samhälle. Som Fredrik Hären så vist påpekat under sin föreläsning på Kunskapens dag (youtube) så lever vi i en del av världen som bara förstår oss själva, medan stora delar av Asien och Afrika både förstår oss och sig själva.
Det händer mycket i Korea, Kina, Taiwan och andra länder “over there”, men vi har inte en susning. Förvånat noterade folk nyligen hur stora Huawei - Kinas svar på Ericsson - är och kommer att bli. Nu sitter massor av svenskar med mobilt bredband med ett modem från Huawei, men ingen förstår riktigt att det egentligen är på bekostnad av Ericsson och SonyEricsson, som då INTE är leverantör av dessa massprodukter.
Om vi läst lite mera på affärssidorna i asiatiska webbtidningar, så hade vi vetat och också kanske fått ideer om sätt att hänga med i deras utveckling - för den går fort.
Nu går det - med Google Translate - som bland annat översätter från mandarin (kinesiska) till svenska.
Det blir yxigt ibland, men det blir begripligt.

Här är tio sätt att använda gratis översättningstjänster:
1. Följ med i media via webbtidningar i länder där språket inte ens har våra bokstäver. Kolla in t ex IT-sidorna i Koreanska tidningar. (indiska tidningar, där det händer mycket, är ofta engelskspråkiga).
2. Korrespondera med kollegor i din bransch som du tidigare inte kunnat diskutera med. Gå med på e-postlistor som är betydelsefulla i denna del av världen. Tipsa dem om Google Translate, och nämn att du använder det, så blir dina värsta grodor förlåtna.
3. Lägg in automatiska översättningsfunktioner på din egen hemsida, så att andra länders besökare enkelt kan läsa dem. Google Translate har ett verktyg för detta.
4. Sök avgränsat med Googles sökfunktion i Translate så att bara resultat på ett visst språk visas. Du blir förvånad över hur olika nyheterna kan vara där jämfört med här.
5. Lägg in en knapp i bokmärkeslisten i webbläsaren för att snabbt översätta text du markerat på en sida.
6. Slå upp enstaka ord i “uppslagsverket” som finns hos Google Translate.
7. Nätflirta jorden runt. Äktenskapsmarknaden för Västvärlden har plötsligt mångdubblats.
8. Reseplanera. Du hittar mera genuina attraktioner när du tittar i information för inhemska turister i det land du ska åka till.
9. Lär dig ett nytt språk. Du och en vän kan börja korrespondera på exempelvis ryska. Om ett år kan ni språket halvflytande.
10. Imponera på chefen. Översätt den senaste rapporten du producerat till mandarin. “Jag tyckte det var lika bra att göra det i farten eftersom Kina är en så stor marknad och de kanske hittar den då på nätet och köper från oss”.

Jag har skrivit om Google Translates lansering hos Realtid.se i artikeln Nu kan du kinesiska.

© Tomas Carlsson 2008-05-13

Jag har för Magasinet Verkstäderna kartlagt utbildningar i Sverige som har inriktning mot jobb i verkstadsindustrin.
Industrin har svårt att hitta folk och har därför inte tempot uppskruvat på högsta nivå.
Ofta är utbildningssätena dåliga på att göra sig kända annat än i närområdet.
De sajter som finns för studerande har heller inget enkelt verktyg för att lista aktuella utbildningar inom en viss bransch. De listningar som finns är antingen för detaljerade, eller för grova.

Här är hela listan med utbildningar för verkstadsindustrin.

Läs även den här artikeln: Alla utbildningar för verkstadsindustrin

© Tomas Carlsson 2008-04-26

1200 av de smartaste och mest engagerade it-teknikerna från hela världen samlas tre gånger om året för att konferera dagen och natten lång när IETF, Internet Engineering Task Force, har sina träffar. Nu senaste var det i Vancouver, Kanada och jag hade möjlighet att vara med. IETF utvecklar ny internetteknik och gör dem till standarder.
Det intressanta är kombinationen av styrning och distribuerad makt. Alla får vara med, men blir inte tagna på allvar förrän kunskapsnivån nått en anständig höjd. Den som inte läst på och är insatt avslöjas fort. Samtidigt kan de som verkligen är insatta länge och väl diskutera rena hårklyverifrågor om formuleringar i de färdiga dokumentationerna.

Här är en analys jag skrivit på engelska: The Unique Political Soul of the IETF.

