Textarkiv ©Tomas Carlsson

Sprickande IT-bubblor har alla hört talas om. Men vad kallar man motsatsen? IT-startgas?

Jag tror att nya operativsystemet Windows 7 kan vara just startgas för IT-branschen. Då tänker jag på den entusiasm som finns kring den nya produkten. Många och stora företag och organisationer funderar på allvar att lämna Windows XP nu och växla till Windows 7. Sannolikt är det stabiliteten och att systemet kräver mindre av hårdvaran än Vista, som gör det intressant.
En sak är klar - IT-konsulterna kommer att gå bra nu. De som ska hjälpa företagen med övergången, anpassningen och utbildningen. Nästa steg är att utvecklarna får fart och gör nya spännande applikationer som utnyttjar de nya möjligheterna i systemen. Steg tre är då att företagen börjar använda de nya applikationerna och om de är bra så gör de också bättre affärer.

Tittar vi bakåt så hade vi konkjunkturmässigt en uppgång när Windows 98 dök upp. Allt störtdök i samma veva runt millenieskiftet som Windows Millenium dök upp. Sen började en ny uppgång när Windows XP äntrade scenen. Nytt ras i samband med att Windows Vista dök upp.
Allt detta kan naturligtvis vara ett sammanträffande. Men med tanke på att Windows XP finns installerat i hundratals miljoner datorer över hela världen, är varje lyckad lansering från Microsoft också en viktig faktor för hela IT-industrin.
Läs min test av Windows 7 i tidningen Ny Teknik. Och läs också om hur de stora organisationerna resonerar.

© Tomas Carlsson 2009-10-23

PS: Så här skrev jag om Vista.
Här är en annan artikel jag skrev om Vista.
Den som vill gå ännu längre tillbaka i tiden hittar här vad jag skrev om Windows XP.
Fakta-arkeologerna kan gå tillbaka till it-bubblans sprickdagar och läsa vad jag skrev om Windows Millenium, Windows NT 5.

Upphovsrätten till intellektuella verk; musik, böcker, konst, osv, ska kortas eller slopas anser anti-upphovsrättslobbyn. Nu senast i en debattartikeln i DN.

“Den intellektulla upphovsrätten är inte nödvändig för att skapa samhällsekonomiska vinster…Den är inte heller nödvändig för att öka mängden av innovationer.”, säger forskaren Magnus Wiberg i artikeln “Fildelning kan vara bra för samhällsekonomin”.

Han avslutar med syntesen: “Om nu copyright- och patentlagstiftningen mot förmodan verkligen ökar innovationstakten genom att höja lönsamheten i produktionen, varför har det då producerats kommersiella varor och tjänster i tusentals år i total frånvaro av sådan lagstiftning?”

Det hela påminner mig om kommunistivrarnas drömmar om ett samhälle där ingen fick tjäna för mycket, alla skulle dela på alla resurser och hela folket skulle vara en enda maskinell massa. Det har gått ganska dåligt för dessa samhällen. Framfötter, kreativitet och samhällsutveckling trycks tillbaka i sådana samhällen. Förtryck har följt av kontrollmaktens missbruk. Intellektuella med aparta åsikter har deporterats till saltgruvorna. Den fria åsiktsbildningen utraderats.

Magnus Wibergs undran om varför det har producerats i tusentals år utan upphovsrättslagstiftning innehåller felaktiga påstående.

1. Det har tidigare inte producerats en mikrodel av det som produceras nu.
2. Det har inte tidigare gått att distribuera verk (och sälja dem) ens en pyttedel av vad som är möjligt nu.

Det låter väldigt konstigt när man tänker på hur det gick till på 1400-talet när någon gjort ett verk (om de ens hade tid under en 12-timmars arbetsdag på fälten). Sannolikheten att bli känd var minimal. Sannolikheten att få det tryckt var minimal . Möjligheten att distribuera var ytterst begränsad. Det är anledningen till att antalet verk idag ökar dubbel-logaritmiskt när vi har mera tid, bättre kanaler och enklare teknik.

