Skildra - textarkiv, ©Tomas Carlsson

1200 av de smartaste och mest engagerade it-teknikerna från hela världen samlas tre gånger om året för att konferera dagen och natten lång när IETF, Internet Engineering Task Force, har sina träffar. Nu senaste var det i Vancouver, Kanada och jag hade möjlighet att vara med. IETF utvecklar ny internetteknik och gör dem till standarder.
Det intressanta är kombinationen av styrning och distribuerad makt. Alla får vara med, men blir inte tagna på allvar förrän kunskapsnivån nått en anständig höjd. Den som inte läst på och är insatt avslöjas fort. Samtidigt kan de som verkligen är insatta länge och väl diskutera rena hårklyverifrågor om formuleringar i de färdiga dokumentationerna.

Här är en analys jag skrivit på engelska: The Unique Political Soul of the IETF.

Här är ett porträtt på en trevlig kille från en annorlunda del av IT-världen: An Interview with ISOC Fellow Subramanian Moonesamy.

Lite bilder blev det också. Sällan har jag sett ett så välutvecklat laptop-missbruk, vilket framgår av mitt Flickr-set Vancouver_IETF.

Dens om är intresserad av Vancouver och stadens charm tittar på setet Vancouver This Is. Bland annat hittade jag en helt underbar liten ö under en gigantisk bro och på den ön fanns det två mycket speciella och fina mikrobryggerier.

©Tomas Carlsson 2008-02-28

Jag kör numera endast ordbehandling via webben, i en webbläsare. Det är mycket bättre än att göra det i ett program på datorn, exempelvis Word. Har provat nu ett bra tag, och de nya möjligheterna är överlägsna, men märk väl att då handlar det enbart om ordbehandling, inte om dokumentformgivning. Word är nämligen en mastodont som för länge sedan slutade vara ett program för att enbart skriva in text i. Det märks inte minst varje gång man ska starta det och sedan ladda in ett dokument. Bara antiviruskontrollen tar längre tid än man lyckas hålla idén om vad man skulle skriva i huvudet.
Senast i raden av program för webben jag testat är Adobes Buzzword, vilket jag skrivit om i artikeln “Skriv snyggt med Buzzword” i Ny Teknik. Det är bättre än ordbehandlaren i Google Docs, men jag håller kvar vid Docs eftersom jag har en så stor bank av dokument där och det är så lätt att söka bland dokumenten när de är samlade på samma ställe.
Största oron är att inte komma åt sina dokument när internetuppkopplingen inte fungerar. Det har hänt mig. Då fick jag koppla upp mig med modem till ett gammal swipnet-abonnemang, hämta hem den halvfärdiga texten och fortsätta i - ja ni vet det där programmet jag nämnde i början. Men det var när Telia ADSL hade ett stort sammanbrott på den lokala telestationen som varade i fem dagar, och det får vi inte hoppas blir en vanlig företeelse.
Men ordbehandlarna på webben har en bit kvar för att fullständigt duga som ersättare, vilket jag samtidigt skriver om i artikeln i den här artikeln i Ny Teknik. Eftersom det ändå har hänt mycket sista året med webbprogrammen räknar jag med att vid den här tiden nästa år avinstallera alla sådana program på datorn och bara köra via webben.
Varför köra lokalt, när jag vill röra på mig och kunna jobba var jag än är?
©Tomas Carlsson 2008-01-30

Det bästa med Windows Vista är att det äntligen finns en vettig sökfunktion. Den har visserligen funnits redan i Windows XP, men var avslagen och tog dessutom mycket datorkraft. Nu behövs det en bättre dator för att köra Vista, så då räcker datorkraften till även för en ständig indexering av filerna. Och därmed blir det lättare att hitta rätt.

Det är också bra att säkerheten ökat, men nu blev jag verkligen förvånad över att det saknas antivirusprogram.
När jag skrivit om tidigare Windowsprogram har jag förundrats över att Microsoft inte i grunden skyddar sitt system mot gamla välkända datorvirus.
Men nu har Microsoft ett eget antivirusprogram. Men det följer inte med operativsystemet. Man får köpa till det vid sidan av. Märkligt, med tanke på att skydd mot datorvirus borde vara grunden i varje operativsystem.

Jag har skrivit en artikel i Ny Teknik om nya Vista. Den heter:
Läckert, välfyllt - och krångligt
Vista kräver mycket av både användare och dator
På webbadressen: http://www.nyteknik.se/art/48821

©Tomas Carlsson 2007-01-31

Är det okunnighet eller är felet så allvarligt att Telia måste ljuga?

Den frågan ställde jag mig efter en incident förra veckan som visade hur känsligt det är när bredbandet slutar fungerar.