Här är ett porträtt på en trevlig kille från en annorlunda del av IT-världen: An Interview with ISOC Fellow Subramanian Moonesamy.

Lite bilder blev det också. Sällan har jag sett ett så välutvecklat laptop-missbruk, vilket framgår av mitt Flickr-set Vancouver_IETF.

Dens om är intresserad av Vancouver och stadens charm tittar på setet Vancouver This Is. Bland annat hittade jag en helt underbar liten ö under en gigantisk bro och på den ön fanns det två mycket speciella och fina mikrobryggerier.

©Tomas Carlsson 2008-02-28

Enligt artikeln i Dagens Nyheter om att Microsoft lägger bud på Yahoo kan det ske en sorts sammanslagning av företagen. Det känns lite som om Microsoft försöker tugga i sig det som växer runt den hage där Google lever frodigt och växer till en allt större guldkalv.
Det är såklart väldigt intressant om två så pass angelägna aktörer på webbmarknaden går samman för att bättre stå upp mot Googles framfart. Nu är det ju inte bara position och närvaro som bestämmer om det blir framgång. Det handlar även om hur tjänster hänger samman och vad mer nyttan kan vara för en användare av att vända sig till en leverantör.
Enligt min bedömning har varken Yahoo eller Microsoft riktigt varit inne på samma linje som Google i det avseendet. Det är mycket mera prål, blippande och annat störande på MicroYahoos sajter, som gör att det känns som mindre omtänksamma platser att vara på.
En sak som säkert många undrar över är vad som händer med Flickr vid en eventuell sammanslagning. Yahoo äger ju denna fototjänst, och det har varit okay för många att skaffa sig utrymme där, men många är avogt inställda till Microsoft och frågan är vad som då händer med Flickr. Trots att Flickr är betydligt bättre än Googles Picasaweb, kan just associationen till ett nytt företag få fler att söka sig över till Google även på den typen av tjänst.

© Tomas Carlsson 2008-02-01

Jag satt och tittade på reklamen för nya Macbook Air, Apples bärbara dator som de uppger är tunnast i världen. Intressant tyckte jag, och flera av nyheterna kändes riktigt spännande. Men när jag granskade specifikationerna fick jag klart för mig att den var 19,4 millimeter tjock. Det som gör att den ser smal ut är att kanterna är avfasade, på samma sätt som platta teveapparater idag görs för att de ska se smalare ut.
Det har i många år funnits bärbara pc som är klart tunnare än så. Och som också väger mindre.
Men i Apples reklam finns en bild där man ser datorn från sidan. Den ser väldigt lång och smal ut.
Märkligt lång och smal för att vara såpass tjock ändå. Jag tog helt enkelt fram linjalen och mätte upp måtten datorn har på bilden på min bildskärm. Sedan jämförde jag förhållandena bredd/höjd med de tekniska specifikationerna och fann att bilden var kraftigt manipulerad, utdragen.
Det känns ju onödigt att så kraftigt överdriva något som redan verkar rätt så bra. Att luras så pass mycket med bilden är att gå över gränsen, så jag bestämde mig för att det skulle ut på något sätt. Själv är jag fullt upptagen med andra jobb, så jag tipsade Ny Teknik, där jag annars ofta skriver. Så här blev deras “tillbakamanipulation”.
Artikeln heter Apple bluffar om tunnaste datorn.

© Tomas Carlsson 2007-01-19

I artikeln Ulf Adelsohn kritiserar SVD säger den förre moderatledare att han bojkottar tidningen genom att göra ett uppehåll i sin prenumeration.
Adelsohn är styrelseledamot för SJ AB, ett av de företag i Sverige som minst av alla verkar bry sig om sina kunder. Och ett av de statliga monopol som tillsammans med Telia och Posten verkar ha lyckats bevara den arroganta attityden till kunderna från eran då folket fanns för staten och inte tvärtom.
Ulf Adelsohn har till mig uttryckt ett totalt oförstående för ilska och missnöje med hur totalt respektlöst SJ:s kunder behandlas. Alla känner till SJ:s dåliga förmåga att leverera det som står på kontraktet/biljetten, men också hur totalt hopplöst det kan vara att försöka få någon service när det verkligen behövs. Exempelvis på en station när tåget är försenat och någon nitisk tjänsteman stänger väntsalarna och kör ut folk i femtongradig kyla.
Och för Adelsohn är det okay att bryta mot konsumentlagarna och kompensera kunder med rabattkuponger som bara gäller i tågens restaurangvagnar. Och han kan göra så av en enda anledning: det är omöjligt att bojkotta SJ.
När nu morgontidningen inte dimper ner i lådan varje morgon hemma hos familjen Adelsohn, så föreslår jag att den tiden istället används att komma på bra sätt att förbättra kundservicen i det företag han är ytterst ansvarig för. Ett företag som berör nästan varenda person i det här landet.