Om ett intellektuellt verk har hög attraktionskraft är det också kommersiellt gångbart. Om det inte är det, är det heller inte säljbart.
Ta musik till exempel. Den som skapar en komposition som folk åtrår och vill njuta av, har också möjlighet till framgång rent materiellt. Utan upphovsrätt begränsas den möjligheten starkt.

Varför skriver inte antiupphovsrättslobbyn egna låtar att njuta av om verken inte har något ekonomiskt värde för dem?
Det finns ingen lag som tvingar en verkskapare att ta betalt. Gör egna verk som är lika bra som de idag åtrådda verken! När tillräckligt många gör sådana verk och sprider dem gratis försvinner marknaden för de upphovsrättsägare som vill ha betalt för sina verk. Det är det som är marknadsekonomi. Planekonomi och kommunism är att ta ifrån andra deras rättigheter och dela ut dem till alla andra.

Det är därför jag undrar om inte piratpartiet är det nya kommunistpartiet. De kan inte se möjligheten att själva skapa något och sprida fritt. De ser bara möjligheten att utnyttja andras skapande för sina egna syften. Med marknadsekonomiskt tänkande hade de konkurrerat ut höga priser på verk. Väldigt få antiupphovsrättslobbyister är dock kreatörer med framgång.

Faktum är att massor av människor idag skapar verk och sprider fritt. De konsumeras och ger njutning för massorna. Titta på youtube, titta på flickr. Men så fort ett verk når en sådan punkt där det blir så populärt att det blir möjligt för skaparen att göra sig en karriär, då vill skaparen också utnyttja den möjligheten. På samma sätt som 1970-talets kommunister, de som gjort karriär och blivit rika, idag är mera åt det borgerliga hållet i sin inställning till fördelningen av samhällsresurser. Jag tror det ligger i den mänsklig naturen att vilja förbättra sin tillvaro materiellt sett.

Upphovsrätten behövs för att behålla möjligheten att nå framgång för kreativa människor. Fildelning och annat är bra marknadsföring för dessa människor. Men de måste få ha kvar möjligheten att ta betalt för konsumtion av deras verk.

Det är istället betalmodellerna som måste balanseras. Varje skapare av ett verk tjänar lika mycket på 100 kronor x 1000, som på 10 kronor x 10 000.. Legal fildelning är då fortsättningen på den inledande virala marknadsföringen där vänner tipsar vänner. Legal fildelning är inte fri fildelning. Det är fildelning där konsumenten betalar, men lägre summor och kanske i bulk, dvs månadsprenumeration.

©Tomas Carlsson - 2009-06-10

Min nya sajt pulvermos.se handlar om att laga mat “på frihand”, dvs göra något annorlunda än ursprungsrecept. Tänka till helt enkelt, vara kreativ och inte vara rädd för att prova nya metoder och ingredienser.

Erik Hörnfeldt kallar min sajt för “mat på slak lina” i ett inlägg på sin matsajt Bacon.

Vill du provläsa på pulvermos.se kan du testa t ex Köttfärssås som lyxmat.

©Tomas Carlsson 2009-04-14

Jag höll i förra veckan i en kurs för journalister som handlar om prylar, tjänster och program för snabba publiceringsflöden.
En av eleverna skrev i söndags en krönika i SVD om saken:
Rörlig bild skräckfilm för avtalsinnehavaren

Jag gillar särskilt formuleringen: “läraren Tomas Carlsson (203 centimeter lång medial enmansorkester) gav en digital dinosaurie som jag nytt liv.”

Här är förresten länken till kursbeskrivingen hos Fojo: Prylarna och programmen

© Tomas Carlsson 2009-04-14

Den här texten handlar om falska rubriker.