Det var måndagen 22 januari 2007 som det inte gick att nå en rad viktiga .com-adresser från Telia ADSL bredband.
Google, Yahoo och andra sådana webbplatser som var oåtkomliga. Även Telia.com. Tyvärr satt jag just då och skrev en tidningsartikel via Google Docs. Plötsligt var inte arbetsmaterialet åtkomlig från den bredbandsanslutning jag använder här i Mariestad. Eftersom jag tvunget måste skriva klart uppstod en lättare panik.

Första tanken var att det blivit något fel i min dator eller i min router. En sådan felsökning kändes dock onödigt tidsödande, så jag ringde en kollega i Malmö med annan bredbandsleverantör. Där var alla webbplatser åtkomliga. Eftersom jag har några uppringningsabonnemang i reserv för just sådana här tillfällen kunde jag tanka hem min halvskrivna artikel och fortsätta jobba lokalt.

Att rapportera problemet visade sig inte helt lätt. Telia har någon sorts automatisk telefonsvarare med röstavkänning, som inte fungerar som den ska. Först efter flera misslyckade rösttolkningar blir man kopplad till en slinga att knappa sig fram mellan olika val. Minsta misstag och man måste börja om igen. Efter 30 minuter hamnade jag till slut på den punkt där man ska få prata med en människa och rapportera felet. Men då hade alltså Telia hunnit stänga för dagen. Förmodlingen vill de inte ha någon direktkontakt med sina kunder. Alla, inklusive Telia, förstår att ett så krångligt förfarande är det få som klarar, och bara de mest envisa håller ut och tar kontakt med Telia. Man kan tänka sig att de tror att de kan sänka sina kostnader på det här sättet. Att de missar mycket information från kunderna värderas inte.

Nästa morgon kvarstod ADSL-problemet. Kollade då med några andra bekanta på olika håll i landet som har Telia ADSL. De hade samma problem.
(more…)

The lovely little iPhone Apple shows us from their 3D sketchboard is not enough.
I like very much beautiful look and feel, but have discovered that Apple sometimes hides their black holes behind design.
Even more do I like functionality. I love when there’s only need for one gadget in my pockets. Now I need three: camera, phonecomputer and musicmachine.
When I bought my iPod G5 I was suprised that it didn’t meet the functionality of my very old iRiver-player. No radio, no built in microphone, etc. So when wearing iPod I need extra radio and extra microphone. That’s why I often choose to wear my iRiver instead.
Does the iPhone have a radio? No. As if FM isn’t invented yet. Even though I can’t expect FM-radio in my shaver, it would certainly be very handy to catch the news while shaving in the morning. But in a future i-something from Apple it would be as much groundlevel as a battery.
Talking about the chargeable battery, why is the talktime only five hours in iPhone? If I have access to internet, video, music, etc, there will be a need to charge the phone maybe twice a day to use it continously. I want a phone that make my day twice. Charging every other day would give it a more modern touch.
The specs doesn’t say anything about recording. There is a built in microphone. I am sure I will be able to record memo-notes. But will I be able to record my conversation through the phone.
Today I use bluetooth headset from Logitech for my SonyEricsson P900. Most of my calls go through this setup. I really do have a need for recording interviews this way. But I suspect it will not be possible. Or am I wrong? Give me a hint, if so.
Since iPhone have Wifi I really hope that it will be compatible with Skype and their likes. Wouldn’t it be really nice to call free from iPhone to iPhone when visiting hotspots with Wifi? But the PR says nothing about internet-telephony. Why? Wouldn’t that be a modern feature to announce. I suspect Apple haven’t solved all the technology issues yet.

I am sorry to say that 8 gigabyte storage are ten levels less than I need. And 2 megapixel camera is so very early 206. I want at least 3 megapixel and 100 gigabyte storage.

Without storeage and 3G it’s natural that I can’t catch videoclips from actions around me. But what the heck - I can do that with my very, very old P900. Did I miss something here? A Phone that can’t make movies is not an option to me.

In my iPod I have 60 gigabyte of music, film, notes, etc. Why should I buy an i-something with less than that? It will not make my pockets less heavy - so my life will not improve with it. It is that easy.

This is 2007. I fancy features more than look.