©Tomas Carlsson 2007-12-18

Kan en prostituerad ha rätt? Det är den genomgående frågan som ställs av Petra Östergren i hennes bok Porr, horor och feminister.
Petra vänder sig mot radikala feminister som inte tar “sexarbetare” på allvar och därmed förmedlar en förenklad och utplattad syn på prostituerade. Bara genom att förstå att det inom området även finns starka och självmedvetna kvinnor kan man förhindra vidare spridning av bilden av kvinnan som offer.
Boken kan på det sättet ses som ett viktigt och klarsynt inlägg i debatten om jämställdhet. Den blir en motkraft till dem som vill omyndigförklara de röster som kommer från det tabubelagda yrket som “sexarbetare” bedriver. Radikala feminister vägrar tro på att det är ett komplext område som kan innehålla allt från affärsmässiga företagare till ofrivilliga offer. Det menar Petra Östergren är en starkt förenklad och kontraproduktiv syn. Det tabubelägger området och skuldbelägger gruppen, vilket i sin tur skickar dem in i en gråzon där det inte går att få insyn. Det i sin tur är inte alls till hjälp för dem som hamnat där ofrivilligt och verkligen är offer.
Person efter person vittnar om hur sexarbete inte alls behöver vara jättehemskt och något man tar till som absolut sista utväg. Det är kvinnor som lider mera av samhällets syn på att sexuella tjänster byts mot pengar, än av att faktiska utföra jobbet. En kvinna vittnar om att hon är mera rädd för att släkt och vänner ska få reda på vad hon sysslar med, än att råka ut för våld i jobbet.
Genomgående ges en insyn där man successivt förstår att dessa kvinnor som intervjuas anser att de har kontroll och att det är torskarna som är offer i deras värld. Som läsare förbluffas man även över hur dessa kvinnor driver sin verksamhet enligt samma tankesätt som vilken småföretagare som helst. De planerar sin arbetstid, de har budget och en del vill till och med betala skatt för att göra rätt för sig i samhället.
Det kan vara svårt att först, ja för vissa är det nog omöjligt, men man måste inte utgå ifrån sig själv och sina känslor, för att acceptera att andra kan ha ett annat synsätt på det de sysslar med, än vad man själv skulle ha haft i den situationen.
Petra Östergren redogör för hur hon först fallit för de radikala feministernas argument och själv bidragit till att sprida bilden av kvinnan som ett hjälplöst offer. Men genom att studera, göra grundlig research och verkligen undersöka hur det ser ut i verkligheten har hon fått en annan, mera komplex, bild av kvinnor i sexbranschen.
Man må tycka vad man vill om dem som har sex som jobb, men Petra Östergren har onekligen en poäng. Det är först när vi betraktar och behandlar dessa kvinnor som myndiga och med möjlighet till fria val, som vi också kan förändra bilden av kvinnor till de handlingskraftiga individer de är.
Bara det faktum att alla kvinnor i kris inte blir prostituerade, utan väljer andra sätt att lösa sin situation, är bevis nog för att man inte behöver vara i sexbranschen som lösning på sina problem.
Prostitutionsprojektet i Malmö på 1980-talet, lyckades bra med att få bort flickor från gatan, tack vare synen på dem som individer med val. Genom att erbjuda dem alternativ, minskade antalet rejält. Alla gick inte att få bort från prostitution, vilket sannolikt hänger samman med att de inte ville, de gjorde valet att stanna kvar.
Typiskt för den här typen av böcker är att de förmedlar uppgifter som kan vara svåra att ta till sig och erkänna. Det leder till att det nya tankesättet nästan helt förtigs i debatten. Konstigt nog har dock inte boken utsatts för riktigt hårda angrepp, vilket jag tror hänger samman med att den är skriven av en kvinna - och en som uppenbarligen inte har några som helst likheter med ett offer. Hade den varit skriven av en prostituerad så hade den setts som ett försvarstal, och enligt alla Freuds och Jungs principer förkastats totalt.
Man kan bara fantisera om hur den hade tagits emot om den hade varit skriven av en forskare av manligt kön.
Sådant är klimatet just nu. Man kan hoppas att den här typen av litteratur blir droppar som sakta urholkar stenen. Att fler vågar diskutera frågorna i mera komplexa termer där det inte finns bara en enda svart/vit sanning.