Har du någon gång köpt en kvällstidning på grund av feta rubriker om något sensationellt på förstasidan eller på löpsedeln? När du sedan läser artikeln inne i tidningen upptäcker du att det handlar om något som hände för 15 år sedan och tagits upp på nytt på ett uppseendeväckande sätt. Eller hände i långtbortistan och inte alls berör dig. Du blir besviken.
Då är du inte ensam. Rubriker ska normalt tilltala de läsare som är intresserade av ämnet, men mer och mer handlar det om att skrupelfritt fånga alla läsare - för att tjäna mera pengar.

Trenden kommer att öka och accelerera med texter på webben. Ungefär som den här artikelns rubrik. Det är högst sannolikt att kungen någon gång hamnat i en prekär situation och blivit påkommen. Det har de flesta människor råkat ut för. Dessutom är det inte sagt vilken kung det handlar om. Bara för att ordet “kungen” står i början av meningen börjar den med versal/stor bokstav och då är det lätt att tro att det handlar om svenska Kungen.

Allt fler, även tradionell media, publicerar sig med hjälp av bloggverktyg och vill synas i bloggosfären. Den som är passiv kan räkna med att texten har samma verkan som att affischera i skogen. Med hjälp av nyhetsläsare/bloggläsare, program som förenklar läsandet av många webbplatser, blir rubriken ensam det som avgör hur många som läser texten. Alla är människor, även rubriksättare. Därför är det lätt hänt att antalet rubriker som mer eller mindre lurar läsaren tas till för att öka antalet personer som besöker själva artikeln - och exponeras för annonserna där som sedan inbringar pengar till webbplatsen.

Som du ser ovan har jag även markerat vissa ord med kraftigare stil. Det är ett annat knep för att öka läsningen av texten. Men genom att lite mer eller mindre oetiskt ha markerat ord som är förstärkningsord istället för att markera ord som ökar förståelsen för texten, ökar jag antalet personer som läser och stannar kvar i texten.

Så går det till.

Men. Det finns en fara. Samma fara som att ropa “vargen kommer” för att skoja. Till slut när vargen verkligen kommer tar ingen en på allvar. Och det finns ett sätt att påverka. Diskutera rubriksättning, klaga och sluta att läs på webbplatser där du känner dig lurad. På sikt leder det till att de ärliga och vänligt sinnade publicisterna favoriseras, till nackdel från dem som försöker lura dig bara för att tjäna mera pengar än vad de redan gör.

Det är viktigare att ta fram intressanta och bra texter, än att ta mediokra saker och “hotta” upp med rubriker som ger fel intryck. Tyvärr är utvecklingen sådan att det senare är billigare att ta fram för medierna. Men det är bara billigare så länge det finns köpare/läsare/besökare.

Det är alltså du som bestämmer.

©Tomas Carlsson 2009-03-21

Det är inte lätt att få tag på jurister som vill prata i en fråga med utgångspunkt från andra än varumärkesägare. När jag jagade advokater för ett uttalande om länsrättens dom som gynnade vägverkets rätt att ta tillbaka registreringsplåtarna med GOOGLE på, ville de inte förknippas med fallet.

Min tolkning är att de bedömde domen som felaktig och att privatpersonen borde ha rätt att behålla skyltarna. Ett sådant uttalande skulle riskera att Google inte skulle anlita just den advokatbyrån.

I korthet: En person i Helsingborg har ansökt och fått beviljat att ha GOOGLE som registreringsbeteckning på bilen. Företaget Google Sweden kontaktade vägverket och krävde att de återkallade skyltar. Det gjorde vägverket - vilket de flesta förvaltningsjurister jag pratat med de senaste åren anser inte går. I förvaltningslagen finns nämligen en bestämmelse om att beslut som är gynnande för en enskild person inte får ändras till nackdel.

Till slut fick jag tag på duktiga jurister kopplade till universitetsväsendet utan kommersiella kopplingar till marknaden för varumärkesskydd. De tyckte att domskälen var märkligt formulerade.