©Tomas Carlsson 2007-01-12

Windows Live ska vara Microsofts svar på Googles alla tjänster där programmen körs via webbläsaren. Men än ligger Microsoft efter och Live är just nu mera som en kuliss till andra redan befintliga produkter. Det rör sig i flera fall mera om namnbyte än något nytt.
Men det är inte första gången Microsoft ligger efter och sedan passerar, för att på sikt bli totaldominerande. Word, Windows, Internet Explorer, Outlook eller MSN är exempel på produkter som från början varit direkt dåliga och som på sikt mer eller mindre tagit över marknaden inom sitt produktområde.
Jag har skrivit en artikel om Windows Live. Den heter “Inget vidare liv i Windows live” och ligger på den här adressen: http://www.nyteknik.se/art/47014

Tomas Carlsson 2006-09-13

Det var tider när man kunde läsa en relativt kort manual och sedan veta nästan allt om ett operativsystem. Jag började med DOS (Disk Operating System) i slutet av 1980-talet, och hängde med i alla versioner tills det i i praktiken försvann som fristående produkt i samband med att Windows 95 kom.
Jag saknar gamla goda DOS. Det finns mycket ont att säga om DOS, och det har jag också gjort genom åren. Nu är det dags att prata väl istället.
Först och främst är det mycket svårare att vara märkvärdig idag. Det tog en eller två kvällar att ta sig igenom manualen för DOS. På den tidsinvesteringen förvandlades man från en vanlig datoranvändare till en guru. Det gick att skriva små körbara filer, så kallade bat-filer och trolla fram en massa fiffiga funktioner åt medarbetarna på företaget där jag jobbade, åt vänner och åt vänners bekanta. Alla tyckte det var krångligt att skriva in långa sökvägar bara för att starta ett program. Efter att ha fixat lite i autoexec,bat, config.sys och gjort några extra batfiler, det tog kanske en kvart, så fanns det plötsligt ett menysystem på datorn som gav åtkomst till dess alla funktioner.
Jag skrev också lite mera avancerade bat-filer med lopar och nästlade if-then-satser, vilket fick omgivningen att uttrycka både beundran och tacksamhet. Den tiden är förbi.
Nu måste man sätta sig in i krångligheter som PHP, ASP eller Phyton, språk som säkert är jättebra, men det tar mer än två kvällar att nå gurunivå. För att inte tala om tiden det är att sätta sig in vad som finns under motorhuven på ett modernt operativsystem
Inte ens makroprogrammering medVisual Basic är särskilt snabblärt, även om det ligger nära till hands som ersättare för finesserna man kunde åstadkomma med DOS.
Det var också med DOS som jag hittade en tidig svaghet, så kallad säkerhetslucka, i ett operativsystem. Det här har jag alldrig avslöjat tidigare, men jag hittade på egen hand en brist som gjorde det möjligt att enkelt radera ett helt system.
Det fanns ett kraftfullt kommando som hette deltree. Skrev man det och sedan angav vilken disk man avsåg, exempelvis c:, så raderades allt i rotkatalogen och alla kataloger där under. Nu var inte Microsofts arkitekter dummare än att de förstod att man kunde råka skriva fel disknamn eller rentav lägga in det lite elakt i någons startfil. Därför fanns det en säkerhetsnivå. Man var tvungen att svara ”j” på frågan om man verkligen ville radera hela hårddisken.
Vad konstruktörerna missat var dock att det gick att göra en textfil med innehåller ”j” och ett enter. Om man med vänsterhake, ”<” skickade innehållet i textfilen in i kommandot deltree, så sattes raderingen igång.
En elak person hade naturligtvis kunnat lägga allt i en bat-fil med namnet chess, Leisuresuite Larry eller någon annat av namnen på den tidens populära spel.
Det var den upptäckten som fick mig att förstå vikten av antivirusprogram. Jag använde Dr Solomons i många år för det var överlägset bäst. Insikten om svagheterna fick mig också att gå kurser i recovery - dataåterställning. Båda sakerna räddare både mitt system och företagssystemet massor av gånger.
En av gångerna kom en av de dyra anlitade konsulterna från programvaruleverantören med en installationsdiskett som var smittad av flera virus. Denna person hade under flera veckors tid spridit virus på tidning efter tidning i Sverige utan att veta om det. Det var först när han kom till den tidning där jag jobbade som det uppdagades. Det var den första tidning han hade besökt som hade ett antivirusskydd som jobbade i realtid. Och som var aktivt på alla datorer. Och som larmade i hela systemet att ett virus var på väg in.
Då kände jag mig märkvärdig. Det var pionjäranda, det var på hobbybasis, men det var egentligen ganska amatörmässigt alltihop. Men värt en del i självförtroende. I lönekuvertet var det inte värt ett enda dugg. Dels därför att arbetsgivaren inte förstod värdet och dels därför att man tyckte det var för kul att jobba med för att kräva betalt också. Pre-guldgrävartid, kan vi kalla det.