© Tomas Carlsson 2007-11-07

Folk är upprörda över villkoren de godkänt hos Facebook. De menar att det inte går att läsa en massa villkor och att det är för snårigt. Nu känner de sig lurade och kräver att Facebook ändrar sina villkor.
Frågan är om det går. Villkoren i det här fallet är till för att Facebook ska fungera så som Facebook gör. Nämligen att länka till material mellan användare. Att publicera en användares material på en annan användares profil och News feed.
Så tolkar jag villkoren i alla fall. Häng me:

Jag har hört det där snacket i en vecka nu om att Facebook är ont, för att de har villkor som innebär att de äger allt material som användarna lägger upp där.
När jag vädrar en “anka” är det vissa kriterier som återkommer. I det här fallet har jag inte läst någonstans något citat av hela villkoren, bara avhuggna meningar.
Vanligtvis när det blir storm kring något är det väldigt få som går till källorna och undersöker vad som egentligen står. I det här fallet är det lätt eftersom det på varje sida hos Facebook finns en länk till “Terms”.
Det har klagats på att villkoren är ett 13-sidigt snårigt dokument. Men om man vill ta reda på villkoren för användarnas innehåll så står det klart och tydligt under rubriken “User Content Posted on the Site”. Det är två stycken långt. Texten är visserligen juridiskt snårig, men klarar man att hålla mer än en inskjuten bisats i minnet, så ska det inte vara några problem.
Kärnmeningen är så här:
“By posting User Content to any part of the Site, you automatically grant, and you represent and warrant that you have the right to grant, to the Company an irrevocable, perpetual, non-exclusive, transferable, fully paid, worldwide license (with the right to sublicense) to use, copy, publicly perform, publicly display, reformat, translate, excerpt (in whole or in part) and distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof, to prepare derivative works of, or incorporate into other works, such User Content, and to grant and authorize sublicenses of the foregoing. ”

Det intressanta i den meningen är:
“distribute such User Content for any purpose on or in connection with the Site or the promotion thereof”

Alltså, Facebook vill ha rätten att hantera material på sajten enligt idén om att användarna är sammankopplade och kan komma åt andras material.

Det tveksamma är väl möjligtvis avslutningen om att material kan komma att hamna i reklamsammahang (så som jag tolkar det).

De skriver även så här i villkoren:
“We respect the intellectual property rights of others”

Ta en sådan grej som the SuperWall. Där lägger folk in eget material för att publiceras och visas för andra användare. Det kan komma att bli åtkomligt för sådana man inte tänkt sig. Om applikationen SuperWall är gjord av en tredjepart (vilket är själva idén med Facebook; andra ska kunna utveckla) så måste Facebook ha möjlighet att ge denna tredjepart rätt, att via sina servrar hantera användarnas material, annars funkar inte applikationen. Ganska självklart i mina ögon sett.

Så som jag tolkar villkoren finns det inget där som säger att Facebook har rätt ta till exempel en användares bild och sälja den vidare som en unik bild till exempelvis en nyhetstjänst som inte har någon som helst koppling till Facebooks funktioner. Om någon annan hittar eller tolkar villkorstext annorlunda är jag tacksam för kommentarer om det.

När TT går ut med sitt telegram att 400 000 svenskar skrivit över rätten för sitt material till företaget Facebook är det tveksamt om det är sant, med andra ord. Många anser att TT alltid har rätt, men så är inte fallet. Däremot blir ofta saker publicerade via TT en allmän sanning, även om den är osann, eftersom så många medier publicerar materialet och det oerhört sällan kommer rättelser.