Men vem skyddar dem som har rättigheter i strid mot en varumärkesägares krav? Utan egentligen veta, misstänker jag att det finns massvis av duktiga advokater som kan försvara ett varumärke, men betydligt färre som är duktiga på att försvara rätten att använda en beteckning på lagligt sätt när varumärkesägare klagar.

Artikeln heter Googlebilen finns inte mer och är publicerad hos Realtid.se.

Jag skrev ett annat blogginlägg om saken när ärendet seglade upp för ett par år sedan. Det heter Google bussade på vägverket.

Här finns varumärkeslagen. Här finns varumärkesregistret.

©Tomas Carlsson 2009-02-04

Kvällstidningarnas har i sin kärnkod en inbyggd bug som de har svårt att bli av med utan total kodrevidering. För att få kassaflödet att fungera måste det skruvas på sanningen. Ingen av de två parametrarna sanningshalt och kassaflöde kan fungera samtidigt.

language=tabloidix
If content=”true” then ($=0 and #end); else #vinst
#vinst
set content=”false”
let kassa=kassa+1
if kassa <= kassa-1 go #vinst
#end

Enda sättet att tvinga fram en kodrevidering är att betala med kapsyler eller annan ogiltig valuta när du köper kvällstidningen.
Falskt för falskt.

©Tomas Carlsson 2009-01-28

Vad är en redaktion?

Det kanske man först ska definiera innan man diskuterar vad som är redaktionella jobb.

Joakim Jardenberg som leder det nystartade Mindpark - företaget som ska leta nya möjligheter med webbpublicering åt en rad medieföretag - skriver om nya typer av uppdrag på nätredaktionerna i krönikan Nya tider, nya jobb för redaktionen.

Jag förknippar redaktionellt arbete med journalistik. Vad är journalistik? Så här tycker wikipedia. Mycket av det Mindparkledaren tar upp handlar om uppgifter som traditionellt sett sköts av andra avdelningar hos ett medieföretag - avdelningar utanför redaktionen.

Det är en jättebra idé att utöka medieföretagen med nya tjänster - sådana som är enbart fokuserade på utveckling av kanalen Nätet. Precis vad som behövs jämfört med många av de anorektiskt bemannade nätmedier som idag har svårt att skilja på god journalistik och snabb publicering av “innehåll”.
Innehållstänket från 1990-talet lever kvar och har klistrat sig fast i vissa branscher - då var det lite sött och gulligt, men också naivt. Nu har medierna mognat. Nu är det inte gulligt längre. Men ändå naivt.
Kanske beror det på att mediefolk inte var de första att haka på nät-trenden - det var nya guldgrävare med storslagna framgångsplaner i sikte.

Gratis är visserligen gott, men hur mycket gratis kan vi sätta i oss och fortfarande behålla god journalistik? Jag ser en tydlig tendens där tidigare seriösa och tunga aktörer på mediemarknaden går mot mer och mer infotainment och snuttifiering av sitt material. Det ska stå ut, det ska vara underhållande, det ska vara anpassat för alla kanaler. Samtidigt förlorar man det genomträngande, det belysande, det tunga som som är motvikt på vågen där diverse makter sitter i andra vågskålen. Några fortsätter hålla fanan högt, andra försöker men faller igenom, åter andra försöker inte ens och varken Publicistklubben, Journalistförbundet eller TU verkar vara med på banan när nya medieföretag och publicister poppar upp nästan varje minut.

God journalistik är inte gratis, det är inte ens billigt. Det är dyrt. God journalistik är också fri journalistik. Fri journalistik är en förutsättning för god demokrati. God demokrati är inget som ramlar över en, det är något ett samhälle förtjänat genom århundrade av kamp mot orättvisor och maktfullkomlighet. Varje samhälle har det samhällsstyre det förtjänar, men med 50 års förskjutning. Det du kämpar för idag får dina barn skörda frukterna av. Det du inte kämpar för - det drabbas dina barn av.