Tomas Carlsson 2005-12-25

I ett par års tid har det pratats om felet i de stora internetroutrarna som kan göra så att internet slutar fungera om fel människor får kännedom om det. Nu har det kommit en fellagning från tillverkaren Cisco - en av de stora på marknaden för alla dessa knutpunkter där internettrafiken dirigeras.
Nu gäller det bara att alla ansvariga för dessa routrar ser till att uppdatera programmen i dem.
Felet var sådant att en hacker skulle kunna ta över en router och fördela trafiken lite efter eget huvud. Och det hade naturligtvis blivit så att man kommit till sajter som ger inkomster till hackern. Sådana handlar ofta om porr, spel, viagra och så vidare. Det hade varit helt värdelöst att inte veta om man kommer till Riksdagens webbplats när man skriver in www.riksdagen.se

Jag har tittat igenom de vanligaste säkerhetspaketen för Windowsdatorer.
Artikeln finns publicerad hos Ny Teknik.
Här är adressen:
http://www.nyteknik.se/art/43036

Dyrare underhålla säkerhetsprogram
Det som är intressant är att när paketpriserna och uppdateringspriserna stiger och samtidigt ska möta sänkta priser på datorerna så blir ju andelen av priset högre. En bärbar dator går idag att få ny för 6000 kronor. Ett säkerhetspaket för 800 kronor är då mer än tio procent!
Se jämförelsen här:
Jämförelse fem säkerhetspaket

Har du en känsla av att din dator blir mer och mer slö? Känner du att det dyker upp allt mer annonser oförklarligt? Då kan du ha fått spionprogram i datorn som försöker kartlägga dig och visa reklam som passar dina intressen.

Det dyker upp fler och fler så kallade antispyware, antispionprogram. Det är inte utan anledning. Din dator behöver det lika väl som den behöver antivirusprogram och brandvägg.
Många gratisprogram du installerar smyger nämligen också in små komponenter som har till uppgift att skicka information om dig eller din dator ut på Internet till nyfikna marknadsförare.
Ett av de mest ökända gratisprogrammen är Kazaa Media Desktop, programmet som är populärt för dem som vill hitta musikfiler på andras datorer på Internet. Kazaa är rena marknadsföringsmaskinen. Det fyller din maskin med det ena programmet efter det andra, utan att du egentligen förstår vad de gör om du inte lusläser villkor på sammanlagt över 20 000 ord, lika mycket som en halv bok.
Om du använder ett antispionprogram, antispyware, för att rensa bort det Kazaa lägger in extra i din dator, så slutar själva grundprogrammet att fungera. Det gäller inte alla gratisprogram som har extrafunktioner för att spåra dig, men risken finns alltid.
Alla är inte överens om vad som är spionprogram, spyware, eller inte. Vissa menar att det är alla typer av program som samlar in någon information från dig eller din dator, andra menar att det bara år sådana program som gör det fullständigt i smyg. De som gör program för att driva fram annonser till dig vill helst att det kallas annonsprogram, adware. Andra menar att adware är program som bara kan visa annonser, inte hämta information.
Namnet spelar dock inte någon roll så länge det känns obehagligt att bli registrerad, en storebror-ser-dig-känsla. Särskilt om du inte är riktigt medveten om vad som sker, trots alla villkor som godkänts genom att klicka OK för att installera något gratisprogram.
Även om man inte bryr sig så mycket om ifall några tjuvkikar så blir datorn till slut slö och i en del fall nästan oanvändbar ifall det har kommit in en massa olika ”spioner” som alla slåss om processorkraft och kraft från din internetanslutning.
Om du talar med programtillverkarna som låter dig använda deras program gratis, så erkänner de inte att de spionerar. De säger att de i utbyte mot sin tjänst/program har gjort ett avtal med dig. Du har alltså i villkoren gått med på att bli registrerad och spårad och då är det inte spioneri enligt dem. De har med smart juridik och verbalt slingrande klarat sig ur ett dilemma, men du känner dig i alla fall lurad när du upptäcker allt som finns installerat på din maskin utan att du visste om det.
Det finns mindre kända men väldigt ”elaka” spyware som sägs kunna stänga av brandväggar, gömma sig från avinstallationer, återinstallera sig och diverse andra fula tricks. Sedan finns det också riktigt farliga spionprogram, så kallade keyloggers, som spelar in allt du gör och skickar till den som installerat programmet, till exempel din fru, din man eller dina föräldrar. Dessa är dock inte så vanliga, men går att köpa på en hel del ställen via Internet.

Här hittar du en lång lista med exempel på program som anses ha annonsprogram eller spionprogram inbyggda: http://virgolamobile.50megs.com/spyware/spyware.htm