Jag läser sällan själv villkoren när jag ansluter mig till en tjänst, och det tror jag inte många andra gör heller. Ibland skriver jag om villkor för vissa tjänster och då får jag naturligtvis läsa dem.
De här villkoren som Facebook har skiljer sig inte mycket från andra tjänster jag läst villkoren hos. De är amerikaniserade och verkar vara till för att till varje pris undvika stämningar i domstol. Det är starkt tveksamt om villkoren gäller för svenskar. Avtalsjuridiken är ganska hård när det gäller att bekräfta avtals giltighet och i Sverige är vissa typer av avtalsvillkor dessutom oskäliga så att de inte gäller även om någon tydligt visat att de gått med på dem.
Avtal via knappar man trycker på är mycket svaga. Det är i stort sett omöjligt att bevisa att någon person tryckt på knappen, läst villkoren eller haft möjlighet att förstå villkoren. I de här fallet är de ju på engelska, så det gör ju saken ändå mera otydlig för avtalsparten.
Men om avtalet är giltigt i Sverige eller inte spelar mindre roll om företaget inte finns representerat som juridisk person i Sverige. Det går inte stämma någon part här, enligt svenska förhållanden, helt enkelt.

Gör som jag, var tveksam till det mesta och lek med Facebook, utan att lägga ut sånt som man inte kan stå på gatan och visa upp för hela stan. Facebook kan man betrakta som e-post - vidöppet och tillgängligt för alla. Har man inget starkt integritetskänsligt material på Facebook, kan man inte heller drabbas av något.
Den som använder Facebook för fantastiska foton som man vill skydda, riskerar mest att alla människor som använder Facebook snor bilderna. Att Facebook-företaget skulle sno dem bedömer jag som en högoddsare.
Om det händer är det samma sak som ett virtuellt självmord på företaget. De är opinionskänsliga nämligen.

© Tomas Carlsson 2007-10-28

Jag fick flashbacks till 1999/2000 när jag besökte Xcerion i Linköping som säger att de har Internet Operativ System som ska bli en stor plattform för användare i hela världen. Minns när jag skrev om boo.com och diverse andra bolag som pratade upp sig långt upp i den blå himlen, men som sedan inte kunde leverera.
Det var den där känslan av något som ingen sett, men som media i hela världen skrivit massor av artiklar om. Alla varningsvibbar slår på till hundra procent för en journalist inför sådana fenomen.
Men jag åkte dit och träffade personerna bakom, såg det nästan 30 personer stora kontoret och fick känna på deras betaversion av Xios, Xcerion Internet Operating System.
Deras affärskoncept är onekligen intgressant och det skal till webbläsaren de byggt (det är inget operativsystem men beter sig som ett sådant för användaren) är mycket mer trovärdigt än andra sådana försök jag sett i genren.
Det man undrar är hur systemet fungerar när det väller in massor av användare från kvartalsskiftet och framåt. Och hur snabbt det kommer en katalog av program. Utan nyttigheter, inga användare.
När de första verkligen användbara och fungerande webbmodulernabörjade dyka upp, som exempelvis Writely, Google Spreadsheet eller kalendrar på webben, funderade jag på att det egentligen vore idealiskt med en dator som bara innehöll en webbläsare.
En dator där man öppnar locket, så är den igång. Ett klick på ett bokmärke tar mig till det program jag vill använda, men det hämtas på internet. Då kan jag sitta varsomhelt i världen och jobba med “min” dator, trots att det är vilken dator som helst på ett skumt internetcafé.
Utan tvekan hoppas jag att något som Xcerions koncept blir verklighet på riktigt. Fungerar det så blir det bye, bye till alla elefantfotsprogram. Åtminstone för användning som inte har med multimediaredigering att göra.

Hos realtid.se har jag skrivit om saken i artikeln 70-miljonersprojektet
Xcerion upp till bevis.

Copyright Tomas Carlsson 2007-09-28

Fler och fler av tidningarna med webbnärvaro inser behovet av att tänka framåt och bli den plats dit surfare tar sig i första hand.

Tyvärr är flera tidningar eller mindre koncerner för små för att klara detta själva. Men nu börjar de samarbeta, mediaföretag som annars är konkurrenter. Ett nystartat sådant projekt är MindPark i Skåne där de Sydsvenska tidningarna stoppar in pengar för att få fram goda och närande framtida webbprojekt.

Jag har skrivit om det hos realtid.se i artikeln Webbveteranen Jardenbergs nya initiativ.