Vill vi ha medier där webbstatistik visar vilka reportagesatsningar som gett mest besök = pengar, eller vill vi ha medier som med hög integritet själva väljer vad som ska granskas, när det ska granskas och som väger orden på guldvåg?

Hur sökmotoroptimerar man en artikel som grundar sig på en undersökning om ännu okända förhållanden angeläget att lyfta fram till samhällets kännedom? Kan Google bli trafikleverantör på begrepp som “övergrep i rättsak” eller är det andra ord som måste in i artikeln för att bli hittad av många, snabbt? Sex, våld, Britney Spears eller hotell är kanske bra ord att lägga in i artikeln om den muslimska familjen i Göteborg som försöker värja sig mot övergrepp från islamister?

Ska vi ha en länkstrategi som är blind? Ska vi länka till skumma organisationers propagandasidor bara för att ha många länkar, eller ska det ske ett journalistiskt urval? Är en länkning en slags marknadsföring? Om vi skriver om krisen hos Volvo - vart ska länken då gå - till Volvos PR-sidor eller till kontaktuppgifterna för Volvos VD? Är det okay med en mailto:-länk till Skandiadirektören som står inför rätta? Nej, såklart ska en oberoende artikel bara länka till fördjupningsmaterial med lika hög integritet som den research som ligger till grund för artikeln.

Research och bearbetning av råmaterialet står för 90 procent av det journalistiska hantverket. Varje redaktionell kraft som läggs på annat som har med marknad eller prenumerantkontakt att göra minskar andelen “god journalistik”.

Så utöka inte redaktionerna med nya typer av tjänster som gör icke-redaktionella saker. Komplettera istället redaktionerna med personal som understödjer och skapar bättre möjligheter för god journalistik och bättre demokrati. Och utöka nätredaktionerna med journalistiska resurser.

©Tomas Carlsson 2008-12-14

Att kopiera en film kostar: en dator, ett kopieringsproogram, ett koperingsmedia och el, samt internetuppkoppling kanske för att ladda hem filmen. därtill kommer tid och värderar man sin egen fritid kostar det också exakt den summan i krångel i kopieringstekniken, mm.

Att sprida en film som en “pirat” innebär också kostnader. Och de flesta spridningspirater gör det inte i något slags ideelt syfte. De tjänar i form av att de bidrar till volymen av spritt material coh därmed också kan ta hem eller få kopior av andra i gengäld och därigenom få tillgång till material de inte annars skulle ha tillgång till.

Inom andra områden är kopiering av immateriella värden också förknippat kostnader och utbyte. En hundralapp är en slags immateriellt värde eftersom själva mediet inte motsvarar det utbyte man kan få av själva innehållet: siffrorna 100 kr.
Att kopiera 1000 hundralappar innebär en ringa kostnad i förhållande till utväxlingen, och mera ringa ju högre värde på sedlarna man kopierar.
Det är ingen som har några synpunkter på att staten anser sig ha upphovsrätt att producera sedlar, eftersom var och en har intresse av att det inte kopieras hejvilt för att inte intjänade pengarna skall sjunka i värde. Till slut skulle det monetära systemet få hög inflation.

Alltså acceptar alla att upphovsrätt på just sedlar vidmaktshålls med den striktaste kontroll. Om alla människor skulle vara upphovsrättsägare till film, musik, text och andra sådana immateriallet värden som de har egenintresse av, så tror jag inte att upprördheten över upphovsrättslagarna skulle vara lika spridd. Tvärtom.

Exempelvis kunde man börja avlöna folk med inteckningar i upphovsrättsskyddat material. Istället för 20 000 kronor i månadslön så får du 0,05 procent av intäkterna på Gessles nästa cd.

Då skulle det vara kul att se hur saker utvecklade sig för “spridarna” som gratis tillhandahåller det som ägarna tänkt sig att köpa bröd och smör för.

©Tomas Carlsson 2008-12-02

Det är en attack mot Microsoft, det är ett politiskt utspel om hur webben bör användas och det är en sammanlänkning av datorn och webben.

Jag har testat och skrivit om webbläsaren i artikeln Ny Teknik testar Googles webbläsare.

©Tomas Carlsson 2008-09-03

Har du blivit uppringd av någon som vill sälja domännamn eller en sajt till dig?
Nu blir det åtminstone lite lättare att förbereda sig på den typ av försök till lurendrejeri.
IIS har gett ut skriften “Oseriösa metoder vid telefonförsäljning av domännamn”.

Jag har fått den typen av samtal titt som tätt och man känner igen dom ganska snart. De beskriver ett hot - ditt namn kan kidnappas - och sedan erbjuder de en lösning. Lösningen är alltid mycket dyrare än vad det kostar att anlita ett seriöst företag. Eller så erbjuder de att göra en webbplats till mig. Den sajten får jag gratis för att de ska få använda den som exempel när de marknadsför sig i “mitt område”. Men sen kostar det hutlöst i webbhotellhyra och man kan knappt bli av med dem heller.
De som ringer mig i dessa ärenden lägger alltid på luren när jag svarar på deras fråga: “vad sysslar ditt företag med” och jag svarar: “jag skriver om den typen av företag som du representerar”.

© Tomas Carlsson 2008-08-26

Växla till ett Matrix-liv med dina jobbaktiviteter i virtuella världar så slipper du skatten.
Nä, så enkelt är det inte. Skattelagarna är utformade så att man alltid ska betala skatt oavsett om pengarna kommer från Second Life eller “first life”.
Utan tvekan verkar det gå att försörja sig i de virtuella världarna, men det är inte utan att jobba hårt. Fördelen med att t ex tillverka kläder och sälja är att varje kopia inte kräver något merarbete i den virtuella affären eller fabriken.
När jag undersökte skatteverkets nosande på Second Life med flera och skrev artikeln “Svenska staten stoppar virtuella skatteparadis” var det lite av en svindlande känsla att tänka framåt på hur nationer kan komma att luckras upp.
Tänk dig att väldigt många börjar använda virtuella världar i sitt yrke. De låtsaspengar som där flödar kan du omvandla till riktiga pengar via en utbetalning från företaget som tillhandahåller den virtuella världen. Utbetalningen skulle i princip kunna göras i vilket skatteparadis som helst. I förlängningen har svenska staten få eller om ens någon möjlighet att skaffa insyn i dessa ekonomiska förehavande, så som världen idag är uppdelat i nationellt avgränsade juridiska områden.
Fantisera gärna om hur detta kan påverka världen och hur myndigheter kanske måste samarbeta globalt på ett helt annat sätt än tidigare. Och att det kanske kommer att krävas globala myndigheter som fattar beslut långt, långt från vår verklighet här i Sverige.
Eller kan myndigheterna släppa inkomster fria om de eminerar från en virtuell värld? Eller lägga skatten på ip-trafiken istället?
Just nu rör det sig om småsummor i jämförelse med “real life”, så det vore inte orimligt att sådan skattekontroll bedöms som kontraproduktiv eftersom det kostar mera att ha översyn, än vad det går att få in i skattepengar.
Men växer det så kommer något att hända, det är jag övertygad om. Något ont ur demokratisynpunkt. Något som har med statlig kontroll av ip-trafik att göra.