Nu börjar man snart fundera om begreppet tidning inte är missvisande när det hamnar på webben. Webb-teve, diskussionsforum och annat gör att man inte riktigt vet den bästa benämningen på SVT, SR, TV4, Sydsvenskan eller DN när det ligger online.

© Tomas Carlsson 2007-09-23

Egentligen får man väl tacka Telia Sonera för underhållningen, men man undrar hur de i dessa slimmade tider har råd att fortsätta lämna goddag-yxskaft-svar till sina kunder.

Nedan återgivna korrespondens har pågått sedan början av juli. Det hela började med ett reklamvykort i brevlådan från Telia. I den fanns en hänvisning till en webbsida för mera information, men på denna sida saknades en del viktiga uppgifter. Via sidan gick det att komma åt en digital kundtjänst där man via ett formulär fick ställa frågor om tjänsten sidan handlade om.
Jag återger korrespondensen i kronologisk ordning. Den som läser svaren från Telia slås kanske av samma tanke som jag - det är olika personer som svarar och de verkar inte ha läst vad som sagts tidigare i ärendet.

Det intressanta med konversationen är hur tydligt behovet av crm-system är (customer relation management). Något som en del andra företag är mycket duktiga på så att kunden slipper upprepa sig och kundtjänsten slipper ödsla tid på sådant som redan är förklarat eller genomgånget.

Uppdaterat: De sista brevväxlingsomgångarna är nu tillagda i slutet. Sista omgången var att jag frågade samma sak som som en månad tidigare. Det intressanta är att då hade en stor del av gratisperioden i erbjudandet förlöpt.

Jag brukar skämta och säga att efter varje samtal med Telia behöver man beställa tid för debreifing hos en krishanteringskonsult. Detta inlägg är ett exempel på hur kommunikation med Telia brukar gå till. Jag är inte ensam om att ha upplevt detta.

_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/

* Fråga 2007-07-04 17:47
Vad kostar det att surfa trådlöst efter att gratisperioden är över?
Vilken hastighet kommer jag att kunna surfa med?
Hur ansluter man sig?

** Svar 2007-07-05 13:14
Hej!
Tack för din förfrågan.
Jag får be dig utveckla ditt ärende lite då vi behöver mer information för att kunna hjälpa dig. Vänligen återkom även med ditt telefonnummer, kundnummer alternativt personnummer.

Med vänlig hälsning
Linda Nilsson
Telia Kundservice

* Fråga 2007-07-05 14:08
Vad menar ni att jag ska utveckla?
Utgångspunkten är naturligtvis ert brev till mig.
Mitt telefonnummer är xxxx-xxxxxx

** Svar 2007-07-07 16:21
Hej!
Vilket brev är det du hänvisar till och vad står det i detta brev?
Gäller din fråga vårt trådlösa bredband som går via 3G-nätet eller gäller den trådlöst surfaden på det vanliga bredbandet som går via telefonjacket?
Du är välkommen åter till oss med ditt personnummer och svar på ovanstående frågor för att vi ska kunna hjälpa dig.

Med vänlig hälsning
Charlotte Linna
Telia Kundservice

* Fråga 2007-07-08 16:28
Oj, jag som trodde ni hade koll på vad ni skickat till mig.
Brevet var ett stort runt vykort. Min fråga gäller såklart gratiserbjudandet att surfa på olika platser, men jag hittar inte hur man anmäler sig till det och det står heller inte hur mycket det kostar när gratisperioden är slut.

** Svar 2007-07-09 13:44
Hej!
Det är kostnadsfritt till och med 31 augusti 2007. Detta gäller för alla som surfar i Telias surfzoner, oavsett om man är Teliakund eller ej.
Telia har installerat trådlösa accesspunkter på en mängd telefonautomater, både inomhus och utomhus. När du startar din dator i en surzon får du upp en lista på tillgängliga trådlösa nätverk. I den listan väljer du “Telia”. Öppna sedan din webbläsare och följ anvisningarna på skärmen.
Sen när gratisperioden är över blir det som en vanlig taxa.

Med vänlig hälsning
Louise Johansson
Telia Kundservice

* Fråga 2007-07-10 10:11
Okay, nu vet jag hur man ansluter.
Men frågan kvarstår - hur mycket kostar det efter gratisperioden - dvs vad är det som ni i svaret benämner “vanlig taxa”.

** Svar 2007-07-11 11:51
Hej!
Vilken taxa det kostar när gratisperioden är över avgörs av vilken typ av Trådlöst Bredband du har.
Sett till privatabonnemang finns det två alternativ. Trådlöst Bredband Start eller Dygnet Runt. Start har en kostnad på 15 kr/MB när du surfar mellan 07-19 på vardagar. Men kvällstid och helger kostar det 0 kr/MB.
Dygnet runt så kan du surfa oavsett tid på dygnet, det är alltså 0 kr/MB dygnet runt som namnet antyder.

Med vänlig hälsning
Peter Wälimaa
Telia Kundservice

* Fråga 2007-07-11 12:17
Ok, jag förstår. Då verkar ju start vara helt onödigt eftersom det är helt gratis med alternativet “dygnet runt”.

Är det korrekt?

** Svar 2007-07-11 18:32
Hej!
Med Dygnet Runt har du en fast avgift på 199kr/månad och då får du surfa hur mycket du vill.
Med vänlig hälsning
Louise Johansson
Telia Kundservice

* Fråga 2007-07-11 23:43
Aha, det framgick inte av förra svaret.
Då vet jag.
Till slut återstår till slut bara den den sista frågan från mitt första brev 4 juli:
“Vilken hastighet kommer jag att kunna surfa med?”

** Svar 2007-07-12 14:18
Hej!
Hastigheten du får beror på hur hårt belastad basstationen är som du för tillfället kommunicerar med och hur långt bort från stationen du befinner dig. Det beror även på hur platsen ser ut geografiskt. Maximalt kan 3G ta emot 384 kilobit per sekund och skicka 64 kilobit per sekund. Det är alltså, som alla Telias bredbandstjänster, en “upp till-tjänst” och vi garanterar inte att du får ut den maximala hastigheten.
Upplever du att du får låg hastighet vid uppkoppling behöver vi uppgifter om var du befinner dig så att vi kan samla informationen och se om kapaciteten behöver byggas ut på just den platsen.

Med vänlig hälsning
Annica Enström
Telia Kundservice

* Fråga 2007-07-12 18:58
Menar ni alltså att telias gratis surfzoner är 3G, något de flesta datorer inte är föreberedda för.
Tack, men 3G behövs det inga surfzoner för, det har de flesta andra operatörer tillgängligt nästan överallt nuförtiden.
Klart lustigt alltså - ni erbjuder datorsurfning via 3G - det är bara att koppla upp sig, fast de flesta har nog inte 3G-kort och simkort för teliaanslutning i sina datorer.
Eller är det något jag missförstått i ert svar om hastigheterna?

_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/

Okay, Linda Nilsson, Charlotte Linna, Louise Johansson, Peter Wälimaa och Annica Enström, nu är det fler än jag som väntar på den spännande fortsättningen. Jag lovar att uppdatera detta inlägg efterhand som det inkommer fler svar från Telia. Till slut kanske den enkla ursprungsfrågan kan vara besvarad.

©Tomas Carlsson 2007-07-13 (sorry Telia, fredagen den 13:e)

Uppdaterat 2007-08-15
Nu är brevväxlingen över. En redig person grep in och redde ut begreppen.

Här kommer de sista omgångarna:
Svar 2007-07-13 13:11

Hej!

Nej det stämmer att det går via 3G nätet.
Maximalt kan 3G ta emot 384 kilobit per sekund och skicka 64 kilobit per sekund.
/Louise Johansson
Telia Kundservice

Fråga 2007-07-13 14:32
Vanligtvis med när man skriver trådlösa nätverk menar man inte mobiltelefoni via 3G som ni nu påstår att det är. Så här skriver ni i ett av svaren till mig:
“Telia har installerat trådlösa accesspunkter på en mängd telefonautomater, både inomhus och utomhus. När du startar din dator i en surzon får du upp en lista på tillgängliga trådlösa nätverk. I den listan väljer du “Telia”. Öppna sedan din webbläsare och följ anvisningarna på skärmen.”
Då är min fråga:
Exakt vad behövs för att lyckas med ovanstående instruktion?

Svar 2007-07-14 10:39
I startpaket ingår programvara för installation av Telia trådlöst bredband samt USB-modem och 3G SIM kort.

Marie Hedberg
Telia Kundservice

Fråga 2007-07-18 17:09
Hur får man startpaketet?

Svar 2007-07-19 14:06

Hej!