©Tomas Carlsson 2008-06-11

Jag är inte sen själv att avrätta papperstidningen när jag föreläser om nya publiceringskanaler och hur medielandskapet kommer att förändras; samtidigt blir jag lite motvalls när tidsperspektivet framställs för optimistiskt/pessimistiskt för när “döda träd” ska upphöra som plattform för publicistisk verksamhet.
Kring år 2000 gjorde jag en undersökning kring begreppet “det papperslösa kontoret” och avlivade myten om detsamma. Den digitala tekniken hade då påskyndat stegringen av pappersförbrukningen, dvs inte bara ökat den utan ökat accelerationen av ökningen.
Den digitala revolutionen innebär större möjligheter till produktion av information, vilket spiller över på pappersförbrukningen.
Kallmanglingen av döda träd i en bläckstråleskrivare blir naturligtvis så otroligt mycket större när man köper sin skrivare på ICA och det finns livsmedelsaffärer som säljer billiga kartonger med papper. Och det har man kunnat göra i flera år nu.
Folk slänger inte ut rejält med pengar på ocker-priser på bläck för att de inte vill läsa på papper, utan för att de ser fördelarna med papper - de fördelar som ännu inte finns materialiserat någonstans i den digitala världen idag.
Jag har studerat, högst ovetenskapligt, vad för typ av telefoner folk jag möter har, och hur de använder dem. Då tycker jag det står klart att telefonerna har fler funktioner än folk gitter använda. Även om de har en webbläsare i telefonen, så har den ofta aldrig ens aktiverats, men telefonen är snygg och röd, det är den - och så låter det bra att skryta med modellbeteckningen.
En vän säger ofta till mig på pin kiv: det här är ingen telefon, det är en Blackberry. Ja han läser mail på sin telefon, om han måste, men surfa, det tycker han är för krångligt, och då är han ändå nätverksansvarig på ett hyfsat stort företag.
Sannolikheten att de enskilda upplagorna slutar minska är i stort sett obefintlig, men om man följer i fibrernas spår finns det risk/chans att upplageminskningarna inte avspeglar sig linjärt i produktionen av tidningspapper. Det tror jag hänger samman med att antalet titlar ökar och den förenklade produktionstekniken ökar möjligheterna för fler att publicera via papper, något som tidigare varit förhållandevis dyrt och krångligt.
Idag kan jag ge ut en bok och låta trycka den själv i baltikum för en euro styck. Snart trycker vi i Kina och skeppar hit.
Allt det här fortsätter tills jag håller en elektroniskt produkt i min hand som ger mig överblick över innehållet och inte kostar mer än några tior. Det i sin tur inträffar inte innan det behövs, vilket sker när drivsmedelskostnaden blivit så stor att pappersdistribution inte längre är ett alternativ. Då kommer det att växa fram mera översiktliga blädderbara digitala medier.
Tack för det.

© Tomas Carlsson 2008-06-05

För flera år sedan registrerade jag mig på Google AdSense. Jag både skriver om bloggar och håller kurser om bloggning, så det var helt enkelt tvunget att sätta sig in i tekniken.
På den här bloggen la jag in ett litet annonsblock på en inte alltför framträdande plats. Men det började ticka lite smått i pengaräknaren på mitt annonskonto hos Google. Mera tick desto oftare det kom nya inlägg till bloggen.
För ett par månader sedan, dvs efter flera år, ramlade det in en check på drygt 600 kronor. Jag hade uppnått den magiska gränsen 100 US-dollar, vilket är den nivå man måste upp till innan det betalas ut några pengar.
Det var extremt krångligt att få ut pengarna, för min bank fick skicka iväg checken för verifiering och sedan kostade det dessutom 150 kronor i uttagsavgift eftersom det gällde en utlandsbank.
Men efter några veckor kom pengarna, och de gick rakt in i min lilla frilansfirma - för jag har ju tjänat pengarna genom att blogga kring min journalistik. Det slog mig dock hur enkelt jag hade kunnat plocka ut pengarna till mitt privatkonto istället. Och det slog mig att det nog slår andra också. Kollade med Skatteverket, och jodå, de jagar AdSense-annonsörer.

Det är som mest några hundra som läser den här bloggen om dagen. Hur mycket pengar tjänar då inte aktiva bloggare med tusentals eller tiotusentals besökare om dagen? Och man kan fråga sig var den lagliga och moraliska gränsen går för när intäkterna ska redovisas som näringsverksamhet. Enligt skatteverket från första kronan.

Du bloggare, och härmed också näringsidkare, redovisar du dina adsense- och affiliate-intäkter i näringsverksamhet och skattar för det?