Det verkar som om det har varit mängder med missuppfattningar på vägen i denna mail korrespondens. Som det antyds i tidigare mail så är benämningen “trådlöst bredband” lite olika beroende på om man surfar via mobiltelefonnätet, antingen via sin mobiltelefon som modem eller via separat modem som kopplar upp sig via mobilnätet (dvs. 3g nätet) något som de flesta datorer med en usb port är förberedda för. Sedan finns det den andra varianten av “trådlöst bredband” som använder sig av markbundet bredband sådant som många numera har antingen via bredbandsuttag i sina lägenheter eller via telefonjacket. När det kommer till den senare varianten av “trådlöst bredband” har Telia installerat denna form i sina telefonautomater.

Startpaket för Telia Trådlöst Bredband som kommunicerar via 3g nätet kan man beställa antingen här via mail, eller via kundtjänst på 90200 eller direkt i en Teliabutik.

Anders Häll
Telia Kundservice

Fråga 2007-07-27 09:25
Är det alltså wlan via telefonkiosker som är erbjudandet som gick ut på det runda vykortet?

Svar 2007-07-27 15:27
Ja det stämmer.

Anders Häll
Telia Kundservice

Fråga 2007-07-30 00:20
Eftersom jag fått så många olika svar, och flera av dem har berört 3g istället för wlan så ber jag om en sammanfattning på mina ursprungliga frågor:

“Vad kostar det att surfa trådlöst efter att gratisperioden är över?
Vilken hastighet kommer jag att kunna surfa med?
Hur ansluter man sig? ”

Svar 2007-08-02 17:08
Surfzon har inte att göra med ditt fasta bredbandsabonnemang och huruvida du nyttjar den tjänsten trådlöst via wlan.Tjänsten är fristående och är gratis till och med 2007-08-31. Om det kommer att kosta framöver ber vi dig avvakta att se, då vi kommer att informera ytterligare framöver vad som gäller för tjäsnten efter detta datum. Du kan surfa med hastigheter upp till 11 Mbit/s.
Du kan läsa mer om hur du nyttjar tjänsten och var den finns på :

http:/­/­www.­xtelia.­se/­privat/­produkter_tjanster/­…/…/­s…/… (lång länk kortad)

Linda Nilsson
Telia Kundservice

© Tomas Carlsson 2007-08-15

Är det okunnighet eller är felet så allvarligt att Telia måste ljuga?

Den frågan ställde jag mig efter en incident förra veckan som visade hur känsligt det är när bredbandet slutar fungerar.

Det var måndagen 22 januari 2007 som det inte gick att nå en rad viktiga .com-adresser från Telia ADSL bredband.
Google, Yahoo och andra sådana webbplatser som var oåtkomliga. Även Telia.com. Tyvärr satt jag just då och skrev en tidningsartikel via Google Docs. Plötsligt var inte arbetsmaterialet åtkomlig från den bredbandsanslutning jag använder här i Mariestad. Eftersom jag tvunget måste skriva klart uppstod en lättare panik.

Första tanken var att det blivit något fel i min dator eller i min router. En sådan felsökning kändes dock onödigt tidsödande, så jag ringde en kollega i Malmö med annan bredbandsleverantör. Där var alla webbplatser åtkomliga. Eftersom jag har några uppringningsabonnemang i reserv för just sådana här tillfällen kunde jag tanka hem min halvskrivna artikel och fortsätta jobba lokalt.

Att rapportera problemet visade sig inte helt lätt. Telia har någon sorts automatisk telefonsvarare med röstavkänning, som inte fungerar som den ska. Först efter flera misslyckade rösttolkningar blir man kopplad till en slinga att knappa sig fram mellan olika val. Minsta misstag och man måste börja om igen. Efter 30 minuter hamnade jag till slut på den punkt där man ska få prata med en människa och rapportera felet. Men då hade alltså Telia hunnit stänga för dagen. Förmodlingen vill de inte ha någon direktkontakt med sina kunder. Alla, inklusive Telia, förstår att ett så krångligt förfarande är det få som klarar, och bara de mest envisa håller ut och tar kontakt med Telia. Man kan tänka sig att de tror att de kan sänka sina kostnader på det här sättet. Att de missar mycket information från kunderna värderas inte.

Nästa morgon kvarstod ADSL-problemet. Kollade då med några andra bekanta på olika håll i landet som har Telia ADSL. De hade samma problem.
(more…)