Jag har skrivit om detta i Få bloggare skattar för Googleintäkter hos Ny Teknik.

© Tomas Carlsson 2008-04-14

Många gjorde sig lustiga över att Google Translate i sin introduktion av svenska som ett av översättningsspråken, inte var helt felfritt. Visst blir det kul att översätta från svenska till kinesiska och sedan tillbaka, men man glömmer att vissa språk har ett annorlunda sätt att säga saker på. Finska har exempelvis inga genus. Då blir det svårt att översätta tillbaka, det är självklart. Annars är en rolig fredagslek att översätta från svenska till ett annat språk, till ett tredje och fjärde och sedan tillbaka till svenska igen. Det blir som viskleken när den första i ringen säger en mening i örat på nästa, som viskar vidare och när sista man sedan säger sin mening är den helt galen. Lek, som sagt.
Nu allvar:
Istället, när jag själv också tänkt efter lite, är det väldigt värdefullt att det nu går att förstå webbsidor eller text på språk som man tidigare inte skulle drömma om att förstå.
Det kommer att påverka vårt samhälle. Som Fredrik Hären så vist påpekat under sin föreläsning på Kunskapens dag (youtube) så lever vi i en del av världen som bara förstår oss själva, medan stora delar av Asien och Afrika både förstår oss och sig själva.
Det händer mycket i Korea, Kina, Taiwan och andra länder “over there”, men vi har inte en susning. Förvånat noterade folk nyligen hur stora Huawei - Kinas svar på Ericsson - är och kommer att bli. Nu sitter massor av svenskar med mobilt bredband med ett modem från Huawei, men ingen förstår riktigt att det egentligen är på bekostnad av Ericsson och SonyEricsson, som då INTE är leverantör av dessa massprodukter.
Om vi läst lite mera på affärssidorna i asiatiska webbtidningar, så hade vi vetat och också kanske fått ideer om sätt att hänga med i deras utveckling - för den går fort.
Nu går det - med Google Translate - som bland annat översätter från mandarin (kinesiska) till svenska.
Det blir yxigt ibland, men det blir begripligt.

Här är tio sätt att använda gratis översättningstjänster:
1. Följ med i media via webbtidningar i länder där språket inte ens har våra bokstäver. Kolla in t ex IT-sidorna i Koreanska tidningar. (indiska tidningar, där det händer mycket, är ofta engelskspråkiga).
2. Korrespondera med kollegor i din bransch som du tidigare inte kunnat diskutera med. Gå med på e-postlistor som är betydelsefulla i denna del av världen. Tipsa dem om Google Translate, och nämn att du använder det, så blir dina värsta grodor förlåtna.
3. Lägg in automatiska översättningsfunktioner på din egen hemsida, så att andra länders besökare enkelt kan läsa dem. Google Translate har ett verktyg för detta.
4. Sök avgränsat med Googles sökfunktion i Translate så att bara resultat på ett visst språk visas. Du blir förvånad över hur olika nyheterna kan vara där jämfört med här.
5. Lägg in en knapp i bokmärkeslisten i webbläsaren för att snabbt översätta text du markerat på en sida.
6. Slå upp enstaka ord i “uppslagsverket” som finns hos Google Translate.
7. Nätflirta jorden runt. Äktenskapsmarknaden för Västvärlden har plötsligt mångdubblats.
8. Reseplanera. Du hittar mera genuina attraktioner när du tittar i information för inhemska turister i det land du ska åka till.
9. Lär dig ett nytt språk. Du och en vän kan börja korrespondera på exempelvis ryska. Om ett år kan ni språket halvflytande.
10. Imponera på chefen. Översätt den senaste rapporten du producerat till mandarin. “Jag tyckte det var lika bra att göra det i farten eftersom Kina är en så stor marknad och de kanske hittar den då på nätet och köper från oss”.

Jag har skrivit om Google Translates lansering hos Realtid.se i artikeln Nu kan du kinesiska.

© Tomas Carlsson 2008-05-13